Dålig kväll.

Ensam, tröstätit så nu vill jag bara spy.

Saknar närhet och jag kom på idag att jag inte kommer någonstans för mitt busskort går ut om 50 min ><

så det blir att stanna hemma hela helgen antagligen :<

japp. morsan beställde ett nu i helgen. så det kommer nog om några dagar :)

bra :)

mjo. men hittar inget possetivt :/ bara ensamhet

Det har man känt flera gånger, but the search have to go on! Solen kan inte alltid skina så att säga, vilket är lite sorligt :(

:/
sant. Mjo det suger som fan.
Jag är ensam och utmobbad. det finns inte en jävel i mitt område utom 2 pers som inte är rädda/hatar mig. Varit på 2 studentskivor och träffat gamla klasskompisar. alla ger en ett falskt leende. :(

Det är så det är, människor i mina ögon är ruttna, men även om alla människor är ruttna finns det alltid en strålande sida inom vissa, har väl inte heller allt för många vänner, men vänner och personer som bryr sig om mig det har jag men jag kan ibland känna mig utanför fast jag inte är det, mitt eget sinne speler att mindtrick med mig. Hel sjukt, men jag var mobbad som liten så mitt psyke har byggt upp det här tomrummet inom mig som ibland tar över och jag känner mig utanför, men som sagt solen kan inte alltid skina, jag tar en dag i taget, om jag är ensam och känner att jag behöver närhet idag så kan ju nästa dag vara helt underbar? Försöker leva livet en dag i taget och det har funkat hittils.

mina "vänner" i högstadiet som jag känt sen jag gick i 6.års började frysa ut mig och sa spydiga kommentarer om mina kläder. Killarna i klassen kollade bara snett på mig när jag öppnade käften så är mest tyst när det är en massa främmande folk. Kan inte släppa taget om att alla tycker jag är dum i huvudet fast dom inte säger ngt.
jag lever en minut i taget.men det går inte så bra. blir ändå stressad och börjar tänka på vad jag ska göra av mitt liv. får panik för allt :(

Time for my story.
Inte olik din story så har jag INGEN kontant med dom jag gick med i från 6-9, för jag vet att allting var en falsk fasad av lögner, jag sket i dom, dom var smuts i mina ögon, efter 9an förstog jag hur det egentligen stog till, dom jag är med nu för tiden är faktiskt min äldre brors polare, schyssta killar som står bakom mig och stöttar mig, dom är min VÄNNER! Inte smutset som jag gick igenom skolan med. Jag är likt du blyg inte av natur men att jag var förtryckt i så många år att jag är den blyga killen om vi drar på fest står jag hellre nära mina polare än att gå fram till randoms och presentera mig, visst jag är smått paranoid det får jag leva med, jag ska inte låta det STOPPA mig att leva mitt eget liv som egentligen är uppbyggt på lögner, förtryck och utfrysning. Jag har mina kompisar nu och jag är glad. Jag var depressiv ett bra tag faktiskt pga mobbingen, läraren gjorde inget men mina brorsas polare hjälpa mig igenom, jag är dom evigt tacksam, jag tror att man bara behöver finna den här personen/erna som kan stötta dig, stå bakom dig och vara där för dig. Jag är och förbli smått paranoid, jag klarar inte av att gå hem en natt utan att kolla över axeln var 30e sekund, jag TROR nån förföljer mig, men det är mitt psyke igen. Om jag möter en grupp med folk tar jag gärna den här extra omvägen för att slippa dom. Jag är blyg, jag var utfryst, jag är smått paranoid, jag tar inga chanser, jag försöker vara den här snälla killen som gärna tar min tid till att lyssna till polare, jag uppskattas för det, dom vet att jag är extra känslig och jag förstår det dom säger. Så ja jag är itne den här stabila killen, men jag är snäll omtänksam, tänker på andras välmående över min egen. Jag är denna personen, jag lever varje dag och trott eller ej jag är lycklig och emellanåt i behov av närhet, hålla om nån, men osm jag redan sagt star jag en dag i taget och låter INGET trycka ner mig längre, jag vet att jag starkare än så.

Vilken bok jag skrev, men skönt att skriva av sig :)

vad bra att din brorsas polare finns :)
hatar folk som bara är falska och tror dom äger allt på den här jorden.
jag tar också omvägar runt folk om jag möter dom på kvällen/natten. Eller så höjer jag volymen till max i hörlurarna och går bara förbi och slipper göra allt dom skriker efter mig.

det är bra, låt ingen trycka ner dig!
Jag föddes vild och ingen ska få tämja mig!

det är ganska befriande att få skriva av sig :)

Absolut, mycket glad för det :)
Jag brukar i vissa fall göra som du, skruva upp volymen på the mps/ipod och bara gå förbi, men det blir många snea blickar :) Men för varje gång jag gör det så känns allt bra, jag kännerm ig befriad, där jag tränar på att just hälsa på random folk på fester och förhoppninbsvis bli kvitt skiten :) Jag är stark innerst inne och anser att jag klarar av det emsta som dyker upp.

Mycket trevligt att skriva med dig må jag säga, känns bra på nåt sätt, stå på dig hörru :)

brukar tänka ibland när jag är hyffsat stark och får snea blickar tänker jag att du skulle bara veta vad jag gör med dig om du rör mig XD

jag går inte på fester så ofta men går väldigt gärna ut på krogen och sen till något dansställe.
när jag fått i mig en hel mängd alkohol kan jag gå fram till random folk och fråga om dom har lust att joina mig på dansgolvet. XD

ja håller med :)

:D