April
Sunday 9 January 2011 photo 1/1
|
En bit av en novell jag har skrivit :) skriv gärna vad du tycker :)
Jag vaknade av sången, den sången man hör en gång per år.
Det var min femtonårs dag idag och jag hade önskat mig en speciell sak, en sak jag hade önskat mig sen jag var tio.Och vem önskar sig inte det i femtonårs present?Men jag visste.
Jag visste att jag aldrig skulle få en.Min pappa tycker att det är för farlig i trafiken.
Det kan finnas folk som kör ihjäl mig.
Min pappa var väldigt överbeskyddande och sträng…
Min mamma var också överbeskyddande och oroade sig alltid över mig.
Om vart jag skulle och med vem jag skulle vara med.
Men det hade hon rätt att vara för jag var inte världens lättaste unge att ha och göra med.
Jag började dricka i tidig ålder. Jag tror att det var när jag var elva eller något liknande. Jag har varit i slagsmål ett antal gånger. (jag vann tre av de fem gångerna) jag har gått om skolan många gånger, blivit mobbad sen ettan, utfryst av allt och alla till och med mina föräldrar ett tag.
Jag har rånat tre banker men jag kunde inte åka in för att jag var för ung… jag har snott ett antal moppar, jag har samtidigt vandaliserat många bilar och jag har blivit påkommen med gräs eller andra droger och det hemskaste som fortfarande hemsöker mina drömmar.
När jag var tolv gick jag hem från en födelsedags fest. Det var inte så sent. Klockan var kanske åtta.
Min mamma ville inte hämta mig, vi bodde ändå ganska nära tjejen jag var på kalas hos.
Jag ville komma hem snabbt så jag tog genvägen igenom parken.Gud vad jag ångrar mig nu i efterhand. Jag skulle inte tagit den vägen!
Men jag ville bara komma hem och berätta om hur kul jag hade för mina föräldrar. (jag kunde inte skryta inför några syskon för jag var ensam barn)
Minnena är så färska, fortfarande efter sex år.
Min klänning jag hade var vit och knälång, mitt hår var utsläppt och vajade fram och tillbaks när jag sprang ifrån honom.
Han tacklade omkull mig, jag dunsar mot marken och kan inte röra mig.
Han tar tag i mina händer och håller fast dem med en hand medan den andra handen greppar en sten.
Han slår till den i hitt huvud och jag känner att allt blir suddigt. Något varmt och kletigt åker långsamt ned från huvudet, där stenen hade träffat. Men jag är fortfarande medvetande om vad som händer. Han tar av mig mina trosor och han tränger sig in i mig.
Jag skriker och han dunsar in stenen i mitt huvud igen. Den här gången ännu hårdare och jag svimmar för kanske trettio sekunder.
Han är fortfarande i mig och jag orkar inte kämpa emot längre. Jag tänker en sekund att jag kommer dö. Ingen skulle nog bli ledsen eller bry sig om att jag var borta…
Men plötsligt slutar han, han drar sig ut ur mig och lämnar mig där.
Jag ställer mig upp efter att tag och känner hur ont jag har.
Jag går till en vattenpöl och kollar ned i den.
Flickan i vattenpölen ser ut som mig. Fast ändå inte, hennes klänning är nedsmutsad och blodig, det röda håret har fått massa kvistar och barr och pannan…
I pannan finns två stora jack.Det blöder ganska mycket från såren.
Jag sätter mig under ett träd och gråter. Vad ska mamma säga när hon ser min klänning såhär? Hon kommer bli arg. Och jag kommer bli slagen. Det blir jag alltid när jag inte har gjort något bra…
Jag reser mig upp och går med tunga steg mot vårt hus, och när jag kom in ropar min mamma på mig och frågar om jag har haft det roligt.
Hon kommer ut till hallen med ett leende på läpparna.
Sen ser jag hur hennes ansikte förändras, det förändras till en min jag aldrig har sett förut. Hon stirrar på min hud och på blodet som droppar, på alla blåmärken och på klänningen. Hon skriker. Och jag hör en röst nedifrån, ganska luddig röst som om den var från ett långt håll. Sen känner jag att mina knän viker sig och golvet kommer närmare.
Jag vaknade upp i ett obekant rum. Det var slangar överallt och jag hör massa människor stöna och vrida sig, jag hör skrik och plågor.
Jag visste precis vart jag var.
Jag var på ett sjukhus! Jag hatar sjukhus! Jag kommer ihåg hur mycket jag slet och drog i slangarna men jag kom inte loss.. När jag hade lugnat ned mig så fick jag veta att jag var gravid…
Det kom som en stor chock. Och sen fick jag veta att jag inte kommer kunna få barn i framtiden för att jag hade blivit tvungen att operera bort äggstockarna för att inte förblöda.
Jag blev tvingad att stanna kvar. Alla skriken och plågorna från de andra patienterna gjorde så jag inte fick någon sömn och resultatet utav allt ihop blev att jag tappade livskraften.
Jag kunde sitta sju åtta timmar och bara titta på en fläck i taket, det var allt jag gjorde om dagarna.
Jag åt inte heller så jag blev matad igenom en slang…
Efter sex månader på sjukhuset fick jag min bebis… han var så söt,
och liten.
Doktorerna tog in honom till ett annat rum, han kom aldrig tillbaks.
De kom in och sa att det inte fanns något att göra. Han var död. Min alldeles egen bebis som var min och ingen annans. Borta...
Jag vaknade av sången, den sången man hör en gång per år.
Det var min femtonårs dag idag och jag hade önskat mig en speciell sak, en sak jag hade önskat mig sen jag var tio.Och vem önskar sig inte det i femtonårs present?Men jag visste.
Jag visste att jag aldrig skulle få en.Min pappa tycker att det är för farlig i trafiken.
Det kan finnas folk som kör ihjäl mig.
Det kan finnas folk som kör ihjäl mig.
Min pappa var väldigt överbeskyddande och sträng…
Min mamma var också överbeskyddande och oroade sig alltid över mig.
Om vart jag skulle och med vem jag skulle vara med.
Men det hade hon rätt att vara för jag var inte världens lättaste unge att ha och göra med.
Jag började dricka i tidig ålder. Jag tror att det var när jag var elva eller något liknande. Jag har varit i slagsmål ett antal gånger. (jag vann tre av de fem gångerna) jag har gått om skolan många gånger, blivit mobbad sen ettan, utfryst av allt och alla till och med mina föräldrar ett tag.
Jag har rånat tre banker men jag kunde inte åka in för att jag var för ung… jag har snott ett antal moppar, jag har samtidigt vandaliserat många bilar och jag har blivit påkommen med gräs eller andra droger och det hemskaste som fortfarande hemsöker mina drömmar.
När jag var tolv gick jag hem från en födelsedags fest. Det var inte så sent. Klockan var kanske åtta.
Min mamma ville inte hämta mig, vi bodde ändå ganska nära tjejen jag var på kalas hos.
Jag ville komma hem snabbt så jag tog genvägen igenom parken.Gud vad jag ångrar mig nu i efterhand. Jag skulle inte tagit den vägen!
Men jag ville bara komma hem och berätta om hur kul jag hade för mina föräldrar. (jag kunde inte skryta inför några syskon för jag var ensam barn)
Minnena är så färska, fortfarande efter sex år.
Min klänning jag hade var vit och knälång, mitt hår var utsläppt och vajade fram och tillbaks när jag sprang ifrån honom.
Han tacklade omkull mig, jag dunsar mot marken och kan inte röra mig.
Han tar tag i mina händer och håller fast dem med en hand medan den andra handen greppar en sten.
Han slår till den i hitt huvud och jag känner att allt blir suddigt. Något varmt och kletigt åker långsamt ned från huvudet, där stenen hade träffat. Men jag är fortfarande medvetande om vad som händer. Han tar av mig mina trosor och han tränger sig in i mig.
Jag skriker och han dunsar in stenen i mitt huvud igen. Den här gången ännu hårdare och jag svimmar för kanske trettio sekunder.
Han är fortfarande i mig och jag orkar inte kämpa emot längre. Jag tänker en sekund att jag kommer dö. Ingen skulle nog bli ledsen eller bry sig om att jag var borta…
Men plötsligt slutar han, han drar sig ut ur mig och lämnar mig där.
Jag ställer mig upp efter att tag och känner hur ont jag har.
Jag går till en vattenpöl och kollar ned i den.
Flickan i vattenpölen ser ut som mig. Fast ändå inte, hennes klänning är nedsmutsad och blodig, det röda håret har fått massa kvistar och barr och pannan…
I pannan finns två stora jack.Det blöder ganska mycket från såren.
Jag sätter mig under ett träd och gråter. Vad ska mamma säga när hon ser min klänning såhär? Hon kommer bli arg. Och jag kommer bli slagen. Det blir jag alltid när jag inte har gjort något bra…
Jag reser mig upp och går med tunga steg mot vårt hus, och när jag kom in ropar min mamma på mig och frågar om jag har haft det roligt.
Hon kommer ut till hallen med ett leende på läpparna.
Hon kommer ut till hallen med ett leende på läpparna.
Sen ser jag hur hennes ansikte förändras, det förändras till en min jag aldrig har sett förut. Hon stirrar på min hud och på blodet som droppar, på alla blåmärken och på klänningen. Hon skriker. Och jag hör en röst nedifrån, ganska luddig röst som om den var från ett långt håll. Sen känner jag att mina knän viker sig och golvet kommer närmare.
Jag vaknade upp i ett obekant rum. Det var slangar överallt och jag hör massa människor stöna och vrida sig, jag hör skrik och plågor.
Jag vaknade upp i ett obekant rum. Det var slangar överallt och jag hör massa människor stöna och vrida sig, jag hör skrik och plågor.
Jag visste precis vart jag var.
Jag var på ett sjukhus! Jag hatar sjukhus! Jag kommer ihåg hur mycket jag slet och drog i slangarna men jag kom inte loss.. När jag hade lugnat ned mig så fick jag veta att jag var gravid…
Det kom som en stor chock. Och sen fick jag veta att jag inte kommer kunna få barn i framtiden för att jag hade blivit tvungen att operera bort äggstockarna för att inte förblöda.
Jag blev tvingad att stanna kvar. Alla skriken och plågorna från de andra patienterna gjorde så jag inte fick någon sömn och resultatet utav allt ihop blev att jag tappade livskraften.
Jag kunde sitta sju åtta timmar och bara titta på en fläck i taket, det var allt jag gjorde om dagarna.
Jag åt inte heller så jag blev matad igenom en slang…
Efter sex månader på sjukhuset fick jag min bebis… han var så söt,
och liten.
Doktorerna tog in honom till ett annat rum, han kom aldrig tillbaks.
och liten.
Doktorerna tog in honom till ett annat rum, han kom aldrig tillbaks.
De kom in och sa att det inte fanns något att göra. Han var död. Min alldeles egen bebis som var min och ingen annans. Borta...
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 9 Jan 2011 12:43
omg ... så sorglig! Run av Leona Lewis kom up på spotify medans jag läste, höll typ på att börja gråta! du fick mig nästan att gråta, kvinna!! xD <33
Anonymous
Tue 25 Jan 2011 20:52
vadåå, det är ett kapitel ur min bok ^^ det brukar vara dialoger i dom! <3<3
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/trollix/482136063/
Visa toppen
Show footer