April
Monday 10 January 2011 photo 2/2
|
En annan novell/historia whatevaar, skriv gärna feedback :)<3(bilden har inget att göra med texten)Tårarna bara väller fram. Jag tar baksidan av min hand och torkar av min kind, men det gör ingen skillnad... Jag har en blodig kniv liggandes bredvid mig, mina armar var fulla med märken och det känndes inte lika värdelöst som när jag hade hittat kniven.Jag tar upp den en gång till och placerar den mot min hud.Jusst då börjar mobilen vibrera. Jag lägger ifrån mig kniven och ser att jag fått sms. Marv står det på skärmen och jag klickar upp smset: "hur mår du? Har du redan gjort du vet vad mot dig själv?" "ja" svarade jag. Några minuter senare vibrerar mobilen igen."Helete Dion!! Sluta upp med de du håller på med! De kan kännas rätt nu... Men i morgon kommer de kännas fördjävligt! Lägg ner den jävla kniven!"Jag svarade inte utan tog upp kniven och satte den mot huden igen. Den gär gången Drog jag knivens blad mot mig och det började blöda.Efter några gånger till la jag ifrån mig kniven och gick med långsamma steg mot dörren.Men innan jag gick kollade jag mig i spegeln som var precis innan min rums dörr. Armarna var sönderskurna.. Det slipprade blod ned för armarna.Jag gick till skrivbordet och tog på mig mina armbågs långa halvvantar. På så sätt kan ingen se mina ärr som finns över hela armen. När jag gått till hallen drog jag på mig min höstjacka (som visserligen var lite kall med tanke på att det var den kallaste vintern på många år.Men jag bryr mig inte, jag kan lika gärna gå ut i t-shirt men då kan man inte gå tillräckligt långt för att kolla på gravarna på kyrkogården. Det är så fridfullt och fint där vad två på natten.Snön ligger som orörd och det bara glittrar. Jag sätter mig ned framför en grav som knappt syns och jag skyfflar bort snön för att se vad det står.På gravstenen står det något med en så utsliten text att det inte går att urskillja.En hård spark och många svordommar senare så börjar jag gå mot utgången och ut mot den lilla oanvända stigen.Den har bara några få lampor. fast det gör inget, Det är en bra plats att vara på om man vill vara ifred.Jag kollar ner i marken med mina händer i jeans fickorna. Jag ser något som står framför mig.. Som stirrar på mig.Jag kollar upp och ca 200 meter längre fram är en flicka i min ålder.Hennes nattlinne är nedblodat och hennes hår är buskigt, hon sitter på knä i den nerblodade snön och ena handen håller hon bakom ryggen medans den andra pekar på mig med ett långt blodigt finger.Jag vill springa där ifrån. Men jag kan inte! Mina ben lyder mig inte och jag går frammåt. Nu står jag tio meter från henne och hon reser sig sakta.Jag ser skrubbsår på knäna och blod som slipprar ned från benen, jag följer spåret upp fast nattlinnet (som inte är så långt) döljde vart det kom ifrån.Hon tar de sista stegen fram och hon står obehagligt nära.Hennes doft.. Den luktade blod blandat med en touch utav otroligt god vaniljlukt.Hon är bara några centimeter från mina läppar med hennes och hon nuddar mina när hon viskar"they will never find your boddy"Jag stelnar till, allt går som i slowmotion.Flickan tar fram den handen hon gömt bakom ryggen och genomborrar mig med något vasst.Det svartnar för ögonen och det sista jag hör är flickans kalla flämtning till skratt.
Comment the photo
Hennes doft.. Den luktade blod blandat med en touch utav otroligt god vaniljlukt.
Hon är bara några centimeter från mina läppar med hennes och hon nuddar mina när hon viskar
"they will never find your body"
Jag stelnar till, allt går som i slowmotion.
Flickan tar fram den handen hon gömt bakom ryggen och genomborrar mig med något vasst.
Det svartnar för ögonen och det sista jag hör är flickans kalla flämtning till skratt.
(Detta kom inte med!)
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/trollix/482286749/
Visa toppen
Show footer