Drömde en jätteskum dröm inatt (mellan söndag och måndag that is).

Det började med att jag var ute i skogen, med min lillebror (som jag inte har irl). Tydligen var jag typ en storebror fast ändå inte (haha, drömlogic). Det var ganska mörkt ute, och det var lite som i en skräckfilm. Någonting var ute efter oss, och vi var tvungna att hitta något att försvara oss med samt hitta något skydd/hus.
Vi hittade en stuga som vi klampade runt i, utan att tänka på att varelsen/varelserna där ute kunde höra oss. Helt plötsligt var en stor varg (större än vanliga vargar! Som en blandning av varulv och varg typ. Kommer använda "varulv" från o med nu) i farstun till stugan vi var i, och vi klättrade upp på vinden i den gamla stugan och ut på taket (väldigt liten stuga må jag tillägga, så det vore inte svårt för varulven att förstå vart vi var).

På nåt sätt lyckades vi hoppa ner oskadda, springa iväg en bit och gömma oss i ett par buskar. Kom ihåg att det var mörkt, och vi visste att vi var förföljda men vi/jag hoppades att varulven hade så pass dålig syn på natten att det räckte med att sitta riktigt stilla.
Trots att jag tyckte att jag rörde alldeles för mycket på mig (jag höll andan och bad lillebror att göra detsamma), skakade så förfärligt, så lyckades varulven inte få korn på oss. Och i några sekunder så kunde jag på något sätt se vad varulven såg, den stod bara ett par meter ifrån oss och jag såg bara suddiga bilder. Jag såg oss, men, det var nästintill omöjligt att se skillnad på en stubbe, buske eller oss, så vi var ganska så safe så länge vi inte rörde på oss. Nu tillbaka till min egna syn.
Helt plötsligt slår det mig att den säkert har skitbra luktsinne, och precis i samma sekund så hoppar varulven rakt mot oss, men liksom hamnar snett bakom oss. Skiträdda sitter vi kvar och hoppas på att sitta stilla fortfarande räcker för att övertyga varelsen, och tydligen gör det det också för plötsligt ryter ulven till lite och en varm bit päls landar alldeles intill min arm. Det var en bit av en kanin/hare kom jag fram till på något vis, även jag var för rädd för att ens snegla mot armen.
Varulven vandrar vidare och vi är lättade som fan.

När vi tror att varulven är tillräckligt långt borta så skyndar vi oss iväg, så tyst som man kan när man skyndar, förbi stugan, och ser en liten strand till en liten sjö som i utankanten av skogen.
Plötsligt är vi jagade igen, jag tar tag i lillebrors hand och vi springer så fort vi kan mot sjön. Jag inser ganska snart att det inte kommer att funka att hoppa i vattnet då det kommer sinka oss rejält, så av ren reflex hoppar jag i sista sekund in i buskarna precis vid sidan av sjön men tappar greppet om lillebrors hand och han far i vattnet. Han börjar simma för livet med varulven hack i häl, jag märker att han inte kommer klara sig om jag inte gör något så jag kastar en sten eller om det var en stor pinne på ulven, som gnyr till och tappar koncentrationen, så att lillebror hinner hoppa/kravla sig upp på en sten precis i närheten av mig.
Jag drar snabbt in honom bland buskarna där jag hållit till, båda sitter knäpptysta och försöker hålla andan (fast det är svårt när man precis gjort såna ansträngningar som vi har gjort) och kikar smått på när varulven simmar tillbaka iland och springer in i skogen igen. Vi känner oss skitskraja tills vår mamma och pappa dyker upp bland buskarna, de står på knä och tittar mot oss och frågar om det går bra.

Jag säger att det går bra men att de bör vara tysta, jag fixar det här.
Helt plötsligt så är vi inte kvar i skogen längre. Scenen har helt bytts ut. Istället befinner vi oss alla fyra i lillebrors rum, mamma och pappa står i dörröppningen och jag sitter på kanten till lillebrors säng där han ligger och verkar ligga i någon slags koma.
Jag lyfter upp honom ur sängen, sätter honom på mina axlar och fortsätter förbi våra föräldar och ut genom dörren, jag liksom lyfter upp honom lite så att han kan sträcka ut armar o ben och leka "flygplan", medans vi fortsätter ut i hallen och ner i trappen och fortsätter med vårt äventyr.

Tydligen så var det jag som fantiserade ihop allt detta med min lillebror, bara han och jag kunde kommunicera med varandra medans han låg i "koma" (eller vad man ska kalla det, fuzzy details). Äventyret vi var med om var som någon slags terapi för honom så att han skulle bli bättre, tydligen så hade vår husdoktor sagt åt oss att det är det bästa vi kan göra, speciellt om det bara är jag som kan kommunicera med honom.

Och ja... Det hela lämnade en ganska luddig, varm o go känsla hos mig. När jag tänker på varulvsbiten så känns det superläskigt, trodde verkligen jag skulle bli lemlästad. Men så fort jag insåg att det inte var på riktigt, och bara en grej mellan mig o min bror som hjälpte honom bli frisk, så kände jag mig alldeles varm inombords. Jag saknar lillebror. Det var en mysig saga på nåt sätt. Vill ha fler såna drömmar. <333

Oftast när jag drömmer om farliga djur som jagar mig så brukar jag inte kunna fly undan, utan ajg springer och springer, sen blir jag stel av skräck (om jag inte redan är det från början), tills djuret knappar in på mig och jag är fast. Sedan vaknar jag i sista sekund - precis när jag ska dö....

Men inte den här gången. Jag blev liksom räddad av lillebror på något sätt - samtidigt som jag hjälpte honom. <3 Åh. Det känns som om det är taget direkt ur en film eller bok eller nåt! <3 <3 <3

Nu ska jag iväg o drömma lite till. Hoppas det blir något fint. <3

Annons

Bilden saknar taggar

Logga in för att kommentera bilden:

juli 2015