May
Friday 21 November 2008 photo 3/3
|
Det känns som att något saknas, igår gjorde det i alla fall det även fast jag hade jättekul. My, Anette, Emelie och jag gick på Söderins och åt. Vi satt där i flera timmar. Det hann bli mörkt ute i alla fall. Vi satt och pratade om en massa saker. Jag åt en hamburgetallrik. Bara en 90 gram, men jag orkade inte mer.
Jag tror egentligen inte att det var nåt psykiskt, jag hade bara en stor jäkla klump i magen och då kanske jag antog att det var för att någonting kändes fel. Fast visst har jag problem och tjoffs men det kanske bara va nåt med magen i alla fall. Det kändes som om nån just hade gjort slut med mig, exakt den känslan.
När vi ätit så gick vi till konsum och Anette köpte jättegoda chokladkakor, jag fick smaka några stycken. Sen skulle My och Emelie gå och träffa några gamla klasskompisar som kom med tåget eller nåt, då följde jag med Anette hem. Hon skulle vara judoledare för en barngrupp. Jag gick hem då och satte mig framför datorn tills jag fick ett sms av både henne och Emelie ungefär samtidigt.
Anette skrev "Hemma nu" och Emelie skrev "Har Anette slutat?". Haha, det var ju lite kul. Men tyckte att det var rätt dumt också för båda två veeet att jag vill spara pengar på mobilen. Jag måste ju göra det för att ha råd med dom där skorna.
Jag stängde av datorn och gick till Anette. Vi visste inte vad vi skulle göra men vi gick till slut till My. Fast hon var inte hemma så jag fick ringa till Emelie och fråga vart fan dom var någonstans. Hon sa att dom var hos Uno. Det kändes lite halvjobbigt men vi bestämde oss för att gå dit.
För att göra promenaden lite mer flashig och underhållande gick vi till Risbergs och frågade om Mathias ville gå med oss. Han älskar att gå promenader. Det var jättemycket folk där och det verkade ett tag som att alla skulle följa med oss.
Jag fick en dryck av Mathias som såg ut som polyjuice-elexiret i Harry Potter. Det var choklad, mjölk och banan i den och den var jättegod, fast Anette vågade inte smaka.
Vi sprang iväg därifrån när Jonatan började kasta snö på ett sätt som Anette inte gillade. Vi förväntade oss att dom skulle komma efter oss efter ett tag. Men dom tog så lång tid på sig att vi inte såg dom mer den kvällen.
Anettes pappa hade bett Anette att köpa mjölk, men eftersom vi skulle gå hela vägen till Uno så orkade inte Anette bära med sig mjölken hela vägen. Vi gömde den i en buske under snön, haha!
När vi gått så vi nästan var framme vid Uno så kom han och tjejerna gående och typ "studsade" fram på trottoaren. När dom kom fram till oss vände Uno och gick hem. Vi gick och pratade ett tag med My och Emelie. Men då sa dom att dom också tänkte sticka hem och det var en timme kvar för mig innan jag skulle hem, så Anette och jag bestämde oss för att hitta på nåt mer.
My hade sagt att Igor bakat muffins dagen innan. Vi gick till honom för att tigga några. Jag var inte säker på var han bodde, men vi hittade rätt direkt. Igor sa att han redan ätit upp alla muffins. Det kändes ganska typiskt men sen kom vi på att vi skulle kunna gå till Uno och skrämma honom.
Uno gick inte att skrämma. För det första var han inte inne på sitt rum som vi trodde utan i det stora huset. Då ringde Igor till honom på dolt nummer och sa till honom att han borde gå till sitt rum för att det finns en tårta där som väntar på honom. Haha!
Uno hittade mig och Anette först utan att veta att Igor var där, men det fick han reda på när vi försa oss. Sen kom Igor och han och Uno hoppade rumt i nån slags hysterisk hälsningsgest.
Jäklar vad mycket jag skriver. :0 I alla fall, vi gick därefter till Felix för att försöka skrämma honom istället. Uno följde med. Felix blev skitskraj, han ryckte inte till men hans ögon spärrades upp.. fick jag höra, jag stod bakom så jag såg inte så bra.
Då var klockan 21:58 och jag måste vara hemma tio. Pappa hade lovat mig skjuts hem så jag ringde honom. Han kom och hämtade mig vid gluggen.
Det sjukaste med allt är att från det att jag gick till Anette och fram till jag åkte hem var bara två timmar. Jag tror jag aldrig hunnit så mycket på två timmar förut. Helt sjukt. Ja, det här blev verkligen ett riktigt dagboksinlägg kan man säga. Ha det bra! Thanks for reading. ;)
Jag tror egentligen inte att det var nåt psykiskt, jag hade bara en stor jäkla klump i magen och då kanske jag antog att det var för att någonting kändes fel. Fast visst har jag problem och tjoffs men det kanske bara va nåt med magen i alla fall. Det kändes som om nån just hade gjort slut med mig, exakt den känslan.
När vi ätit så gick vi till konsum och Anette köpte jättegoda chokladkakor, jag fick smaka några stycken. Sen skulle My och Emelie gå och träffa några gamla klasskompisar som kom med tåget eller nåt, då följde jag med Anette hem. Hon skulle vara judoledare för en barngrupp. Jag gick hem då och satte mig framför datorn tills jag fick ett sms av både henne och Emelie ungefär samtidigt.
Anette skrev "Hemma nu" och Emelie skrev "Har Anette slutat?". Haha, det var ju lite kul. Men tyckte att det var rätt dumt också för båda två veeet att jag vill spara pengar på mobilen. Jag måste ju göra det för att ha råd med dom där skorna.
Jag stängde av datorn och gick till Anette. Vi visste inte vad vi skulle göra men vi gick till slut till My. Fast hon var inte hemma så jag fick ringa till Emelie och fråga vart fan dom var någonstans. Hon sa att dom var hos Uno. Det kändes lite halvjobbigt men vi bestämde oss för att gå dit.
För att göra promenaden lite mer flashig och underhållande gick vi till Risbergs och frågade om Mathias ville gå med oss. Han älskar att gå promenader. Det var jättemycket folk där och det verkade ett tag som att alla skulle följa med oss.
Jag fick en dryck av Mathias som såg ut som polyjuice-elexiret i Harry Potter. Det var choklad, mjölk och banan i den och den var jättegod, fast Anette vågade inte smaka.
Vi sprang iväg därifrån när Jonatan började kasta snö på ett sätt som Anette inte gillade. Vi förväntade oss att dom skulle komma efter oss efter ett tag. Men dom tog så lång tid på sig att vi inte såg dom mer den kvällen.
Anettes pappa hade bett Anette att köpa mjölk, men eftersom vi skulle gå hela vägen till Uno så orkade inte Anette bära med sig mjölken hela vägen. Vi gömde den i en buske under snön, haha!
När vi gått så vi nästan var framme vid Uno så kom han och tjejerna gående och typ "studsade" fram på trottoaren. När dom kom fram till oss vände Uno och gick hem. Vi gick och pratade ett tag med My och Emelie. Men då sa dom att dom också tänkte sticka hem och det var en timme kvar för mig innan jag skulle hem, så Anette och jag bestämde oss för att hitta på nåt mer.
My hade sagt att Igor bakat muffins dagen innan. Vi gick till honom för att tigga några. Jag var inte säker på var han bodde, men vi hittade rätt direkt. Igor sa att han redan ätit upp alla muffins. Det kändes ganska typiskt men sen kom vi på att vi skulle kunna gå till Uno och skrämma honom.
Uno gick inte att skrämma. För det första var han inte inne på sitt rum som vi trodde utan i det stora huset. Då ringde Igor till honom på dolt nummer och sa till honom att han borde gå till sitt rum för att det finns en tårta där som väntar på honom. Haha!
Uno hittade mig och Anette först utan att veta att Igor var där, men det fick han reda på när vi försa oss. Sen kom Igor och han och Uno hoppade rumt i nån slags hysterisk hälsningsgest.
Jäklar vad mycket jag skriver. :0 I alla fall, vi gick därefter till Felix för att försöka skrämma honom istället. Uno följde med. Felix blev skitskraj, han ryckte inte till men hans ögon spärrades upp.. fick jag höra, jag stod bakom så jag såg inte så bra.
Då var klockan 21:58 och jag måste vara hemma tio. Pappa hade lovat mig skjuts hem så jag ringde honom. Han kom och hämtade mig vid gluggen.
Det sjukaste med allt är att från det att jag gick till Anette och fram till jag åkte hem var bara två timmar. Jag tror jag aldrig hunnit så mycket på två timmar förut. Helt sjukt. Ja, det här blev verkligen ett riktigt dagboksinlägg kan man säga. Ha det bra! Thanks for reading. ;)
Visa toppen
Show footer