En människa som håller sig borta från sig själv blir inte sårad








men blir inte lycklig heller








Se rakt på dina tankar och känslor och älska dem
för de är en del av dig








Sedan kan du börja ifrågasätta dem.




(Skrivet till mig själv. Jag tror att jag har lärt mig något.) ^^

Älskar du dina dåliga sidor?

Nej, men jag accepterar att dem är en del av mig själv ^^

Det är inte förrän du älskar dem som du kan börja förändra dem. De är ju som du säger en del av dig. De är faktiskt till och med du. Jag pratar inte om saker man gör, jag pratar om saker man känner som man skäms för. Det är befriande att vara kärleksfull och helt fullt accepterande mot dessa känslor. Skam löser inget. Wow, jag känner mig lite som en besservisser. Förlåt, jag vet ju inte hur du har det egentligen...

Det är skillnad på att acceptera och att älska. Att älska betyder inte att man förstår de känslor som man har. Du kan älska att vara förälskad för att du gillar känslan. Du kan ogilla att du är förälskad men ändå acceptera det för att du förstår varför. Jag accepterar allt vad gäller mig själv. Jag kan acceptera bittra sanningar. Jag älskar dem inte. Inte heller mig själv.
Det finns ingen som riktigt vet hur jag har det ^^ Jag har förändrat mig själv på många sätt utan att ha älskat de delarna jag gjort mig av med eller förändrat. Det går, med rätt inställning.

Hur man ser på andra och hur man ser på sig själv är väl skilda saker? Hur länkas de samman?

Jag menar att de t ex är så inriktade på ytlighet, yttre skönhet t ex .. och ser den främst hos andra, kan ha svårt att se på sig själv annat än ur samma perspektiv .. (kanske lite omständigt beskrivet, men jag blev bara inspirerad av dina tankar).