14 September 2012
~ Valentin ~ "Jag känner henne, Vincent, det är uppenbart att hon inte är intresserad av dig." sa jag, riktat mot Vincent. Vi hade hoppat över ännu en skoldag, och satt nu i tjejernas elevhem ti
Jag fortsatte själv titta på honom. Jag kände Claudia mycket bättre än honom, även om hon var hans stora kärlek. Självklart visste jag mer än honom vad hon ville..
Precis när Vanessa pratat klart tystnade vi alla, och Claudia steg in. Jag såg upp mot henne, men hon verkade ignorera mig. Såklart.
Hon gick förbi, och jag fortsatte se efter henne. Skulle det förblo såhär? Skulle vi aldrig kunna bli sams igen? Det kändes hemskt att tänka på, men jag visste att det antagligen var så det va
Vid korsningen mellan killarnas och tjejernas elevhem stötte jag på Claudia. Direkt kände jag hur någonting stötte till mig inombords. "Hej", sa jag utan att tänka mig för. Allt jag fick var en
"Så, du vill verkligen att det ska vara såhär mellan oss då?" frågade jag. Det syntes på henne att hon tvekade nu. ".. Det är bäst så."
Hon gick ifrån mig, snabbt. Jag stod lamt stilla en kort stund, innan jag kom på vad som skulle behöva göras. "Om du lär oss vad vi missat i skolan den senaste tiden då?"
Hon stannade direkt. "Är du seriös nu?" ".. Ja.. Ja, det är jag." sa jag. Fan, vad hade jag gett mig in i nu? Ett leende spreds på hennes läppar. "Efter skolan i biblioteket då."
~ Claudia ~ "Jag förstår verkligen ingenting." suckade Vincent. Han såg ut att inte ha läst en bok på år. "Läs igen då. Det där är inte så svårt. Jag är snart tillbaka." sa jag och reste
Med ett flin på läpparna gick jag till en av bokhyllorna och letade efter vad jag behövde. Det var roligt att se dem kämpa lite. Faktiskt, så fick det mig till och med att.. sakna Valentin lite..
"Vad är svaret på tvåan, Valentin?" höde jag Vincent sucka när jag kom tillbaka. "Hur ska jag veta det?" mumlade Valentin uppgivet.
Den kvällen mådde jag bättre än jag gjort på länge. Jag hade just bytt om till pyjamas och skulle sätta mig ner med en hög läxor när någon knackade på min rumsdörr.
Utanför stod Vincent. Han log. "Jag ser att du inte förväntade dig några gäster." "Tyst!" sa jag och kände mina kinder bli varma. "Kan jag komma in?" frågade han. ".. En stund.."
Snart hade han gått fram till mig ochlagt armarna om mig. Det här påminde mig så mycket om den gången.. På något sätt var det så bekvämt att vara här med honom.. Men jag ville inte.. Eller?
I nästa sekund hade han böjt sig fram och kysst mig. Ja.. Kanske skulle jag sluta slåss emot mina känslor. Jag borde leva, här och nu.. Med Vincent, min Vincent.
Jag följde med på festen Vincent för några dagar sedan berättat om för mig, på ett villkor - både han och Valentin skulle hämta upp sig i skolan och kämpa vidare med den. Nej, jag litade int
Direct link:
http://dayviews.com/ts3historier/2012/9/14/