August
Sunday 6 February 2011 photo 1/2
|
Realize: Kapitel 2
Jag slängde en sista blick på min stora spegel och betraktade min dräkt.
"Du ser fantastisk ut!" log Kahlen.
"Du är bländande, precis som en ängel ska vara", sa Natasha.
"Vet du vad jag tycker? Jag tycker att du ser mer ut som en ängel än vad jag och Natasha gör", sa Kahlen.
Natasha titta på min spegelbild från topp till tå. "Absolut."
Hela min kropp var sprejad i glitter med en guldaktig färg, vilket gjorde att tatueringen på min handflata med Kahlens namn på smälte in. Mitt bleka ansikte var inramat i blommiga målningar. Min klänning var vit och slutade vid låren, och på kanten av klänningen hängde några små vita fjädrar. Kahlen och Natasha hade virvlat ett smalt, vitt silkestyg runt min vänstra arm (de sa någonting om att det piffade upp det hela). Mina platta sandaler, var såklart vita och enkla. Och slutligen, vingarna. De satt helt perfekta på min rygg. Stora, vita och fjädriga. Det häftiga med dem, var att de var självlysande i mörkret.
"Åh, vi höll på att glömma glorian!" sa Kahlen.
Jag tog emot glorian hon höll i, och satte på mig den försiktigt över huvudet. "Så där ja! Nu är jag redo!"
Musiken fyllde hela salen. Den höga musiken var så stark, att det till och med var nästan så att jag kunde känna varje rytmisk slag inuti mig.
Maskeradbalen hölls i den stora dansstudion. Just den här balen var ägnad endast till första och andra årselever, vilket var tur, för salen var redan tillräckligt full. Och det var bara hälften av alla elever som gick i Glendale High.
Jag försökte leta efter Ian i den stora folkmassan, men jag hittade inte honom någonstans. Han var varken här inne, eller där ute. Skumt. Han som messade mig om att han redan var här och väntade på mig.
"Stella, du har kommit!"
I början kände jag inte igen de fyra utklädda gestalterna som gick mot mig, men när de var tillräckligt nära för att jag skulle kunna se deras ansikten, såg jag att det var April, Ebony, Gennifer och Abigail. Jag väntade på att den femte personen skulle komma efter dem, men hon syntes inte till. "Var är Viola?"
"Hm, det vet vi inte riktigt. Hon sa att hon skulle leta efter hennes musketör. Vi har inte sett henne sedan dess", sa Abigail. Hon drack en klunk ur hennes sodafyllda glas. "Äh, hon har säkert hittat honom nu. De är väl någonstans och delar varandras saliv."
Jag antog att hon pratade om Seth när hon nämnde musketör. Tja, det kunde ju knappast vara Nate eller Hector. Ja, de tre har nämligen klätt ut sig till de tre musketörerna. Visst, det kan låta hur fånigt som helst, men när jag såg de tre göra entré såg de ut som heta hjältar. Riktigt heta. Om man jämförde det med deras vardagliga och pojkaktiga utseende.
"Eh, jag tror nog inte Viola är med Seth", sa jag och nickade med hakan åt musketörernas håll.
De såg sig om.
Jag hörde Ebony muttra någonting i stil med: "Ja ja. För en gångs skull ser de äntligen lite manliga ut." Mer än så hann hon inte muttra om, för Seth, Nate och Hector gick åt mitt och tjejernas håll.
"Jaså? Så ni står här och dreglar över oss?" skämtade Hector.
"Åh Hector... du med dina smarta repliker...", sa Gennifer spyfärdigt.
"Och du som undrar varför en tjej aldrig faller för dig...", sa April lika spyfärdigt.
Den snabba musiken som hördes i bakgrunden ändrades till långsam musik, så baseffekterna dunkade inte lika mycket. Nate och Hector försökte bjuda upp April, Ebony, Gennifer och Abigail på dansgolvet. Om jag såg rätt - och om jag kände de väl - försökte de undvika Dum och Dummare.
När vi förblev ensamma höll Seth fram en hand mot mig medan han såg rakt in i mig med hans tindrande, chokladfärgade ögon. "Vill du dansa?"
Ett "ja" till svar fastnade i min hals, och jag kände hur mina kinder blev heta. Fjärilarna i magen vaknade till liv och började jaga varandra.
"Kom igen. Det skadar inte bara om vi gör det en gång", sa han efter att jag hade stått där en stund utan att lägga ifrån mig ett läte.
Jag ruskade på huvudet och fnittrade nervöst (utan en enda vettig anledning). "Du kan dansa med Viola istället. Hon är säkert mycket bättre på det än vad jag är."
"Ja men..."
Han hann inte avsluta sin mening innan jag avbröt honom. "Dessutom måste jag ändå leta efter Ian", sa jag uppriktigt och såg ner för att inte se hans sårade min.
Seth lyfte upp min haka, och jag mötte olika känslor som hans ögon visade. "Snälla? Se det som en dans mellan två syskon."
"Jag vet inte..."
"Snälla?" upprepade han.
Jag gav upp och suckade tungt. "Ja ja, okej då."
Hela hans ansikte log, och utan att jag kunde rå för det log jag också. Undrar vad Violas reaktion blir när hon ser oss? Jag hade redan tillräckligt med bekymmer så det räckte. Jag ville inte ha ett till. Men när jag lät Seth föra mig till dansgolvet, försvann allt det där. Jag glömde hela världen, och det var bara jag och Seth som existerade.
"Vi borde nog göra det här oftare."
Jag blev förvånad när jag insåg att det var jag som pratade. Att det var jag som sa det. Utan att använda hjärnan, rabblade jag upp alla saker om vad jag menade med det. Alla saker förutom en: att jag gillade det.
"När tänker du medge vad du verkligen tycker?" sa han som om han kunde läsa min tankar.
"Vi borde inte ens göra så här", sa jag och försökte låta irriterad, men misslyckades.
"Vi dansar ju bara. Enligt mig, är det faktiskt oskyldigt av oss."
Det var egentligen inte dansen jag syftade på, utan det som pågick mellan oss. "Enligt dig, ja. Men undrar du aldrig någonsin över hur det ser ut från någon annans synpunkt?"
Han sa ingenting efter det. Han visste lika mycket som jag, att det fanns en risk av att andra kunde tro att jag och Seth var mer än bara syskon.
För att låta spänningen mellan oss avta, försökte jag att prata bort det. "Så, ehm, vart har du fått tag på din dräkt?" frågade och försökte låta normal. "Den passar dig alldeles utmärkt."
Det såg nästan ut som om han drog en lättad suck, och lät sedan ett leende leka på hans läppar. "Florida.... Spring Hill, Florida, för att vara exakt. Jag specialbeställde den därifrån."
Spring Hill? Vad var det med den staden egentligen? Jag tvivlade på att det bara var slumpen som avgjorde att staden stod i koppling med saker och ting. Först: talangjakten. Andra: Charles hotell. Tredje: programmet på tv igår. Fjärde: Seths dräkt. Alla de sakerna hade en sak gemensamt: de hade alla någonting att göra med staden Spring Hill i Florida.Jag hade en känsla av att någonting försökte berätta något viktigt för mig. Jag var bara inte riktigt säker på vad det var.
Jag hann inte fundera på det så mycket mer, för en ljuvlig doft slog emot mig. Jag försökte att ignorera bort den. Det var säkert bara någon som småblödde på fingret eller något. Men den ljuvliga doften var så bekant. Så bekant och annorlunda...
Skräcken genomborrade mig. "Ian!" flämtade jag.
"Han är säkert här någonstans. Oroa dig inte", lugnade Seth.
Jag slutade fullkomligt i vad han sa, och fokuserade mig på Ian. Tänk så hade någonting hänt med honom?
Utan att säga någonting till Seth, tog jag mig förbi folkmassan och kom ut till korridoren. Doften var mycket starkare, och jag följde efter den. Efter en stund var det en annan doft som slog emot mig. Den var lika ljuvlig som den första, men jag kunde ändå skilja på dem två.
"Viola? Viola?" Jag kunde höra Ians svaga röst viska Violas namn om och om. Hans röst var hes, och det lät som han fick kämpa för att ens få fram ljud från hans mun.
Jag kunde inte tro det jag såg framför mig. Det var blodigt, för blodigt, och jag kunde känna törsten gro inom mig. Nej! snäste jag till mig själv. Du måste behålla kontrollen.
Allting såg så hemskt ut. Rött och blått blod hade blandats i en pöl framför runt Viola och Ian. Det sved i mina ögon, och jag höll för munnen för att inte skrika. Hur hände det här? Vem orsakade det här?
Jag blundade och räknade till tio, så att jag kunde ta mig samman. Sedan sprang jag fram till dem.
"V-Vad har h-hänt?" stammade jag fram med en pipig röst.
Jag tittade fram och tillbaka på Ian och Viola. Förutom det faktumet att Ian blödde, såg han okej ut (om man jämförde honom med Viola). Viola låg still, och inte en enda gång kunde jag se hennes bröstkorg höjas upp och ner.
"Förlåt mig Stella. Jag försökte rädda henne", viskade Ian, fortfarande hest.
_______________________________________________________________________
Kommentarer? ^.^
Asså, jag vet, det här kapitlet var inte välskriven, men jag har nt läst igenom det.... jag ville bli klar med den så fort som möjligt (plus så kände jag mig slö)!!!!.... så jag lixom bah skrev.... men jag får la göra nästa kapitlet en aning bättre! :P <3
Realize: Kapitel 2
Jag slängde en sista blick på min stora spegel och betraktade min dräkt.
"Du ser fantastisk ut!" log Kahlen.
"Du är bländande, precis som en ängel ska vara", sa Natasha.
"Vet du vad jag tycker? Jag tycker att du ser mer ut som en ängel än vad jag och Natasha gör", sa Kahlen.
Natasha titta på min spegelbild från topp till tå. "Absolut."
Hela min kropp var sprejad i glitter med en guldaktig färg, vilket gjorde att tatueringen på min handflata med Kahlens namn på smälte in. Mitt bleka ansikte var inramat i blommiga målningar. Min klänning var vit och slutade vid låren, och på kanten av klänningen hängde några små vita fjädrar. Kahlen och Natasha hade virvlat ett smalt, vitt silkestyg runt min vänstra arm (de sa någonting om att det piffade upp det hela). Mina platta sandaler, var såklart vita och enkla. Och slutligen, vingarna. De satt helt perfekta på min rygg. Stora, vita och fjädriga. Det häftiga med dem, var att de var självlysande i mörkret.
"Åh, vi höll på att glömma glorian!" sa Kahlen.
Jag tog emot glorian hon höll i, och satte på mig den försiktigt över huvudet. "Så där ja! Nu är jag redo!"
Musiken fyllde hela salen. Den höga musiken var så stark, att det till och med var nästan så att jag kunde känna varje rytmisk slag inuti mig.
Maskeradbalen hölls i den stora dansstudion. Just den här balen var ägnad endast till första och andra årselever, vilket var tur, för salen var redan tillräckligt full. Och det var bara hälften av alla elever som gick i Glendale High.
Jag försökte leta efter Ian i den stora folkmassan, men jag hittade inte honom någonstans. Han var varken här inne, eller där ute. Skumt. Han som messade mig om att han redan var här och väntade på mig.
"Stella, du har kommit!"
I början kände jag inte igen de fyra utklädda gestalterna som gick mot mig, men när de var tillräckligt nära för att jag skulle kunna se deras ansikten, såg jag att det var April, Ebony, Gennifer och Abigail. Jag väntade på att den femte personen skulle komma efter dem, men hon syntes inte till. "Var är Viola?"
"Hm, det vet vi inte riktigt. Hon sa att hon skulle leta efter hennes musketör. Vi har inte sett henne sedan dess", sa Abigail. Hon drack en klunk ur hennes sodafyllda glas. "Äh, hon har säkert hittat honom nu. De är väl någonstans och delar varandras saliv."
Jag antog att hon pratade om Seth när hon nämnde musketör. Tja, det kunde ju knappast vara Nate eller Hector. Ja, de tre har nämligen klätt ut sig till de tre musketörerna. Visst, det kan låta hur fånigt som helst, men när jag såg de tre göra entré såg de ut som heta hjältar. Riktigt heta. Om man jämförde det med deras vardagliga och pojkaktiga utseende.
"Eh, jag tror nog inte Viola är med Seth", sa jag och nickade med hakan åt musketörernas håll.
De såg sig om.
Jag hörde Ebony muttra någonting i stil med: "Ja ja. För en gångs skull ser de äntligen lite manliga ut." Mer än så hann hon inte muttra om, för Seth, Nate och Hector gick åt mitt och tjejernas håll.
"Jaså? Så ni står här och dreglar över oss?" skämtade Hector.
"Åh Hector... du med dina smarta repliker...", sa Gennifer spyfärdigt.
"Och du som undrar varför en tjej aldrig faller för dig...", sa April lika spyfärdigt.
Den snabba musiken som hördes i bakgrunden ändrades till långsam musik, så baseffekterna dunkade inte lika mycket. Nate och Hector försökte bjuda upp April, Ebony, Gennifer och Abigail på dansgolvet. Om jag såg rätt - och om jag kände de väl - försökte de undvika Dum och Dummare.
När vi förblev ensamma höll Seth fram en hand mot mig medan han såg rakt in i mig med hans tindrande, chokladfärgade ögon. "Vill du dansa?"
Ett "ja" till svar fastnade i min hals, och jag kände hur mina kinder blev heta. Fjärilarna i magen vaknade till liv och började jaga varandra.
"Kom igen. Det skadar inte bara om vi gör det en gång", sa han efter att jag hade stått där en stund utan att lägga ifrån mig ett läte.
Jag ruskade på huvudet och fnittrade nervöst (utan en enda vettig anledning). "Du kan dansa med Viola istället. Hon är säkert mycket bättre på det än vad jag är."
"Ja men..."
Han hann inte avsluta sin mening innan jag avbröt honom. "Dessutom måste jag ändå leta efter Ian", sa jag uppriktigt och såg ner för att inte se hans sårade min.
Seth lyfte upp min haka, och jag mötte olika känslor som hans ögon visade. "Snälla? Se det som en dans mellan två syskon."
"Jag vet inte..."
"Snälla?" upprepade han.
Jag gav upp och suckade tungt. "Ja ja, okej då."
Hela hans ansikte log, och utan att jag kunde rå för det log jag också. Undrar vad Violas reaktion blir när hon ser oss? Jag hade redan tillräckligt med bekymmer så det räckte. Jag ville inte ha ett till. Men när jag lät Seth föra mig till dansgolvet, försvann allt det där. Jag glömde hela världen, och det var bara jag och Seth som existerade.
"Vi borde nog göra det här oftare."
Jag blev förvånad när jag insåg att det var jag som pratade. Att det var jag som sa det. Utan att använda hjärnan, rabblade jag upp alla saker om vad jag menade med det. Alla saker förutom en: att jag gillade det.
"När tänker du medge vad du verkligen tycker?" sa han som om han kunde läsa min tankar.
"Vi borde inte ens göra så här", sa jag och försökte låta irriterad, men misslyckades.
"Vi dansar ju bara. Enligt mig, är det faktiskt oskyldigt av oss."
Det var egentligen inte dansen jag syftade på, utan det som pågick mellan oss. "Enligt dig, ja. Men undrar du aldrig någonsin över hur det ser ut från någon annans synpunkt?"
Han sa ingenting efter det. Han visste lika mycket som jag, att det fanns en risk av att andra kunde tro att jag och Seth var mer än bara syskon.
För att låta spänningen mellan oss avta, försökte jag att prata bort det. "Så, ehm, vart har du fått tag på din dräkt?" frågade och försökte låta normal. "Den passar dig alldeles utmärkt."
Det såg nästan ut som om han drog en lättad suck, och lät sedan ett leende leka på hans läppar. "Florida.... Spring Hill, Florida, för att vara exakt. Jag specialbeställde den därifrån."
Spring Hill? Vad var det med den staden egentligen? Jag tvivlade på att det bara var slumpen som avgjorde att staden stod i koppling med saker och ting. Först: talangjakten. Andra: Charles hotell. Tredje: programmet på tv igår. Fjärde: Seths dräkt. Alla de sakerna hade en sak gemensamt: de hade alla någonting att göra med staden Spring Hill i Florida.Jag hade en känsla av att någonting försökte berätta något viktigt för mig. Jag var bara inte riktigt säker på vad det var.
Jag hann inte fundera på det så mycket mer, för en ljuvlig doft slog emot mig. Jag försökte att ignorera bort den. Det var säkert bara någon som småblödde på fingret eller något. Men den ljuvliga doften var så bekant. Så bekant och annorlunda...
Skräcken genomborrade mig. "Ian!" flämtade jag.
"Han är säkert här någonstans. Oroa dig inte", lugnade Seth.
Jag slutade fullkomligt i vad han sa, och fokuserade mig på Ian. Tänk så hade någonting hänt med honom?
Utan att säga någonting till Seth, tog jag mig förbi folkmassan och kom ut till korridoren. Doften var mycket starkare, och jag följde efter den. Efter en stund var det en annan doft som slog emot mig. Den var lika ljuvlig som den första, men jag kunde ändå skilja på dem två.
"Viola? Viola?" Jag kunde höra Ians svaga röst viska Violas namn om och om. Hans röst var hes, och det lät som han fick kämpa för att ens få fram ljud från hans mun.
Jag kunde inte tro det jag såg framför mig. Det var blodigt, för blodigt, och jag kunde känna törsten gro inom mig. Nej! snäste jag till mig själv. Du måste behålla kontrollen.
Allting såg så hemskt ut. Rött och blått blod hade blandats i en pöl framför runt Viola och Ian. Det sved i mina ögon, och jag höll för munnen för att inte skrika. Hur hände det här? Vem orsakade det här?
Jag blundade och räknade till tio, så att jag kunde ta mig samman. Sedan sprang jag fram till dem.
"V-Vad har h-hänt?" stammade jag fram med en pipig röst.
Jag tittade fram och tillbaka på Ian och Viola. Förutom det faktumet att Ian blödde, såg han okej ut (om man jämförde honom med Viola). Viola låg still, och inte en enda gång kunde jag se hennes bröstkorg höjas upp och ner.
"Förlåt mig Stella. Jag försökte rädda henne", viskade Ian, fortfarande hest.
_______________________________________________________________________
Kommentarer? ^.^
Asså, jag vet, det här kapitlet var inte välskriven, men jag har nt läst igenom det.... jag ville bli klar med den så fort som möjligt (plus så kände jag mig slö)!!!!.... så jag lixom bah skrev.... men jag får la göra nästa kapitlet en aning bättre! :P <3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 13 Feb 2011 20:29
bra :D
4lex4ndr44
Tue 8 Feb 2011 15:02
den var typ jätte..... awwwwwsome!!!!!! villl..............ha.............mer...........!
Anonymous
Mon 7 Feb 2011 15:03
MEEEEEEEEEEEEER
skit bra:D<3
skit bra:D<3
Anonymous
Sun 6 Feb 2011 21:36
YOU ROCK!!! Vadå slö skrev!!! den är helt underbar!! och nu får du skriva fortsättningen JÄVLIGT fort :O
TwilightDiaries
Sun 6 Feb 2011 21:39
TACK!!! ja, asså, jag hade lixom nt tänkt igenom före vad som skulle hända å sånt :P kan ju försöka ;)
Anonymous
Sun 6 Feb 2011 21:58
i know...Skall göra det..Har bara så satans mycket plugg nu :/
ყօմ ƈმղ ƈმll ოε ოɾʂ roвerт pαттιɴѕoɴ
Sun 6 Feb 2011 21:24
Asså jag tyckte den va jätte bra! :D Märkte inga fel för ja va så inne i berättelsen ^^ <3
Anonymous
Sun 6 Feb 2011 21:24
fan va grym ;oo
haru testat ebuddy?
haru testat ebuddy?
Anonymous
Sun 6 Feb 2011 21:03
Jag bara älskar den även med stav felen och sånt! Längtar redan till nästa kapitel!
TwilightDiaries
Sun 6 Feb 2011 21:04
jaa, jag ville bara bli klar med den så fort som möjligt! ;) så jag struntade fullkomligt i att läsa igenom den x)
41 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightdiaries/484156501/
Visa toppen
Show footer