jag vet att jag e blyg
att det måste jag göra något åt
men finns det någon utanför mitt leende ansikte som har det som jag, som har det jobbigt, vara tvungen att le när man inte är glad och som gömmer sig bakom sitt leende för att dölja sitt egentliga liv. att le hela tiden får en att må sämre. men min hjärna har inte räknat ut det än. att gömma sig i mörkret från det läskiga livet. men måste dras ut ur sitt gömställe varje dag av sina vänner. det har jag inget emot att dem gör.
jag ler när jag borde vara ledsen och deppig
jag skrattar när jag borde gråta
jag drar skämt istället för att försöka få kompisen på andra tankar när hon till exempel har skurit sig
eftersom jag alltid verkar glad och ler hela tiden blir kompisarna runt omkring mig förvånade och tror att jag är sur, om jag är normal.
och pga att jag verkar gglad hela tiden vet jag inte hur jag ska bete mig när jag ska trösta någon...
jag får seriös panik
"vad ska jag göra?"
"tänk om jag säger fel"
"ad ska jag säga?"

jag vet inte hur jag ska göra för att få ett icke-låtsas-rebecka liv

Annons

The photo has no tags

Camera Canon IXUS 115 HS

Focal length 5 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1 s

ISO 100

Date

May 2013