älskade farfar

jag tappar andan & orden

sorgen går inte att beskriva

men jag hoppas att vi ses igen

det var fint, kyrkan var fin, kistan var fin, farfar var fin, på kortet, med halvöppen mun som att han precis skulle säga någonting. det kändes som om han pratade med mig när jag satt där på knä, strök lite på det ljusa träet & viskade "hejdå farfar, jag saknar dig så, jag älskar dig.., jag hoppas att vi ses igen"
hundratals psalmer sjöngs, jag var tyst, men lyssnade på de som hördes, kören, som farmor sjunger med, det var &så fint, alla var fina, & med tårar i ögonen under hela kyrkvistelsen. prästen var fin, jag tycker om henne, hon känns trygg, samma präst som vigde min syster & johan, som döpte mina syskonbarn Love & Agnes, mm.. hon känns trygg, varm. sen minnesstund med kaffe, ännu mer psalmer, någon slags smörgås &, jag smakade på den vita prinsesstårtan, som mjuka moln på tungan, drack kaffe & lyssnade på kusinerna jag inte träffat på flera år. alla var där. jag minns inte senast vi satt tillsammans Alla kusiner, det var en evighet sen, så.., det var &så fint, . farmor i mitten med pappa & fastrarna på sidan, näsduk i handen & tårar i ögonen. så liten. åh., lilla farmor., det var en fin dag, det var fint (jag saknar dig farfar).