Jag känner mig som en patetisk jävla nolla..

känns som att jag inte har något vett i huvudet längre.. Livet går bara utför. Det är nog en upprepning av skitåret 2008..

Någon går bort, vänner sviker och man tappar förtroendet, förlorar sina närmsta vänner för något man inte kunde sagt eller stått upp för sig själv o berätta.. Livet rasar o påväg mot undergång.

Allt som jag gör bra eller fel så blir det skit i alla fall. De senaste dagarna har varit så deprimerande att ja har tänkt på dom där två stegen.. Fram eller bak? Ska jag ta de steget fram och låta alla problem försvinna? Ska ja verkligen svika familj o vänner? Eller ska ja få höra en röst som säger nej, gör det inte, ta de steget bak Jannike o rätta till de som är fel!

Så jävla förvirrande är allt just nu... vet inte ens ut eller in längre..

Ett as som jag verkligen vill spöa skiten ur med, eller de finns fler än bara honom.. Du är faktiskt ett stort as fast ja vet verkligen inte vad ja ser i dig heller.. Att ja bara kan känna så om dig förstår jag inte, för att jag hatar dig endå. Du har varit så jävla dum mot mig och jag liksom bara accepterar det i min lilla hjärna?? Helt kapput i huvudet är fan jag med. Jag vill inte ge dig en chans till, men ja måste känns de som....

FAN MED

vet inte ens vad jag vill säga..