August
Wednesday 28 December 2011 photo 13/36
|
Change
Har ni någonsin mött en häst som gjort sådant avtryck att ni flera år efteråt kan få känslosvallningar och längtan efter denna krake? Så att säga självsfrände?
Hon var inte min, men hon stod i samma stall som min ponny. Jag ska berätta för er om Faula...
Vi flyttade våran häst tillsammans med våra kompisar och deras två hästar till ett islandshäststall med ridskola och turridning för flera år sedan och där träffade jag något år senare på Faula. Hon var inte som de andra hästarna i hagen, för henne gällde inga regler. Hon var varken hög eller lågrangad, hon sket i de andra hästarna.
Ägarinnan av verksamheten behövde hjälp med att rida sina hästar och vi tjejer i stallet hjälpte henne så mycket vi orkade och hann, men jag var lite rädd för hennes hästar. De var så mycket piggare än min egen... Så frågade hon om jag ville prova att rida Faula. Hon kunde inte vara med i verksamheten då hon gjorde som hon ville. När man red ut så stannade hon och vägrade gå, började studsa lite med frambenen som om hon skulle stegra och sedan kunde hon bara vända och gå hem. Jag tackade ja, av en underlig anledning... men jag har alltid föredragit hästar som hoppar och studsar framför dom som springer i full fart när dom busar så att säga. Jag började rida Faula allt mer och hon och jag gjorde framsteg. Vi fann varandra och hon gillade mig! Snart kunde hon gå med i verksamheten igen, om än lite blygsamt, och jag flyttade till STorbrittanien och jobbade i ett dressyrstall.
En dag ringde mamma. "-Sara, har du sett att (...) mailat dig?" Nej svarade jag. "-Faula är död gumman. " "-Jaha..." var det enda jag kunde säga. Så långt borta att jag inte ens kunde ta farväl.
20 januari, i matkaoset under utfodringen, sparkades Faula så illa att hon var tvungen att lämna vår jord.
Jag accepterade att hon var borta ganska fort. Jag sörjde knappt... det förvånade mig, men jag var i ett helt annat land med helt andra människor så jag gissar att det var svårt att koppla. I år, 2011, har jag fått sådana längtansattacker med sorg att jag legat i min säng och gråtoit. Min ponny lever, men jag glömmer aldrig Faula, och när jag tänker på vad för häst jag vill ha i framtiden så är det Faula som dyker upp...
Men jag kommer aldrig att få träffa min glada kompis igen.
RIP Faula.
Annons
Camera info
Camera NIKON D40
Focal length 48 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/30 s
ISO 200
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/500182158/
Visa toppen
Show footer