Monday 2 January 2012 photo 11/43
|
Hjälp mig kära medlemmar!
Min isis har ingen eller väldigt liten frammåtbjudning när jag rider. Vi har börjat jobba på det och det år såååå mycket bättre nu. Men jag skulle vilja ha lite hjälp på dressyrövningar, där man uppmuntrar frammåtbjudningen, som man kan utföra ute i skogen då vi inte har tillgång till en ridbana.
Tack på förhand!
Pera o Sara
Min isis har ingen eller väldigt liten frammåtbjudning när jag rider. Vi har börjat jobba på det och det år såååå mycket bättre nu. Men jag skulle vilja ha lite hjälp på dressyrövningar, där man uppmuntrar frammåtbjudningen, som man kan utföra ute i skogen då vi inte har tillgång till en ridbana.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 500D
Focal length 34 mm
Aperture f/4.5
Shutter 1/2000 s
ISO 400
Oktobersagan
Mon 2 Jan 2012 23:45
testa övergångar skritt-trav trav-galopp och skritt-galopp kanske på en volt och så har du om mål att tex sakta av minst 4 gånger per varv
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 12:47
Det bästa är väl att försöka få hästens uppmärsamhet det är bra med mycket tempoväxlingar mm :)
Kalinkha
Mon 2 Jan 2012 17:13
Okej, ja det är sant. Någon specifik övning du kan tipsa om innehållande tempoväxlingar? :)
Anonymous
Tue 3 Jan 2012 17:38
Kanske att ha bestämda punkter tex mellan två träd där du ska sakta av eller öka och se till så att det är dig hästen lysnar på :)
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 11:49
Åh, det vill jag också veta! Du kan väl hojta till om du får något svar? :D
Kalinkha
Mon 2 Jan 2012 12:09
Jag kan ju dela med mig av det jag redan gjort för att få resultat i alla fall redan nu. :)
Jag satte mig ner och tog mig en riktig funderare en dag och kom fram till att felet var att vi egentligen aldrig gjorde vad min häst tyckte om. Eller egentligen handlar det om många saker som samspelar, men det är en av sakerna. Min häst är ingen långdistansare som de flesta andra hästar. Hon gillar inte att springa och gå långa sträckor. Hon tycker om att få använda huvudet. Hon gila att gå i oländig terräng, uppför och nerför, över stock och sten. Hon gillar att vi gör "skänkelvikningar" när vi värmer upp... När jag tänkte i ett vidare perspektiv så kom jag fram till att anledningen kanske inte bara var den att HON gillade det mer, utan att jag som ryttare blev mer koncentrerad, jag gav henne mer beröm och uppmuntran när vi gjorde de sakerna.
När jag jobbade för en dressyrryttarei Storbrittanien frågade jag hur jag skulle kunna jobba med vårat problem, det här var långt innan det ovanstående. Det enda hon svarade var att problemet låg i hur jag red. Jag fattade inte det då, utan nu börjar jag förstå det...
MIn ponny har varit med om mycket, många ridstilar, olika ryttare osv. I en artikel på internet som jag hittade stod det om just frammåtbjudningen och att ridskolehästar oftast mister den när de rids av många olika och oftast ovana ryttare som ger fel hjälper. Hästen sorterar hjälperna i hjärnan och slutar lyssna på sånt den inte förstår. Tillexempel blir en häst skänkeldöv när ryttaren skänklar hela tiden även om hästen just reagerat rätt och ökat tempot. Hästen fårstår alltså inte att den egentligen gjort rätt eftersom skänkeln fortsätter att hacka och därför förlorar den förståelsen för skänkelns betydelse. Det är bland annat en sak som hänt min häst och jag är en av de skyldiga... och detta är nog ganska lätt att åstadkomma på en häst med dålig frammåtbjudning då man förgäves försöker skapa bjudningen med skänkeln då problemet kanske egentligen från början ligger i att hästen är understimulerad och/eller tycker att det är skittråkigt att "lulla" runt i skogen.
Min häst var när jag köpte henne drottningen i hagen, men då var hon mamma till hälften av bunten, men nu är hon lägst och har blivit mobbad av andra hästar sedan vi flyttat henne från det första stallet. Hon har haft en vän, men de flyttade förra året och hon har varit lite deppig på grund av det. Detta har bidragit till att hon har liten självkänsla eller vad det heter. Hon tror inte på sig själv. Självförtroende heter det. Hon hade nog litet självförstoende innan med, men detta och en till sak som jag kom på under min brainstorming, alltså att vi, precis som man i en undersökning på dagisbarn, säger fler negativa ord än positiva till hästen, har lett till att det har krymt.
Det jag nu jobbar med är att bygga upp hennes självförtroende genom att utmana henne för saker hon är rädd för, berömma henne när hon gör rätt (BARA när hon gör rätt) men också att inte straffa henne så mycket som jag gjort innan med hårda, negativa ord.
Nu utmanar jag hennes huvud i stället för muskler genom att rida över pinnar i skogen, träna dressyr på skogsvägen, rida rakt ut i skogen över stock och sten (stärker rygg då hon får lyfta på benen) och genom att träna små tricks från marken.
Det har blivit en hel del godis i form av morötter, men i går när jag red så gick hon på i friskt tempo bortåt, vilket aldrig har hänt när vi ridit själv. :)
Det jag letar nu är egentligen små övningar man kan ta till när det jag redan gör börjar bli vardag och tråkigt. ;)
Jag satte mig ner och tog mig en riktig funderare en dag och kom fram till att felet var att vi egentligen aldrig gjorde vad min häst tyckte om. Eller egentligen handlar det om många saker som samspelar, men det är en av sakerna. Min häst är ingen långdistansare som de flesta andra hästar. Hon gillar inte att springa och gå långa sträckor. Hon tycker om att få använda huvudet. Hon gila att gå i oländig terräng, uppför och nerför, över stock och sten. Hon gillar att vi gör "skänkelvikningar" när vi värmer upp... När jag tänkte i ett vidare perspektiv så kom jag fram till att anledningen kanske inte bara var den att HON gillade det mer, utan att jag som ryttare blev mer koncentrerad, jag gav henne mer beröm och uppmuntran när vi gjorde de sakerna.
När jag jobbade för en dressyrryttarei Storbrittanien frågade jag hur jag skulle kunna jobba med vårat problem, det här var långt innan det ovanstående. Det enda hon svarade var att problemet låg i hur jag red. Jag fattade inte det då, utan nu börjar jag förstå det...
MIn ponny har varit med om mycket, många ridstilar, olika ryttare osv. I en artikel på internet som jag hittade stod det om just frammåtbjudningen och att ridskolehästar oftast mister den när de rids av många olika och oftast ovana ryttare som ger fel hjälper. Hästen sorterar hjälperna i hjärnan och slutar lyssna på sånt den inte förstår. Tillexempel blir en häst skänkeldöv när ryttaren skänklar hela tiden även om hästen just reagerat rätt och ökat tempot. Hästen fårstår alltså inte att den egentligen gjort rätt eftersom skänkeln fortsätter att hacka och därför förlorar den förståelsen för skänkelns betydelse. Det är bland annat en sak som hänt min häst och jag är en av de skyldiga... och detta är nog ganska lätt att åstadkomma på en häst med dålig frammåtbjudning då man förgäves försöker skapa bjudningen med skänkeln då problemet kanske egentligen från början ligger i att hästen är understimulerad och/eller tycker att det är skittråkigt att "lulla" runt i skogen.
Min häst var när jag köpte henne drottningen i hagen, men då var hon mamma till hälften av bunten, men nu är hon lägst och har blivit mobbad av andra hästar sedan vi flyttat henne från det första stallet. Hon har haft en vän, men de flyttade förra året och hon har varit lite deppig på grund av det. Detta har bidragit till att hon har liten självkänsla eller vad det heter. Hon tror inte på sig själv. Självförtroende heter det. Hon hade nog litet självförstoende innan med, men detta och en till sak som jag kom på under min brainstorming, alltså att vi, precis som man i en undersökning på dagisbarn, säger fler negativa ord än positiva till hästen, har lett till att det har krymt.
Det jag nu jobbar med är att bygga upp hennes självförtroende genom att utmana henne för saker hon är rädd för, berömma henne när hon gör rätt (BARA när hon gör rätt) men också att inte straffa henne så mycket som jag gjort innan med hårda, negativa ord.
Nu utmanar jag hennes huvud i stället för muskler genom att rida över pinnar i skogen, träna dressyr på skogsvägen, rida rakt ut i skogen över stock och sten (stärker rygg då hon får lyfta på benen) och genom att träna små tricks från marken.
Det har blivit en hel del godis i form av morötter, men i går när jag red så gick hon på i friskt tempo bortåt, vilket aldrig har hänt när vi ridit själv. :)
Det jag letar nu är egentligen små övningar man kan ta till när det jag redan gör börjar bli vardag och tråkigt. ;)
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 12:32
Skitbra! Tack så jättemycket för tipsen! :D Hoppas du får en massa tips och att det går bra för er! :)
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 17:37
Det hoppas jag också :) I alla fall värt att ha i bakhuvudet! :)
Anonymous
Mon 2 Jan 2012 11:14
Som min tävlingshäst då ;) Jag brukar göra lite krussiduller efter stigen/vägen m.m. när jag rider (såsom, volter, böja, skänkelvikningar osv. så hon vaknar till lite. Och hon brukar direkt bli trevligare att rida och mer framåtbjudning!
Kalinkha
Mon 2 Jan 2012 11:36
Okej:) Jo vi brukar göra skänkelvikningar och har börjat med volter, felet är att det går skitfort hemmåt och vi tappar böjningen totalt, alltså fokus ligger på hemvägen och inte på arbetet, och sedan blir det snigelfart och överböjning bortåt... så det är något vi bör träna på men jag känner att problemet egentligen ligger i glädjen att få komma ut och frammåtbjudningen bortåt. Cerpentinbågar går bättre. :)
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/500381695/