Sunday 9 December 2012 photo 12/15
|
Längtar till nästa år och hoppas på att vårt flyt fortsätter!
Tänka sig att vi tagit oss hit ifrån noll. Men det har verkligen inte varit en lätt väg!
Detta är historian hur Brian blev min.. Hur allting började.. Och vår resa ifrån då till idag.
Brians och min historia:Mamma seminerade Carisma (ett sto hon lånat av en väninna) med Briar 899 (Jan Brinks hingst) och strax innan det var dags för den lille krabaten att "ploppa ut" så gick mamma och hennes sambo ifrån varandra. Hon sålde hästarna då hon inte hade råd med dom ( i samma veva blev jag av med "min" Amber :-()Hennes väninna tog då tillbaka sitt sto som var utlånat till oss och skulle få ta fölet om hon betalade resterande avgiften som var levande föl avgiften,- vilket hon såklart gjorde.
Brian föddes. Vilken vacker liten hingstunge. Han blev kastrerad och vid 2 års ålder så var han till salu. och inte så mkt hanterad. Vi slog våra huvud ihop mamma och jag och hon köpte tillbaka honom. Vi hade ett helvete med skoning. Han kastade omkull sig på stallgolvet, skrapade upp baklåret.. Han gjorde hellre illa sig än att ge sig. Han kom till oss på tidig vårkanten. 2005? Och under den kommande sommaren så kunde vi gå i timmar runt runt runt på ridbanan bara för att försöka spänna longergjorden. En jävla sadeltvång. hade han. Och slog under magen när vi skulle försöka spänna. Vi tog till oss en horsemanship man ifrån bjursås. Som lyckades bättre än vi. Hur skulle det gå med inridningen av denna häst?
Har för mig att det var vid 4 års ålder som vi satte igång med inridningen. Han exploderade i stallet om man sadlade honom "fel" enligt hans tycke. Vem som helst kunde inte tro att man kunde komma in å slänga upp en sadel å spänna gjorden. Om någon som han inte kände igen honom skulle kolla honom i munnen så exploderade han och slog ner lysrören i taket en gång. Vid själva ridningen så gick det hyffsat ett tag i början. Han var lättlärd. Men mtk sadeltvång som var väldigt olika från gång till gång. Han sköt rygg och kunde börja hoppa och studsa så vi longerade alltid honom trött i början för att han inte skulle "orka" bråka. Och på så vis undvika bråk.Han kastade även omkull sig med sadeln när mamma hade honom i lina flera gånger.Mamma och jag red om vartannat.
Kommer ihåg första gången jag red honom på banan helt själv. Mamma och hennes sambo var borta. Och jag tog linan och longerade honom lite och skulle hoppa upp. Så gled sadelnjäveln när jag försökte klänga mig upp och han reste sig på bakbenen (tur jag inte fått i foten ordentligt så jag kunde glida av direkt) Så fortsatte det. Nu hade sadeln glidit en gång. Så varje gång jag försökte sätta i stigbygeln så reste han sig.. Så fick longera honom DÖ-TRÖTT och full med svett innan jag kom upp i sadeln. För GE mig .. Det tänkte jag fan inte göra!
Brian reds på ridbanan eller i hagen denhär tiden. Var liksom inte på tanke att bege sig någon annanstans. Han var inte säker för fem öre.Emellanåt gick det bra. Sen blev han värre...Han fick för sig att inte gå, inte ett endaste steg framåt. Frös fast i marken å vägrade röra sig. (sadeltvången) .. Jag kunde styra honom å han följde bara med med huvudet å halsen. Nära på att dra omkull honom nån gång. Skänklade och grejjade men icke. Visste att bara jag fick honom att gå FRAMÅT så skulle det släppa. Gick man på honom med spö så blev det bakbenen. Och tjurskallig som jag är så vägrade ju jag ge mig. Så en gång slutade det med att han backade in under laudgården (ni vet där man slänger ut dyngan från de gamla laudgårdsdelarna (kobåsen) .. Där inne reste han sig på bakbenen med mig i dyngstacken å jag trodde att vi skulle gå omkull. Var även brädor som jag kunde slå huvudet i så där fick jag ge mig och hoppa av och leda ut honom.
Han var inte heller kul att hantera i stallet. Man fick passa sig. Öronen bakåt å bakbenen for och nafsade från framdelen. Vem som helst skulle rygga tillbaka för honom. Såg precis ut som att han kom direkt ifrån helvetet.. Om man kan uttrycka sig på det viset..Hur som helst. Sommaren 2008 så fick han komma med på bete till Åmot med Victory (som då var min häst) och Nalle (mammas shettis). Brian stod det året. Då mamma var gravid. Jag red på honom under sommaren. Det var då han fick komma ut efter vägen i trafik lr ja, rida ut överhuvud taget för första gången. Jag såg till att jag hade någon med mig som red Victory så gick det toppenbra! Mycket imponerad över framgången. Han var snäll med bilar och allting. Litade på mig och på Victory.
Så hade jag Brian och Victory på gamla ridskolan i åbyggeby ett tag men tog hem dom ganska snart till mamma igen. Under den tiden. (ca 1-2 månader) red jag och höll igång båda hästarna. Så stod Brian under hela vintern. jag hade min egen häst victory att sköta om :-) Och till följande sommar (2009) hade mamma bestämt sig. Hon skulle göra sig av med Brian. Hon var rädd för honom och det var för mycket häst för henne. Samt att hon nyss fått barn och inte skulle kunna ägna den tiden åt Brian.Så hon satte ut annons på honom och jag kom med förslaget om "hästbyte" samt att jag skulle lägga pengar emellan. Mamma funderade och gick med på det. Så sommaren 2009 blev det hästbyte i juni och Brian blev min häst.
Bara under de sommarmånaderna juni-augusti så gjorde brian stora framsteg. och jag longerade verkligen inte honom innan uppsittning. Jag gav upp med det helt enkelt (vilket jag även struntat i lite till och från innan)..Hösten 2009 flyttade jag till sandviken och stallade upp brian i kungsgården. Där vi även red ut utan sällskap för första gången. Under året i sandviken/kungsgården gav mig och brian väldigt mycket. Vi blev självständiga och inte beroende av andras sällskap. Kunde rida ut i kolsvart mörker kl 22 på kvällen utan problem. samt att gångarterna förbättrades enormt. Och vi kom framåt i att samla galoppen. Under våren 2010 så började vi hoppa, något vi fortsatte med under den hösten (2010) Och nu är vi där vi är idag.
Vi har startat både hoppning och dressyr. Vi debuterade i augusti 2011 på 110cm bana på vår sista utomhustävling för säsongen och nollade i grunden! Han hoppar allting jag ber honom om trots att han blir osäker tex i kombinationer. Har fått höra åtskilliga gånger hur fan ja kan hålla mig kvar med dom sprången denhär galningen gör. Och att jag gjort ett himla bra jobb med honom. Även att vi passar varandra som handen i handsken och att vi verkligen passar ihop han och jag. Och det värmer, det värmer så enormt mycket att höra detta. Brian är den som sätter guldkant i min tillvaro idag. Och jag skulle verkligen inte kunna vara utan honom ♥
Året 2012 har gått mer framåt. I mars tog Brian sin första placering tsm med min tränare Patricia Ludke. 2.a i Lc2.an. Och Brian och jag knep även en clear round rosett på vår första hopptävling för 2012. Nu i maj så fick vi en 1.a placering med laget i österfärnebo. Och under 2012 har jag nu startat honom diverse hopptävlingar och 2 dressyr, och patricia i två dressyrtävlingar. Varje tävling har det gått superbra. Under året 2012 så har vi fått ihop en hel del rosetter. Vi har bland annat tagit vår första individuella placering. 7.e plats i 1m. Och även tagit ett första pris med div 3 laget. I dressyr har jag nästan nått mitt mål. 60% i Lc. Med Patricia har dom skrapat ihop en 2.a placering i Lc1. Och när de debuterade i Lb2 och Lb3 så skrapade dom ihop två 3.e placeringar!
Det är sällan han stannar på hinder utan ställer upp på allt! Vi har hoppat allt, mur, vattenmattor, kombinationer, å andra skrämselhinder.. Å ja är så himla nöjda.. Han är min pricken över i:et.
Jag är så himla glad att jag inte sålde honom där i december 2009 då jag hade annons på honom. Kände hur även jag höll på att ge upp då under en tid. En tid då det var rätt jobbigt under en period. Jag kände mig dålig. Att andra tyckte att jag inte kunde rida (inbillade mig det) och undvek ridhuset för jag kände mig så himla dålig. Att Brian egentligen förtjänade någon mkt duktigare än mig. Men så släppte allting under en handvändning då Åsa, Brians uppfödare berättade att hon trodde på mig och att om jag inte var rädd för honom så skulle jag fixa det! Utan tvivel..Och tja... Det gjorde jag ♥ Och jag har aldrig ångrat mig.. Aldrig aldrig någonsin ♥(well, dethär var liksom att göra en låååång historia kort) :-)
Annons
Nilya5
Sun 9 Dec 2012 21:12
Gå med i gruppen om du är en äkta hästmänniska!¨
"Dressyr är djurplågeri"
"Dressyr är djurplågeri"
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/511647366/