Sunday 13 October 2013 photo 3/13
|
Jag tänkte dela med mig av våran utveckling. Men själv tycker jag inte att bara bilderna kan beskriva allt därför skriver jag med en text.
Jag köpte min underara häst sommaren 2012, var inte så där jätte duktig på ridning, visste hur man fick en häst att böja på huvudet, men så fort det kom en lite svårare häst som krävde lite mer kunde jag inte speciellt mycket.
Under hösten började ridlektionerna så jag började i en hoppgrupp med min häst. Det var hoppning han tyckte var roligast och det var också det jag tyckte var roligast. Men hoppningen gick inte riktigt bra, han sprang iväg med mig jag hade ingen kontroll. Det kändes som jag bara svängde och han hoppade. Men sen kom vinteruppbehållet och jag tränade nästan bara kondition och körde mysrundor. När vi sedan skulle börja igen så hade dom lagt ner hoppgruppen och erbjöd mig att rida i en dressyrgrupp där vi bara skulle vara 2personer. Jag blev ju såklart besviken, tyckte inte alls jag behövde dressyren och ville inte. Men eftersom jag visste att jag inte bara kunde sluta rida där så valde jag att prova dressyren ändå. Det var där allting hände, jag började få mer kontroll. Min häst blev mjukare och orkade mera. Jag började mer och mer inse hur jag skulle rida. Jag kunde aldrig ana hur stor betydelse dressyren faktiskt hade innan jag började rida i dressyrgruppen. Jag var med på några hopplektioner när jag tog igen ridningen (ifall jag varit sjuk och missat någon lektion). Hoppningen gick så otroligt mycket bättre. Jag red hemma och började variera min träning med både dressyr, kondition, mysturer och hoppning. Min häst blev mycket gladare och tyckte det var roligare med träning när man inte gjorde samma sak hela tiden. Jag lärde mig hur man arbetade igenom hela hästen, hur man fick med ryggen, bakbenen ja allt. Sen kom sommaruppehållet och jag fortsatte träna i samma takt så vi inte skulle tappa något. Pappa började träna mig i hoppning och vi startade vår första hopptävling (clearround). Inga vidare resultat, stopp och uteslutna. Ja så var dom 2-3första tävlingarna. Men pappa började hjälpa mig mer i hoppningen och vi åkte iväg på en till tävling. En rosett fick vi med oss hem och inte ett enda stopp under dem 2rundorna, bara någon rivning. Den tävlingen betydde mycket för oss eftersom det var där jag förstod hur jag verkligen skulle rida i hoppningen. Vi startade en till tävling och tog med 2rosetter hem för felri runda i 80cm och 90cm. Dressyren just nu känns så bra, han har blivit mycket mer sammarbetsvillig. Vi fungerar tillsammans förstår varandra, istället för att rusa mot hindren kan vi ha en lugn samlad galopp och hoppa mycket högre. Men framför allt vi litar på varandra till100%.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/516370212/