Monday 9 December 2013 photo 2/3
|
Foto: http://artoflovisa.com
Den klassiska starten: Ridskolan
Jag skulle gissa på att likt som mig har flertalet av er gått på ridskola en gång i tiden. Eller kanske gör ni det till och med nu. Jag minns väl första ridlektionen när jag var sju år och fullständigt överlycklig för att äntligen få komma snäppet närmare detta enorma djur. Tanken av att bäras av den
enorma djurarten och kunna kontrollera arten verkade av bara tanken helt fantastisk. Nyfiket slukade jag all information och observerade noggrant, som det nyfikna barn jag var.
Första lektionen var förstås planerad för oss nybörjare; hur man borstar och sadlar en häst, som förberedelse för att man skulle vara självständig innan en ridlektion. Allt var helt fantastiskt i mina ögon och jag var äckligt tacksam mot mina föräldrar som tillät mig uppfylla mina drömmar.
Idag bär jag på ungefär nio års ridskoleerfarenhet och jag är fortfarande väldigt tacksam mot mina föräldrar för att jag fick, trots allt. Däremot är jag inte lika tacksam för vad ridläraren har lärt mig, utan jag tackar först och främst alla ponnyer och hästar som varje dag skrittar fyrkantspåret dag in och dag ut, före och efter varje lektion. Jag vill tacka alla små ponnyer som envisades om att ta övertaget för att styra lektionen bäst den tyckte. Jag tackar speciellt det svarta fullblodsstoet som alltid var aggressiv, som tryckte mig hårt upp mot spiltans väggar varje gång jag skulle sköta om henne innan en lektion då det blev som en tillrättavisning att jag egentligen behandlar henne orättvist och fel, precis som alla andra. Jag bestraffade henne inte, sade inget, jag vart stum. Med åren undrar jag hur en sådan aggressivitet kan växa och bli kraftig att djuret medveten om sin stryka, kilon och självkontroll, avsiktligt vill skada mig?
Vad lär egentligen en ridskola oss? Hur man lägger på en sadel; hur man borstar; hur man får en ponny att pinna på bakom en annan; hur man hanterar envisa, motvilliga hästar; hur man rider samlat på volten; hur man kortar och länger; hur man gör skolor; hur man hoppar kombinationer; hur man tar sig genom ett lyckat träningspass?
Det man generellt sätt får lära sig på ridskolor är inte betydelsefullt kan jag tycka. Eftersom man inte får lära sig skapa dialoger med hästen. Den enda kommunikationen man lära sig är att ha monologer med hästarna, alltså där människan är den som talar och hästen är den som lyssnar. Hästar som blir tystade, som inte får lov att uttrycka sig blir stressade, arga och kan markera beteenden som dominans och bli ett farligt hot för människors överlevnad. Det är dock inte ologiskt för ens en sekund att en häst till slut sätter ett motstånd eller blir apatisk mot sin vilja. Det är inte konstigt, för det är bakom en fasad av order och befall från människan som en ytterst skör och rädd individ visar sig. Fullblodsstoet ville inte trycka mig mot väggen, ponnyn sprang sig svettig med mig på ryggen ville inte det, men dem kände att de inte hade något val.
Det är inte längre ett alternativ för mig att rida på ridskolor, även om jag numera står utan häst och saknar allt som har med hästar att göra fruktansvärt mycket. För att kortfattat sammanfatta texten, så handlar den inte alls om hur jag vill skrota varenda ridskola, hatar ridskolor eller ridskoleryttare.
Jag vill understryka det faktum vad ridskolor faktiskt lär oss och vad dem inte lägger någon vikt i att lära ut överhuvudtaget. Man lär sig kontrollera och det blir accepterat att hästar ska gå som klockan för man har inte tid för att ta konflikter med djuret eller mod att släppa kontrollen. Inte en skymt av varken kommunikation eller djupförståelse för hästars olika beteenden i olika situationer.
Första lektionen var förstås planerad för oss nybörjare; hur man borstar och sadlar en häst, som förberedelse för att man skulle vara självständig innan en ridlektion. Allt var helt fantastiskt i mina ögon och jag var äckligt tacksam mot mina föräldrar som tillät mig uppfylla mina drömmar.
Idag bär jag på ungefär nio års ridskoleerfarenhet och jag är fortfarande väldigt tacksam mot mina föräldrar för att jag fick, trots allt. Däremot är jag inte lika tacksam för vad ridläraren har lärt mig, utan jag tackar först och främst alla ponnyer och hästar som varje dag skrittar fyrkantspåret dag in och dag ut, före och efter varje lektion. Jag vill tacka alla små ponnyer som envisades om att ta övertaget för att styra lektionen bäst den tyckte. Jag tackar speciellt det svarta fullblodsstoet som alltid var aggressiv, som tryckte mig hårt upp mot spiltans väggar varje gång jag skulle sköta om henne innan en lektion då det blev som en tillrättavisning att jag egentligen behandlar henne orättvist och fel, precis som alla andra. Jag bestraffade henne inte, sade inget, jag vart stum. Med åren undrar jag hur en sådan aggressivitet kan växa och bli kraftig att djuret medveten om sin stryka, kilon och självkontroll, avsiktligt vill skada mig?
Vad lär egentligen en ridskola oss? Hur man lägger på en sadel; hur man borstar; hur man får en ponny att pinna på bakom en annan; hur man hanterar envisa, motvilliga hästar; hur man rider samlat på volten; hur man kortar och länger; hur man gör skolor; hur man hoppar kombinationer; hur man tar sig genom ett lyckat träningspass?
Det man generellt sätt får lära sig på ridskolor är inte betydelsefullt kan jag tycka. Eftersom man inte får lära sig skapa dialoger med hästen. Den enda kommunikationen man lära sig är att ha monologer med hästarna, alltså där människan är den som talar och hästen är den som lyssnar. Hästar som blir tystade, som inte får lov att uttrycka sig blir stressade, arga och kan markera beteenden som dominans och bli ett farligt hot för människors överlevnad. Det är dock inte ologiskt för ens en sekund att en häst till slut sätter ett motstånd eller blir apatisk mot sin vilja. Det är inte konstigt, för det är bakom en fasad av order och befall från människan som en ytterst skör och rädd individ visar sig. Fullblodsstoet ville inte trycka mig mot väggen, ponnyn sprang sig svettig med mig på ryggen ville inte det, men dem kände att de inte hade något val.
Det är inte längre ett alternativ för mig att rida på ridskolor, även om jag numera står utan häst och saknar allt som har med hästar att göra fruktansvärt mycket. För att kortfattat sammanfatta texten, så handlar den inte alls om hur jag vill skrota varenda ridskola, hatar ridskolor eller ridskoleryttare.
Jag vill understryka det faktum vad ridskolor faktiskt lär oss och vad dem inte lägger någon vikt i att lära ut överhuvudtaget. Man lär sig kontrollera och det blir accepterat att hästar ska gå som klockan för man har inte tid för att ta konflikter med djuret eller mod att släppa kontrollen. Inte en skymt av varken kommunikation eller djupförståelse för hästars olika beteenden i olika situationer.
Annons
SnutteSnuff
Wed 11 Dec 2013 10:44
" Inte en skymt av varken kommunikation eller djupförståelse för hästars olika beteenden i olika situationer." Jag inte inte hålla med om, på min ridskola lär de barnen att kommunicera med hästarna innan de ens får sitta upp. Sen har de teori osv genom hela sin utbildning,sjukdomar för att lära sig om utrustning och allmänt om hästars beteende osv.
SnutteSnuff
Wed 11 Dec 2013 10:49
Oj bra svenska jag hade! Menar att de har teori och lär sig om sjukdomar, utrustning, hästens beteende till ryttare och till människa, foder, hovar, ja typ allt man behöver veta för att senare skaffa en egen häst.
Julia :)
Tue 10 Dec 2013 12:37
Jag håller med till en viss del i texten. Men tycker faktiskt inte alls det är så på den ridskolan jag går på, visserligen har jag en egen häst och rider tillsammans med en tjej till en gång varannan vecka. Men jag red där när jag inte hade egen häst också. Vi hade stallpersonal som var noga med att hjälpa oss hantera och förstå dom lite mera bångstyriga hästarna. Efter ridlektionerna tog man hand om hästen, red man på kvällen fick man hjälpa till med fordringen. Man fick mocka och sopa efter ridpasset och efter varje ridpass skulle grejerna smörjas och bettet skulle sköljas rent. Stannade hästen på ett hinder var det inte en smäll med spöet utan oftast när hästen stannar beror det på ryttaren så då fick man ta om hindret igen och ridläraren förklarade igen hur man skulle göra och tillslut gick det. Men det jag har sett är många hästar som tröttnat på att gå på en ridskola och blivit farliga att hålla på med rent utav för att dom inte trivdes med olika ryttare på olika nivåer och att rida på samma ställe nästan hela tiden. Men dom hästar har sålts och man har införskaffat nya som mer trivs med ridskole livet. T.ex min häst har en gång gått på ridskola som ung men trivdes inte med barn som alltid skulle fram och klappa osv. Men en vän till mig hennes stallkompis häst lånades ut till en ridklubb och trivs super där. Han älskar när det är folk som kommer och klappar på honom och ridas av olika ryttare. Jag tror när det kommer till ridskole verksamhet att det viktigaste är att se till att hästarna trivs och att eleverna inte bara rider. Sen är det ju oftast självklart att man lär sig mer när man rider hemma, jag menar man rider ju oftare och lär sig hitta sina problem själv. :)
Emla
Mon 9 Dec 2013 21:31
Håller totalt med dig!
Red i 2-3 år på ridskola, hittade sedan en medryttarhäst som ägaren var ridlärare så fick lektioner av henne, men var tvungen att sluta och nu rider jag på ridskola igen. Har precis börjat. Jag kan säga att jag lärde mig MASSOR mer privat än på ridskolan.
Egentligen skulle jag börja i en grupp för dom som ridit i 3 år, men jag rider i en grupp för dom som har ridit 4-5 år, och det är för att jag lärde mig mer privat.
Red i 2-3 år på ridskola, hittade sedan en medryttarhäst som ägaren var ridlärare så fick lektioner av henne, men var tvungen att sluta och nu rider jag på ridskola igen. Har precis börjat. Jag kan säga att jag lärde mig MASSOR mer privat än på ridskolan.
Egentligen skulle jag börja i en grupp för dom som ridit i 3 år, men jag rider i en grupp för dom som har ridit 4-5 år, och det är för att jag lärde mig mer privat.
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 19:00
Words.
Sen är det klart att man måste kunna vara bestämd mot hästen. Men det handlar om att bestämma, men också att lära sig att bli bestämd över. Känner jag en dag när jag kortar tyglarna att nej, fasiken idag går det INTE för hästen vill inte. Nej då får jag strunta i det, vill jag tvunget rida den dagen, ja då får jag väl rida på lösa tyglar istället eftersom hästen inte vill just idag.
Eller om jag en dag känner att nej, idag skiter vi i allt och "flumrider" men jag känner när jag kortar upp tyglarna att, idag, idag är min häst på hugget för att arbeta (för det händer faktiskt, även fast många inte tror det) då arbetar jag mer med henne.
Men i och med detta så "kräver" jag också att hästen på tex. tävlingsdagen låter mig bestämma också. Om jag då skulle känna att idag vill hon inte gå tex. dressyr, då säger man att jo, idag får du allt göra det och då gör hon det. För hon vet att hon dagen efter får busa och bralla i skogen hur mycket hon vill.
Det handlar om att acceptera varandra, att ha respekt för varandra.
Jag är faktiskt lite trött på allt snack om att man måste acceptera och respektera hästen för vad den är. För ja, det måste man, men hästen är en levande individ. Och den måste också acceptera mig som människa och flockmedlem. Den kan inte kliva över mig som den vill, man måste samarbeta för att det ska fungera!
Och det saknar jag med ridskolor, de borde lära en att kommunicera och lyssna på hästen.
Sen är det klart att man måste kunna vara bestämd mot hästen. Men det handlar om att bestämma, men också att lära sig att bli bestämd över. Känner jag en dag när jag kortar tyglarna att nej, fasiken idag går det INTE för hästen vill inte. Nej då får jag strunta i det, vill jag tvunget rida den dagen, ja då får jag väl rida på lösa tyglar istället eftersom hästen inte vill just idag.
Eller om jag en dag känner att nej, idag skiter vi i allt och "flumrider" men jag känner när jag kortar upp tyglarna att, idag, idag är min häst på hugget för att arbeta (för det händer faktiskt, även fast många inte tror det) då arbetar jag mer med henne.
Men i och med detta så "kräver" jag också att hästen på tex. tävlingsdagen låter mig bestämma också. Om jag då skulle känna att idag vill hon inte gå tex. dressyr, då säger man att jo, idag får du allt göra det och då gör hon det. För hon vet att hon dagen efter får busa och bralla i skogen hur mycket hon vill.
Det handlar om att acceptera varandra, att ha respekt för varandra.
Jag är faktiskt lite trött på allt snack om att man måste acceptera och respektera hästen för vad den är. För ja, det måste man, men hästen är en levande individ. Och den måste också acceptera mig som människa och flockmedlem. Den kan inte kliva över mig som den vill, man måste samarbeta för att det ska fungera!
Och det saknar jag med ridskolor, de borde lära en att kommunicera och lyssna på hästen.
Emla
Mon 9 Dec 2013 21:33
Måste bara lägga in en kommentar här, hihi!
Håller absolut med dig, man ska inte ha för mycket respekt mot djuret, men man ska ha respekt för vad den kan göra. Men hästen ska samtidigt ha respekt mot dig och se dig som en i familjen!
Håller absolut med dig, man ska inte ha för mycket respekt mot djuret, men man ska ha respekt för vad den kan göra. Men hästen ska samtidigt ha respekt mot dig och se dig som en i familjen!
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 21:51
Otroligt kloka ord! Och jag förstår precis vad du menar, när jag läser din kommentar känner jag att er relation består av vanor och tillit, för ni känner varandra och har kännedom över hur er relation fungerar. Ni litar på varandra och förstår att kompromiss fungerar!
Anonymous
Tue 10 Dec 2013 07:23
Precis, och det är det man måste lära sig. :)
Sen fungerar inte det här alltid för oss, alla har vi bra och dåliga dagar så det händer att vi blir oense också.
Sen fungerar inte det här alltid för oss, alla har vi bra och dåliga dagar så det händer att vi blir oense också.
Hanna
Mon 9 Dec 2013 18:21
Håller med! Har ridit på ridskola sen jag var 8, nu är jag 15 och slutade rida i somras.
För ett par år sen började jag tänka tanken att sluta rida där, jag lärde mig nästan ingenting, och hade en häst jag kunde rida så mycket jag ville på, han var precis som min. Men jag hade inga chanser att ta mig till ridskolan och träna, så jag bestämde mig för att fortsätta.
När hästen sedan såldes fortsatte jag, tills jag till slut hittade min nuvarande medryttarponny. Jag har fortfarande kvar vanor från ridskoletiden, bl.a. har jag svårt för stödet i ytterhanden.. Dessutom satt jag länge och väl med svankrygg och dessutom satt jag vääääldigt snett, vilket jag nu har lärt mig att sluta med.
Tycker att det är tråkigt att man inte lär sig grunderna ordentligt på ridskolan, men har även förståelse för varför det blir som det blir. Jag tror inte att vissa (eller kanske de flesta) ridlärare inte är utbildade på det sättet som jag hade velat!
Ursäkta för lång text, hehe ;)
För ett par år sen började jag tänka tanken att sluta rida där, jag lärde mig nästan ingenting, och hade en häst jag kunde rida så mycket jag ville på, han var precis som min. Men jag hade inga chanser att ta mig till ridskolan och träna, så jag bestämde mig för att fortsätta.
När hästen sedan såldes fortsatte jag, tills jag till slut hittade min nuvarande medryttarponny. Jag har fortfarande kvar vanor från ridskoletiden, bl.a. har jag svårt för stödet i ytterhanden.. Dessutom satt jag länge och väl med svankrygg och dessutom satt jag vääääldigt snett, vilket jag nu har lärt mig att sluta med.
Tycker att det är tråkigt att man inte lär sig grunderna ordentligt på ridskolan, men har även förståelse för varför det blir som det blir. Jag tror inte att vissa (eller kanske de flesta) ridlärare inte är utbildade på det sättet som jag hade velat!
Ursäkta för lång text, hehe ;)
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 17:57
Bra text, och jag kan hålla med om en hel del.
Sen finns det ju alltid bättre och sämre ridskolor. Har under årens lopp både stött på stora verksamheter med många hästar, många pass, mindre bra koll och minimala hagar - till mindre verksamheter med fokus på hantering och kommunikation, stort hjärta i verksamheter och stora hagar. Vill inte gärna klanka ned på ridskolor som sådana eftersom många kan erbjuda en het ok existens för djuren, som inte behöver jobba extremt mycket. Men visst finns där exempel på verksamheter där man mest vill ända och gå eftersom man rätt snabbt ser att många av hästarna inte direkt trivs.
Det är dock en svår tp av verksamhet att hålla. Många ridskolor går ju näst intill back, och man har inte råd att alltid hålla allt så som man kanske skulle önska, då hästarna kostar, marken kostar och intäckterna inte alltid blir så stora. Jag kan föstså varför det ibland blir som det blir, och hästarna får arbeta lite väl mycket.
Men som sagt - att fra alla ridskolor över en kant vill jag verklgen inte, eftersom jag sett ett par under åren som gått som kan erbjuda hästen som sådan ett alldeles förträffligt liv, och faktiskt lär barnen mer än att skumpa rygg och sadla:P Det är alltid väldigt trevligt att se!
Sen finns det ju alltid bättre och sämre ridskolor. Har under årens lopp både stött på stora verksamheter med många hästar, många pass, mindre bra koll och minimala hagar - till mindre verksamheter med fokus på hantering och kommunikation, stort hjärta i verksamheter och stora hagar. Vill inte gärna klanka ned på ridskolor som sådana eftersom många kan erbjuda en het ok existens för djuren, som inte behöver jobba extremt mycket. Men visst finns där exempel på verksamheter där man mest vill ända och gå eftersom man rätt snabbt ser att många av hästarna inte direkt trivs.
Det är dock en svår tp av verksamhet att hålla. Många ridskolor går ju näst intill back, och man har inte råd att alltid hålla allt så som man kanske skulle önska, då hästarna kostar, marken kostar och intäckterna inte alltid blir så stora. Jag kan föstså varför det ibland blir som det blir, och hästarna får arbeta lite väl mycket.
Men som sagt - att fra alla ridskolor över en kant vill jag verklgen inte, eftersom jag sett ett par under åren som gått som kan erbjuda hästen som sådan ett alldeles förträffligt liv, och faktiskt lär barnen mer än att skumpa rygg och sadla:P Det är alltid väldigt trevligt att se!
Snurrad
Mon 9 Dec 2013 17:06
Jättebra text. Bättre villkor för hästarna skulle inte skada, hur svårt kan det vara?
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 16:34
Håller med dig. När jag red på ridskola fanns det ett sto som tryckte upp mig mot väggen så fort jag gjorde fel osv. Jag var dock den ända som förstod henne, bara jag kunde rida henne rätt, bara jag tog hand om henne för hon var "farlig" tyvärr är hon död nu.
MalinBalin93
Mon 9 Dec 2013 15:46
Jo det har jag tänkt med, det är inte så konstigt att folk som skaffar egen häst sedan behandlar sin häst likadant ^^'
Men det är ju en ridskola, du ska lära dig att rida och sköta hästens simpla behov.
Men sedan som folk nämt under så varierar det på ridskolor. Ingen häst på min ridskola upplever jag som apatisk eller aggressiv, speciellt inte nu när de byggde om stället för några år sedan från ett litet spiltstall till ett STORT luftigt stall med boxar.
Nu springer inte folk in och ut hos hästarna hela tiden och hästarna får både utrymme och friskare luft. Sedan så har ridskolan även mindre riddagar, liksom varje häst får minst 1-3 vilodagar (2 är vanligast) och de får absolut MAX gå 2 lektioner per riddag.
De lär ut om hästens psykologi här, även om det inte är perfekt hästhantering enligt mig så kan folk iaf skilja på när hästen testar och när den är rädd och ger en passande respons till situationer som uppstår :)
Vill du börja inrikta dig mer på NH så finns det väl tränare runt omkring dig? Jag har iaf vart på läger (även fast jag inte har egen häst) på sommrarna med NH som bas och har tränat lite NH på egen hand på medryttarhästar och märker ju definitivt skillnaden på samarbetet jag uppnår idag jämfört med tvånget man fick lära sig som liten.
Men det är ju en ridskola, du ska lära dig att rida och sköta hästens simpla behov.
Men sedan som folk nämt under så varierar det på ridskolor. Ingen häst på min ridskola upplever jag som apatisk eller aggressiv, speciellt inte nu när de byggde om stället för några år sedan från ett litet spiltstall till ett STORT luftigt stall med boxar.
Nu springer inte folk in och ut hos hästarna hela tiden och hästarna får både utrymme och friskare luft. Sedan så har ridskolan även mindre riddagar, liksom varje häst får minst 1-3 vilodagar (2 är vanligast) och de får absolut MAX gå 2 lektioner per riddag.
De lär ut om hästens psykologi här, även om det inte är perfekt hästhantering enligt mig så kan folk iaf skilja på när hästen testar och när den är rädd och ger en passande respons till situationer som uppstår :)
Vill du börja inrikta dig mer på NH så finns det väl tränare runt omkring dig? Jag har iaf vart på läger (även fast jag inte har egen häst) på sommrarna med NH som bas och har tränat lite NH på egen hand på medryttarhästar och märker ju definitivt skillnaden på samarbetet jag uppnår idag jämfört med tvånget man fick lära sig som liten.
Lizstomania
Mon 9 Dec 2013 14:02
Åh, jag har träffat på allt för många ridskolor där det är så som du säger och känner att, tack och lov så är inte min ridskola sån.
Jag vet en ridskola där hästar kommer dit en söndag och ställs i spiltan direkt. Direkt på måndagen rids de, utan en chans att få komma till rätta och landa lite. Eller en annan ridskola som byter ut hästar var och varannan månad.
Eller alla dessa hästar med stereotypier. Luftsnappning, krubbitning, vävning, boxvandring och mycket annat är tyvärr allt för vanligt och jag kan säga att på mitt gymnasium får jag dagligen se en häst väva. Och det gör ont.
Jag vet en ridskola där hästar kommer dit en söndag och ställs i spiltan direkt. Direkt på måndagen rids de, utan en chans att få komma till rätta och landa lite. Eller en annan ridskola som byter ut hästar var och varannan månad.
Eller alla dessa hästar med stereotypier. Luftsnappning, krubbitning, vävning, boxvandring och mycket annat är tyvärr allt för vanligt och jag kan säga att på mitt gymnasium får jag dagligen se en häst väva. Och det gör ont.
Runfree
Mon 9 Dec 2013 12:07
Texten skulle kunnat komma direkt från mig! Så spikat! Min dröm i livet är att få öppna en kombinerad ridskola med handikapridning och en ridskola där barnen lär sig se hästen, inte bara ridning utan markträning- studera hästen och få förståelse för varför hästen beter sig på olika sätt! Jag vill öppna ögonen på dom sommpasserar min väg! Lära barnen att uppskatta hästen, jobba på relationen och inse att dom kan göra annars omöjliga saker ihop med sin häst om dom bara vågar tänka ett steg längre! Haha jisses vilken text det blev! >< men det är viktigt! Jättebra att du skrev texten!
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 12:55
GÖR DIN DRÖM TILL VERKLIGHET. Du kommer vara en del till den historiska utvecklingen gällande forskning kring hästen och kommer förändra synsättet på traditionell hästhållning.
Tack Nico! :D
Tack Nico! :D
Runfree
Mon 9 Dec 2013 14:54
Men åh :') Jag har börjat! Bara genom små förändringar på stallet jag jobbar, men den där lektionen när barnen får lära sig backa sin häst, flytta bak/framdel osv med bara energi! Hur alla lyser upp och säger att hästen lyssnar bättre! När jag ser dom små ponnysarna inse att barnet brevid faktiskt tar sig tid att visa och förklara för dom på ett lugnt sätt blir jag stolt! Förhoppningsvis ska jag ha en vecka nästa sommar när jag ska låta handikappade komma på läger! Få känna friheten en häst kan ge, lära sig från grunden, och helt ärligt är handikappade lättare att jobba med! Dom dömmer inte och är ofta så lugna och milda! Perfekt sinnesstämnning för hästar!
elverpigen
Mon 9 Dec 2013 11:58
tycker det är individuellt vad man lär sig. en bra ridskola lär ju ut förståelse för hästen också, medan en sämre lär ut att ha hästen som eget personligt nöjesfält.
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 15:21
Berätta gärna mer så vi förstår varandra. Vad har du för erfarenheter? Vad gör den ridskolan positiv? Vad har de för klokt tänkande?
elverpigen
Mon 9 Dec 2013 17:43
... Va? Hur ska jag i ord kunna beskriva? Kort och plumpt kan man väl säga att om hästen stannar på hinder förklarar ridläraren varför baserat på ridningen fram till hindret, hästar med beteendeförändringar kollas upp och vilar/behandlas, instruktören säger ifrån om ryttaren behandlar hästen dumt och nybörjare får veta varför hästen ser sur ut och hur man ska bemöta det.
elverpigen
Mon 9 Dec 2013 17:44
Och varför svarar du inte på min ftåga om verksamhetsplsnen? Du verkar känna dig insatt i frågan :)
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 21:40
Jag återkommer! Måste snart lämna datorn, men nu börjar det klarna upp sig. Otroligt härlig diskussion, ser fram mot att få svara! :)
Kram!
Kram!
Cayenne
Mon 9 Dec 2013 11:49
Åh vilken bra text! Det är det här jag blev mer och mer medveten om men, som du skrev, så visste jag inte heller var annars jag skulle lära mig mer om hästarna vilket var något jag visste att jag behövde lära mig mer om, för att en dag kunna skaffa en egen. Det tragiska var att det som lärdes ut på ridskolorna var det jag kunde och det jag även tillämpade på medryttarhästarna (även om jag var otroligt motvillig till att använda spö och sporrar och det skedde otroligt sällan, trots ridlärarnas uppmaningar). Därför kändes det som en befrielse att säga upp mitt ridskoleabonnemang. Jag tyckte länge synd om ridskolehästarna och såg i deras ögon att de var apatiska. Livsglädjen fanns liksom inte där, även om den kunde gnistra till ibland. Jag sparkar på mig själv för att jag inte ansträngde mig mer, tidigare, för att hitta alternativa sätt att umgås med hästar. Men nu, äntligen, har jag kommit dit! Men jag känner för alla dessa hästar som får fortsätta att rida i ridspåren, år ut och år in, med elever som lär sig att kontroll är det enda som gäller. Jag tror, trots detta, att jag ändå har fått med mig en hel del från ridskolorna. Men det är, som du sa, mestadels det hästarna lärde mig.
Cayenne
Mon 9 Dec 2013 11:55
Jag är däremot glad över den ridlärare jag ridit för de senaste 3-4 åren. Hon kunde bli riktigt arg på oss elever om vi någonsin tog för hårt i tyglarna t.ex. och förespråkade att man skulle vara så mjuk och avslappnad som möjligt. Att vi skulle låta hästarna komma till oss i ridningen, absolut inte försöka tvinga in dem i form, om någon blev för hård i handen. Det är av henne jag har lärt mig mest, förutom av hästarna själva.
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 12:49
Jag uppskattar att jag har fått gå på ridskola, eftersom jag har fått tagit del av vad de kan erbjuda. Jag har tagit till mig värderingarna, men jag kan tyvärr inte alls stå för dem idag och har valt att plocka bort mer än näst in till allt idag när jag förespråkar mina egna åsikter. Då var jag ett oskyldigt barn som växte in i deras principer och regler, men idag förstår jag att jag bara var okunnig och lärde mig fel ting. På hästarnas bekostnad.
Heja din lärare! Jag är också väldigt glad för att jag red för en speciell lärare sista åren och det var väl hon tillsammans med fullblodsstoet som jag stannade kvar och det övervägde glädjen som ger bara av att rida. Jag erkänner att jag älskar att rida. Men jag avskyr att rida ovilliga hästar, hästar som inte söker kontakt, hästar som är apatiska, aggressiva; just av dem anledningarna att dem inte trivs, är tystade, ska lyssna, behandlas orättvist och respektlöst.
Den här läraren tjatade aldrig på mig att spöa, sparka eller dra fast hon visste att fullblodsstoet jag ofta valde att rida kunde vara "het", kunde bete sig i liknelse med "monster". Hon kunde hota att vara livshotande farlig mot mig. Jag kollade ofta hur andra red henne och då var ridläraren gärna på, men inte på mig. Jag tror det är för att hon berömde min typ av ridning. Min ridlärare såg mina potentialer att jag kunde få hästen i en lugn trav utan att dra i tyglarna. Hon gav mig självkänslan att det mitt vis också funkar.
Trots det slutade jag på ridskolan för att det inte gav mig någonting längre. Att se dessa hästar skär i mitt hjärta, veta hur dem måste bekosta sina liv för att en massproduktion av ridkonsten för att självaste ridskolans verksamhet ska gå runt - det är fel, fel, fel.
Heja din lärare! Jag är också väldigt glad för att jag red för en speciell lärare sista åren och det var väl hon tillsammans med fullblodsstoet som jag stannade kvar och det övervägde glädjen som ger bara av att rida. Jag erkänner att jag älskar att rida. Men jag avskyr att rida ovilliga hästar, hästar som inte söker kontakt, hästar som är apatiska, aggressiva; just av dem anledningarna att dem inte trivs, är tystade, ska lyssna, behandlas orättvist och respektlöst.
Den här läraren tjatade aldrig på mig att spöa, sparka eller dra fast hon visste att fullblodsstoet jag ofta valde att rida kunde vara "het", kunde bete sig i liknelse med "monster". Hon kunde hota att vara livshotande farlig mot mig. Jag kollade ofta hur andra red henne och då var ridläraren gärna på, men inte på mig. Jag tror det är för att hon berömde min typ av ridning. Min ridlärare såg mina potentialer att jag kunde få hästen i en lugn trav utan att dra i tyglarna. Hon gav mig självkänslan att det mitt vis också funkar.
Trots det slutade jag på ridskolan för att det inte gav mig någonting längre. Att se dessa hästar skär i mitt hjärta, veta hur dem måste bekosta sina liv för att en massproduktion av ridkonsten för att självaste ridskolans verksamhet ska gå runt - det är fel, fel, fel.
osnebarn
Mon 9 Dec 2013 11:34
Instämmer helt och hållet till texten! Skulle hellre rekommendera ett typ av ridlekis, här i Värmland finns ett ridlekis där barnen kommer och är med en hel dag på gården. Mockar och bär vatten osv, sen rider dom som vanligt liksom, hemma i skogen eller ute på gärdena!
Anonymous
Mon 9 Dec 2013 12:38
Små verksamheter brukar vara bättre eftersom man kan ge eleverna ett större omfång vad det handlar om när man vistas omkring hästar och hur man kan kommunicera med dem. Man lär sig att föra dialoger istället för att lära sig rykta, sadla, rida, hej då hästen.
Alexana
Mon 9 Dec 2013 11:23
Håller med. Men det jag fick lära mig va att stannade hästen på ett hinder, rappade man till den med ett spö, krökte hästen inte på nacken drog man i tyglarna så att armarna domnade bort, när man gick in till en tjurig häst slog man till den så att den blev rädd istället för att tjura, hoppade aldrig kombinationer, visste väl egentligen inte vad jag gjorde när jag hoppade haha! Har tränat för hopptränare istället och det ger SÅ mycket mer, o han tycker inte om när man piskar hästarna e att dem stannar osv :) Man får lyssna till hästen och jag har lärt mig såå mycket mer av mina egna hästar än vad jag har gjort på ridskola. En liten dröm jag har e att få ta över en ilsken o arg ridskolehäst och visa att dem faktiskt kan dem också!
Alexana
Mon 9 Dec 2013 18:33
Ja precis! Allting går lättare om man bara kommunicerar med sin häst. I början kan det vara svårt, men man får prova sig lätt fram och faktiskt se vad ens häst vill! Allting blir sååå mycket lättare då!
Alexana
Wed 11 Dec 2013 11:01
Gick på en mindre ridskola och en större, har sett många andra ridskolor så :-) Skulle aldrig någonsin sätta min fot frivilligt på en ridskola igen, aldrig. Man lär sig mer på privathäst, o så tycker jag o får tycka :)
SnutteSnuff
Wed 11 Dec 2013 16:03
Ja självklart, men alla är inte skräp. Min ridskola lär ut som fan, även om man lär sig mer som privatryttare.
41 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/516862073/