Saturday 25 January 2014 photo 2/6
|
Jag älskar att blicka tillbaka och inse hur långt man faktiskt har kommit, för man förlorar perspektiv och blir lätt hemmablind när det gäller små förändringar.
Den övre bilden var ett ridpass där jag var jättenöjd med honom. Jag minns att jag tyckte vi hade hittat riktiga knappar för att gå i form och att vi bara skulle lära oss fördela vikten lite mer bakåt...
Och inom hanteringen också, vilka små skillnader! När jag skaffade honom litade han inte alls på mig. Han tokvägrade låta mig ens spola benen på honom, och nu går han raka vägen in i spolspiltan och låter mig göra vad som. Han njuter inte direkt av det men han ställer upp. Det är bara väldigt roligt att tänka att hur hopplöst saker och ting kan kännas, som om vi står och trampar på samma ställe, så har det ändå hänt så mycket sen vi började!
Det känns som att han börjar lita på mig lika mycket som han litade på sin gamla ägare och det är sjukt skönt C:
Förlåt, det blev ett "hej min häst e grym xD"-inlägg nu men jaja!
Har ni fått någon sån där insikt om att "woah, så här kunde vi inte ens göra för några månader sedan"?
Annons
eamy
Sun 26 Jan 2014 01:19
Åh, tillbaka blickar är underbara! Har precis upptäckt hur lätt det är att rida min pålle. Jag med 1 års ridskole erfarenhet har kunnat forma och få en travare som kom direkt ifrån travet att hitta en lugn och fin arbetstrav och orka bära upp sig! Det tog "bara" ca 1 år att se denna "lilla" förändring, den känslan när man sitter på hästen och känner att all denna tid och slit verkligen har gett ett positivt resultat är obeskrivlig!
Comedy
Sat 25 Jan 2014 21:41
När jag red på min förra foderponny dom sista tre gångerna innan hon åkte tillbaka, efter två år tillsammans. Hade henne först ett läsår, sen var hon ett läsår ett halvår på ridskola och ett halvår hos en annan tjej (inget av dom funkade tydligen speciellt bra), och så hade jag henne förra läsåret. När jag hämtade henne första gången (1/9-10) kunde hon inte skritta för att hon var så stressad, hon bara taktade och sprang runt. Efter att ha ridit i 30 min var hon sjöblöt av svett efter att ha stressat. Traven va katastrof och hoppningen var jätteläskig. I slutet av vår tid (juni 2013) kunde jag rida ut i grimma och grimskaft, vi hade hoppat enstaka hinder på 120 cm, tävlat LB dressyr på över 60 %, varit dubbelnolla i LD+5 samt 4 fel i LC (LC'n på gräsbana i åska, blixtar och ösregn). Första starten HT12 hade vi en bra bit över 20 fel och hon tyckte allting var superläskigt... Sista starten bjöd hon på hinder och verkade tycka det var roligt! Oj, skrev visst en roman haha, men hon är en helt annan ponny nu och har så många roliga berättelser om henne att jag skulle kunna skriva en bok... :) det här var några av dom framstegen vi gjorde!
Anonymous
Sat 25 Jan 2014 20:04
Första gången jag red min nya häst i halsring efter mindre än en månad. det var ett "woow" ögonblick. :)
Jonna Lövros
Sat 25 Jan 2014 17:49
Så duktiga!
Första gången jag och Arkus red ut i bara halsring var ett riktigt "wow", inte för att jag inte trodde de skulle funka, men det var verkligen lycka. Numera rider jag inte med någonting annat :')
Och alla gånger jag haft Arkus lös i skogen, tänker tillbaka på tiden han brukade sticka med mig när jag red med bett, kastar av mig i skogen så jag får promenera hem utan ponny, och nu liksom det här. Nästan helt lös,lyssnar, VILL och lycka rakt igenom! <3
Första gången jag och Arkus red ut i bara halsring var ett riktigt "wow", inte för att jag inte trodde de skulle funka, men det var verkligen lycka. Numera rider jag inte med någonting annat :')
Och alla gånger jag haft Arkus lös i skogen, tänker tillbaka på tiden han brukade sticka med mig när jag red med bett, kastar av mig i skogen så jag får promenera hem utan ponny, och nu liksom det här. Nästan helt lös,lyssnar, VILL och lycka rakt igenom! <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/517246309/