Monday 2 June 2014 photo 3/4
|
Folk lägger ständigt upp bilder med texter angående sina hästar. Om foder, utrustning, skador med mera. Men jag vill ställa en ganska så annorlunda fråga..
Jag är så jävla rädd. Rädd för att det snart kommer ta slut, att hon snart kommer lägga sig ner i gräset och bara dö.
Hon har levt i 26 långa år nu. Har varit med om allt från sparkande barn på ridskolor och att ha tappat livsglädjen, till att nu springa runt som en lycklig idiot och älska livet. Just nu är hon lycklig och fylld med statisk, ständigt exploderande energi. Hon är fullt frisk. Men hur länge till kommer det vara?
Jag vet inte varför, men jag är så otroligt rädd för att den dagen kommer väldigt snart. Den dagen när någon från stallet ringer och ber mig komma ner. Och då menar jag mycket snart, kanske i sommar.
Orkar typ inte med detta och jag känner att jag kanske borde lämna henne innan det händer.
Utav alla hästar som varit i mitt liv har jag aldrig haft en sådan connection som med henne. Jag vill aldrig förlora det.
Hur klarar man detta?
Annons
Camera info
Camera Canon EOS-1D X
Focal length 125 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/500 s
ISO 20000
ILoveAlextin
Thu 5 Jun 2014 13:13
oftas ser man det tydligt innan häst/djur dör .. dom åldras väldigt fort då på väldigt kort tid :( kan ha åldrats kalas mycket bara på en vecka
rlandenberg
Tue 3 Jun 2014 02:26
Det är nog mest bara att förbereda sig, sen om det är om en månad eller 5 år. Jag har en hund på 14 år som lever något på övertid, men han är pigg och glad fortfarande så jag tar tillvara på varje stund vi har tillsammans och uppskattar varje dag han vaknar pigg och fräsch :)
Toti
Mon 2 Jun 2014 23:00
Du får se det som så att du verkar ha gett henne vad hon kunde önska - livsglädje. För att citera Kent; "Men älskling vi ska alla en gång dö".
Allting kommer en dag ryckas ifrån oss om inte vi rycks ifrån dem först. Se till att ta vara på var enda liten grej, gör allting du vill göra med henne, se till att du inte missat något som du går och grämer (heter det så?) dig över när det väl skett. Försök att inte tänka på morgondagen, du kommer ändå aldrig vara förberedd, lev varje sekund du är med henne.
Allting kommer en dag ryckas ifrån oss om inte vi rycks ifrån dem först. Se till att ta vara på var enda liten grej, gör allting du vill göra med henne, se till att du inte missat något som du går och grämer (heter det så?) dig över när det väl skett. Försök att inte tänka på morgondagen, du kommer ändå aldrig vara förberedd, lev varje sekund du är med henne.
Emma
Mon 2 Jun 2014 21:22
Usch! Den känslan är hemsk, känner detsamma för mitt lilla gotlandsruss som jag fick hem för ett antal år sedan, hon var så stressad! Och då skulle jag rida henne? Men sån jäkla vänskap vi fått är helt jäkla obeskrivlig och kan verkligen lita på henne till 99%
Hatar när den tiden kommer då det håller på att ta slut! Har förlorat så många det senaste året så om hon också försvinner faller allt samman...
Hatar när den tiden kommer då det håller på att ta slut! Har förlorat så många det senaste året så om hon också försvinner faller allt samman...
Runfree
Mon 2 Jun 2014 19:39
Den dagen kommer, och minns själv vilken jäkla ångest jag hade när roxy började komma upp i ålder! Funderade ett tag på att köpa egen häst och kollade på unghäst... Men sen sa min mamma något otroligt klokt! "Jag tror inte du kan bli lycklig med någon ny häst så länge roxy lever, och dessutom är väl hon värd din tid efter allt ni gått igenom ihop" det slutade med att min första egna häst blev den gamla tösen jag tagit hand om halva mitt liv! Ångrar mig inte för en sekund, jag fick 9 månader som ägare och 10 år som medryttare med världens bästa häst! Sen fick jag själv gå igenom ett jäkla helvete när hon avlivades... Men hon levde det sista lycklig och gjorde det vi båda kämpat för och älskade! Det är värt att få vara med till slutet även fast det är svintufft! Sorry det långdragna svaret! ^^
Wagneforsan
Mon 2 Jun 2014 18:51
Och jag tyckte min häst börjar bli till åren.. Hon är 20 nu. :P
Istället för att vara rädd kan du väl ta en dag i taget. Njut av varje sekund när du är hos henne. Ta vara på den tiden du har kvar :) Och är hon fullt frisk och i gott hull så lever hon nog många år till :) Vi har en gammal häst på mitt gymnasium som är 29 år gammal. Hon har varit(nästan) fullt frisk hela sin "pensionärstid" och hon mår hur bra som helst. Dock är hon pensionär just nu och går inget alls. :)
Men njut av tiden! Och var inte rädd för döden för den kommer inte än på ett tag :)
Istället för att vara rädd kan du väl ta en dag i taget. Njut av varje sekund när du är hos henne. Ta vara på den tiden du har kvar :) Och är hon fullt frisk och i gott hull så lever hon nog många år till :) Vi har en gammal häst på mitt gymnasium som är 29 år gammal. Hon har varit(nästan) fullt frisk hela sin "pensionärstid" och hon mår hur bra som helst. Dock är hon pensionär just nu och går inget alls. :)
Men njut av tiden! Och var inte rädd för döden för den kommer inte än på ett tag :)
Anonymous
Mon 2 Jun 2014 18:27
Känner samma sak med min ena medryttarhäst, hon fyller 25. /:
rosaf1sgr1sen
Mon 2 Jun 2014 16:23
njut av tiden tillsammans, ska man alltig göra! 26 år och frisk är ingen ålder!
Penny ★
Mon 2 Jun 2014 16:05
26 år är ingen ålder för en välskött häst. Förhoppningsvis lever hon 5 år eller mer!
Man måste tänka positivt på det. Gör de sista åren till hennes bästa. Och när hon slutligen dör, tänk hur lycklig hon är i trapalanda. Där gräset är evigt grönt och sjukdomar och skador inte existerar. Där hon delar friheten med andra bortgångna hästar.
Jag hade en ponny, min första ponny. Jag kommer aldrig ha någon som honom. Vi var själsfränder. Men hösten -12 fick vi avliva honom. Efter mycket om och men hade vi känt att han hade ont, trots att det var inget som direkt syntes. Vi åkte till kliniken med honom och bland annat röntgade och fick veta att han hade artos och benutväxt. Eftersom han var så pass gammal kunde han inte opereras. Det var min värsta mardröm som blev sann. Han fick smärtstillande som vi gav honom tills han avlivades.
Även om jag fortfarande kan sätta mig och gråta för dethär så är jag glad. Glad över att han slipper lida, slipper ha ont. Han har det underbart på de evigt gröna ängarna.
Man måste tänka positivt på det. Gör de sista åren till hennes bästa. Och när hon slutligen dör, tänk hur lycklig hon är i trapalanda. Där gräset är evigt grönt och sjukdomar och skador inte existerar. Där hon delar friheten med andra bortgångna hästar.
Jag hade en ponny, min första ponny. Jag kommer aldrig ha någon som honom. Vi var själsfränder. Men hösten -12 fick vi avliva honom. Efter mycket om och men hade vi känt att han hade ont, trots att det var inget som direkt syntes. Vi åkte till kliniken med honom och bland annat röntgade och fick veta att han hade artos och benutväxt. Eftersom han var så pass gammal kunde han inte opereras. Det var min värsta mardröm som blev sann. Han fick smärtstillande som vi gav honom tills han avlivades.
Även om jag fortfarande kan sätta mig och gråta för dethär så är jag glad. Glad över att han slipper lida, slipper ha ont. Han har det underbart på de evigt gröna ängarna.
Du förstör er sista tid tillsammans genom att vara rädd. Njut av er sista tid tillsammans. Döden kommer när den kommer, det är bara dumt att vara rädd för nått man inte kan påverka. Umgås med din häst som om varje dag var er sista. Jag tog bort min häst för tre veckor sen. Det är hemskt. Men man överlever.
Mimmi Nowak
Mon 2 Jun 2014 15:50
Visst, du har rätt. Hon kan dö nu. MEN, hon kan lika gärna leva flera år till! Jag hjälpte till med en häst som var ca 33 år innan han fick vandra vidare. Även då var han glad, men kunde tyvärr inte ta åt sig tillräckligt med näring, vad han än fick.
Jag hade en häst som fick avlivas, och det jag ångrar allra mest... Var att jag inte var tillräckligt mycket med honom. Så fort jag såg honom de sista månaderna började jag gråta, vilket gjorde att jag inte var alls mycket med honom. Om jag hade fått göra om det så hade jag försökt ännu mer, tagit vara på varje liten sekund med honom.
Jag kan inte säga hur man klarar av det, för jag gråter så jag knappt får luft även 1,5 år senare. Men man får försöka tänka positivt, jag gjorde något väldigt bra för honom och de sista åren han hade var han livsglad igen. Jag tror de är samma med din häst, jag tror verkligen (utifrån texten) att du hjälpt henne mycket och gett henne mycket fint.
Svårt är det, och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Men stort lycka till och försök ta till vara på allt. Hon kan faktiskt leva i flera år till!
Jag hade en häst som fick avlivas, och det jag ångrar allra mest... Var att jag inte var tillräckligt mycket med honom. Så fort jag såg honom de sista månaderna började jag gråta, vilket gjorde att jag inte var alls mycket med honom. Om jag hade fått göra om det så hade jag försökt ännu mer, tagit vara på varje liten sekund med honom.
Jag kan inte säga hur man klarar av det, för jag gråter så jag knappt får luft även 1,5 år senare. Men man får försöka tänka positivt, jag gjorde något väldigt bra för honom och de sista åren han hade var han livsglad igen. Jag tror de är samma med din häst, jag tror verkligen (utifrån texten) att du hjälpt henne mycket och gett henne mycket fint.
Svårt är det, och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Men stort lycka till och försök ta till vara på allt. Hon kan faktiskt leva i flera år till!
Patch
Mon 2 Jun 2014 16:12
Tack för den fina kommentaren, jag blev tårögd när jag läste den. Det är så satans svårt bara, det går inte en enda dag då jag inte tänker på det och oroar mig.
Men du har rätt, hon KAN faktiskt leva massa år till.
Men du har rätt, hon KAN faktiskt leva massa år till.
ObzidiaN
Mon 2 Jun 2014 15:41
Det gör man knappt. Vet precis hur du känner, känner samma sak med min fux. Har bestämt att ta ett föl på henne nu i år så jag har något nästa år som är hälften henne. Då är det enklare den dagen den hästen försvinner. För när man har hittat "den" så blir andra hästar aldrig riktigt samma sak.
Patch
Mon 2 Jun 2014 16:02
Åh, va underbart med föl. Önskar jag också kunde ha något kvar efter henne annat än minnen och bilder.
ObzidiaN
Mon 2 Jun 2014 16:06
Ja, det blir fantastiskt! Kommer få en baby som är efter henne och som jag kan ha i många år! Har jag tur är det ett sto så kan man ta fler för :)
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/518157823/