Tuesday 1 July 2014 photo 6/11
|
Mina två absoluta favorithästar i hela världen, och de råkar vara mor och son. Skimmeln heter Julia och det var henne jag lärde mig att rida på för 12 år sedan. Då hon funnits i släkten mycket längre tid än så (sedan fyra års ålder då hon köptes direkt av uppfödaren av min kusin) var det även första hästen jag någonsin suttit på (var fyra år då). Idag är Julia en helt frisk 23-årig ponny som njuter av livet som pensionerat avelssto. Hon har totalt fått fem avkommor varav fyra av dem sedan 2007 då jag slutade rida och började avla istället. Tyvärr har tre av de fölen fått avlivas av olika skäl.
Den enda av hennes avkommor som jag fött upp som återstår är den gulbruna (blivande skimmel) "ponnyn" som ligger ner. Min valack ("Oki Doki") på 5 år som jag återupptagit ridningen med igen. Han är världens goaste, trevligaste kille på 150cm i manken. Får väldigt mycket beröm så fort vi är ute och träffar andra om hur vacker och maffig han är och hur lugn, snäll och väluppfostrad han är för att bara vara fem. Så glad att jag har honom kvar efter allt tragiskt elände vi haft med de andra! Han har lärt mig så otroligt mycket på en resa genom hästens språk och uppfostran av den unga hästen (han är min första överlevande uppfödning). Och han har verkligen inte alltid varit så, utan det är resultat av timmar av ledarskapsövningar och förtroende uppbyggnad och tårar, blåmärken och svett. För att citera Buck Brannaman:
"Du kan inte bara vara hästens kompis utan att först vara hästens förälder"
Det har jag lärt mig den hårda vägen kan jag säga!
Hur tycker ni man ska vara mot sina hästar? Och tycker ni det är okej att se mellan fingrarna när unga hästar bråkar "för de är ju ändå unga"?
Annons
Sofie v.Baillou
Tue 1 Jul 2014 17:02
På ett sätt tycker jag att man kan se lite mellan fingrarna med unga hästar men sen måste ju hästen lära sig tidigt vad de får och inte får göra. Blir de väluppfostrade som unga håller det ju i sig hela livet :)
Angelusstuteri
Wed 2 Jul 2014 12:48
Jag vet själv hur det kan bli om man särbehandlar den unga hästen. Min första uppfödning (han på bilden) stod mer på bakbenen än alla fyra, bets och sparkade. Men när han var ett par månader gammal började jag tröttna och insåg att jag inte kan vara hans kompis, jag måste vara en förälder som uppfostrar. Sedan dess blev det nolltollerans från min sida, han skulle från och med då alltid förväntas uppföra sig som en vuxen häst och med månader av ledarskapsövningar blev han den han är idag, en lugn och trevlig 5-åring som i måndags stod och lutade sin mule mot min axel och halvsov medan han var på ett nytt ställe med massa andra hästar som gick in och ut när vi provade ny sadel.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/underbara-hasta/518358370/