Monday 4 May 2009 photo 1/1
|
Jag trodde kärlek skulle vara lite mer, lite mer kärlek….?
Allt som lät så perfekt, var det bara fasader.
Alla dom där kyssarna och varma kramar av den man tyckte om.. varje dag?
Vart tog allt det fina vägen. Allt suddas ut och kvar blir allt det man helst av allt bara vill glömma bort!
Allt som inte var bra, allt jag hatade med honom och allt han hatade med mig.
Vi skulle aldrig tänka på vad som hänt i det förflutna utan fortsätta tillsammans som ett par. Förevigt var ju dom mest sagda orden?.
Jag älskar dig förevigt det var så vi alla sa.
Dagarna går, månader går kanske också något år till och med..
Men inte förevigt. Aldrig förevigt!
Förevigt är en lång tid, saker händer allt slutar inte alltid som man vill, eller som man tänkt sig.Man försöker bygga upp det man hade från början, men saker har börjat förändras.Man är inte som man var den första tiden, förtroendet byggs upp men med det kommer också egot fram i sig själv. Man blir stöddig och tror att man är bäst. Kanske man också är, men man ska aldrig visa det på ett elakt sätt. Vilket det ofta leder till om man börjat känna varandra. Lite mer än ‘bara’ vänner.
Den ena partnern försöker bygga upp allt igen medans den andra sakta ger upp,
Man orkar inte ta mer skit, Orkar inte vara den som aldrig får något fint tillbaks. Utan bara alla glopord. Sån var du inte från början? Vem har du blivit?
Vart tog alla fina och varma kärleksdikter vägen. Vart tog alla söta sms och alla helt underbara överraskningar vägen. vart försvann du min sköna?
Vart tog den varma famnen och den snälla personligheten vägen.
Var allt bara en lögn?
Var det bara en förtrollning alltihop, en dröm för bra för att vara sann.
Alla miljontals frågor kommer upp.
Är hon inte lycklig med mig? Har han hittat någon annan? Var det bådas fel att kärleken dog? Var vi för blinda när vännerna sa att det där kommer aldrig hålla mellan er två? Hade dom rätt?
Vad kände vi förr som vi inte gör längre? Han vill säkert inte ha mig längre! Jag är för ful!
Där emellan kommer ångesten och knackar på hos själen, Ångest över att bli lämnad ensam kvar.
Tänk om hon verkligen lämnar mig, Vart försvinner då jag,
glöms allt vi varit med om bara bort?
Allt vi byggt ihop tillsammans, allt vi klarade av?
Skulle allt då bara rinna ner som en varm piggelin glass i sommarvärmen
Skulle allt varit förgäves?
Jag behöver ju henne, jag klarar mig inte utan honom. Sorg blandar sig med panik.
Alla tankar om vad som händer sen? Allt blir ett enda stort frågetecken.
Vad ska vi göra nu?
Har vi kanske bara för brottom, vi lever kanske inte i nuet.
Det är nu förlåtelsen kommer in i bilden.
Förlåt, det var jag som gjorde fel och jag menade det inte.
Förlåt kan vi inte försöka en gång till, jag lovar att bli bättre?
Jag behöver oss, älskling! Förlåt.
Jag lovar att jag verkligen ska göra allt den här gången..
Ta vara på kärleken, från början och till slutet <3
Kärleken är det finaste som finns om man får uppleva den rediga kärleken!
Allt som lät så perfekt, var det bara fasader.
Alla dom där kyssarna och varma kramar av den man tyckte om.. varje dag?
Vart tog allt det fina vägen. Allt suddas ut och kvar blir allt det man helst av allt bara vill glömma bort!
Allt som inte var bra, allt jag hatade med honom och allt han hatade med mig.
Jag älskar dig förevigt det var så vi alla sa.
Men inte förevigt. Aldrig förevigt!
Förevigt är en lång tid, saker händer allt slutar inte alltid som man vill, eller som man tänkt sig.Man försöker bygga upp det man hade från början, men saker har börjat förändras.Man är inte som man var den första tiden, förtroendet byggs upp men med det kommer också egot fram i sig själv. Man blir stöddig och tror att man är bäst. Kanske man också är, men man ska aldrig visa det på ett elakt sätt. Vilket det ofta leder till om man börjat känna varandra. Lite mer än ‘bara’ vänner.
Den ena partnern försöker bygga upp allt igen medans den andra sakta ger upp,
Man orkar inte ta mer skit, Orkar inte vara den som aldrig får något fint tillbaks. Utan bara alla glopord. Sån var du inte från början? Vem har du blivit?
Vart tog alla fina och varma kärleksdikter vägen. Vart tog alla söta sms och alla helt underbara överraskningar vägen. vart försvann du min sköna?
Vart tog den varma famnen och den snälla personligheten vägen.
Var allt bara en lögn?
Var det bara en förtrollning alltihop, en dröm för bra för att vara sann.
Alla miljontals frågor kommer upp.
Är hon inte lycklig med mig? Har han hittat någon annan? Var det bådas fel att kärleken dog? Var vi för blinda när vännerna sa att det där kommer aldrig hålla mellan er två? Hade dom rätt?
Vad kände vi förr som vi inte gör längre? Han vill säkert inte ha mig längre! Jag är för ful!
Där emellan kommer ångesten och knackar på hos själen, Ångest över att bli lämnad ensam kvar.
Tänk om hon verkligen lämnar mig, Vart försvinner då jag,
glöms allt vi varit med om bara bort?
Allt vi byggt ihop tillsammans, allt vi klarade av?
Skulle allt då bara rinna ner som en varm piggelin glass i sommarvärmen
Skulle allt varit förgäves?
Jag behöver ju henne, jag klarar mig inte utan honom. Sorg blandar sig med panik.
Alla tankar om vad som händer sen? Allt blir ett enda stort frågetecken.
Vad ska vi göra nu?
Har vi kanske bara för brottom, vi lever kanske inte i nuet.
Det är nu förlåtelsen kommer in i bilden.
Förlåt, det var jag som gjorde fel och jag menade det inte.
Förlåt kan vi inte försöka en gång till, jag lovar att bli bättre?
Jag behöver oss, älskling! Förlåt.
Jag lovar att jag verkligen ska göra allt den här gången..
Ta vara på kärleken, från början och till slutet <3
Kärleken är det finaste som finns om man får uppleva den rediga kärleken!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/undertystnad/363498916/