March
Sunday 26 September 2010 photo 1/1
|
They'll call me freedom, just like a waving flag.
Skrev lite dåva, förmodligen det sämsta jag skrivit i mitt liv, det var bara nödvändigt.
i vad som verkade vara en evighet, stod jag där.
Ångorna från min hud fyllde hela rummet, den kalla ytan som min kropp slogs mot kändes inte alls.
Från håret, kroppen, överallt, droppade tusentals minimala vattendroppar, jag kände dem på tungan, i ögonen, nerför kinden. Ljuset slocknade, det enda som existerade var mina hjärtslag och musiken, i rytmisk takt, tillsammans. Verkligheten tynade bort, fanns inte mer, jag ville inte ha den, ville befinna mig i dimman som lade sig runt mig, ville aldrig mer tillbaks, jag rörde vid något vackert, så otroligt fantastiskt, med vetskapen om att jag inte skulle få det igen.
Ett sista försök, jag skrek, det kom inget ljud, jag skrattade, värmen slog emot mig, musiken blev högre - '' ..och varje gång du möter min blick..'' jag tryckte mig mot väggen och hoppades på att försvinna, mina fingrar trevade längst sidan på handfatet, lika många vattendroppar föll ner för mina kinder. Glitter slog emot från alla håll, adrenalinet pumpade i ådrorna med blodet som kokade under huden.
jag öppnade ögonen av misstag, sjönk ner längst väggen och blev slagen av verkligheten som hård käftsmäll för att sedan inse att tillvaron återigen befann sig i normalt tillstånd.
Jag har aldrig ångrat ett misstag så mycket i hela mitt liv.
Från håret, kroppen, överallt, droppade tusentals minimala vattendroppar, jag kände dem på tungan, i ögonen, nerför kinden. Ljuset slocknade, det enda som existerade var mina hjärtslag och musiken, i rytmisk takt, tillsammans. Verkligheten tynade bort, fanns inte mer, jag ville inte ha den, ville befinna mig i dimman som lade sig runt mig, ville aldrig mer tillbaks, jag rörde vid något vackert, så otroligt fantastiskt, med vetskapen om att jag inte skulle få det igen.
Ett sista försök, jag skrek, det kom inget ljud, jag skrattade, värmen slog emot mig, musiken blev högre - '' ..och varje gång du möter min blick..'' jag tryckte mig mot väggen och hoppades på att försvinna, mina fingrar trevade längst sidan på handfatet, lika många vattendroppar föll ner för mina kinder. Glitter slog emot från alla håll, adrenalinet pumpade i ådrorna med blodet som kokade under huden.
jag öppnade ögonen av misstag, sjönk ner längst väggen och blev slagen av verkligheten som hård käftsmäll för att sedan inse att tillvaron återigen befann sig i normalt tillstånd.
Jag har aldrig ångrat ett misstag så mycket i hela mitt liv.
Comment the photo
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/uneeasy/473157876/
Visa toppen
Show footer