26 June 2007
Saknad
Det är kväll och jag saknar som tusan. Ingen ångest, usch nej! Men däremot en saknad som håller på att äta upp mig innefrån..
I dunno what to do.
Samtidigt som allt känns jättebra så är det nånting som gnager inuti och en lampa som lyser röd som om den vill säga att snart, snart händer nånting och du kan inte göra nånting åt det. Men om jag nu inte kan göra nånting åt det. Varför ska jag då bry mig? För att det kan handla om en person som står dig mkt mkt nära och som betyder så otroligt mkt för dig att du inte kan klara dig utan den? True
Ibland vill man mer än vad man kan få. Är det så den här gången också?
Jag kan inte åka till Sthlm för då blir det problem.
Jag kan inte få tillbaka morfar hur många tårar jag än fäller. Men det är skönt att gråta. Och han är min superhjälte. På riktigt. Han sitter där uppe och tittar ner på mig och ångestattackerna beror ibland på att jag inte alls är stolt över vissa saker jag gjort och jag vill att han ska vara stolt över mig!! Jag vet några saker som hade gjort dig kanske inte stolt, men glad för min skull. Jag hade så gärna velat att du hade träffat dom. För du hade sett att de är bra för mig och att de behandlar mig bra. Du hade gillat dom skarpt. Gud vad jag saknar att sitta i ditt knä! Jag saknar att krama dig. Jag saknar att hålla om dig och lukta på dig. Att grilla i stugan. Alla fladdermöss. Skogspromenader där ekorrar attackerar oss med kottar. Men jag har minnena. Jag har kort på dig. Jag har dina underbara tavlor. Men jag har inte dig och det gör så fruktansvärt ont att jag ibland vill till Nangijala för att få träffa dig igen. Men jag stannar för jag vet att det är det du vill. Everything I do, I do it for you. Du hade inte tillåtit mig att gå över ändå. Du lämnade oss alldeles för tidigt, det ska du veta. Men vi kommer ses igen det vet jag. Jag vet att du är hos oss och stoppar oss innan vi går för långt. I know that. Det känns bara så himla hemskt att veta att du aldrig kommer få uppleva min student, min examen, mitt bröllop och hela det köret. Det gör jätteont. Det är lätt att hantera ikväll. Men det är inte många gånger det går så här lätt. Det är många gånger när jag bara sitter rätt upp och ner och tårarna rinner i timmar. I cant do a shit about it and I dont want to. Jag älskar dig mest av alla och ingen kan nånsin helt fylla tomrummet som du lämnade efter dig inom mig.. <333
Direct link:
http://dayviews.com/unforgettable/2007/6/26/