Tuesday 3 July 2007 photo 1/1
|
Fifan vad jag behövde det där. Det har vart på känn sen i söndags.. och äntligen. Fast jag gråter för fel sak och det gör allt ännu värre. Men det är ingen ångest. Det är bara. En extrem saknad över nåt som är förlorat och allt som finns kvar är minnen och jag kommer aldrig få tillbaka det och jag.. jag vill inte ha det tillbaka egentligen. Men bara själva känslan att det fanns nån som alltid alltid alltid ställde upp och som alltid fanns där och..och fan! It's not supposed to feel this way! It's not supposed to hurt like this.. Men jag tror att det jag saknar mest. Det är att jag var nummer 1 i någons ögon. Att jag var den enda. Och jag var älskad. Den känslan finns det inte mkt som slår. Låten sätter igång allt på en och samma gång. Minnen som jag inte ska gråta över och andra saker. Som morfar. Jag hatar när jag åker tillbaka.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/unforgettable/68335228/