December
Thursday 18 November 2010 photo 1/1
|
Hej, alla sorgsna, glada, deppiga och lyckliga därute.
Välkommen till en bilddagbok som kommer att behandla mitt liv, och här kommer jag att dela med mig av alla de känslor, tankar och ideér som lever inom mig. Jag kan inte garantera att ni inte kommer bli rädda för vad ni läser, jag kan inte heller lova att ni kommer att finna det intressant, men jag vet en sak, att det här är nu, det här är verkligheten, och det här är mitt liv.
Ni kommer att tillsammans med mig resa genom min vardag, med alla dess små enkla glädjeämnen, likväl som sorgeting. Men likväl som mitt vardagliga liv, kommer ni också att få inblick i, och sätta er in i, mitt känsloliv, och alla de stormar som har makten över det.
Det är inte ett ting som tynger mig, inte heller är det två, och knappast tre heller. Mitt liv är en berg-och-dal-bana, vars like världen sällan skådat. Eller okej, nu broderade jag nog lite.
Jag är inte naiv nog att tro att mitt öde är det gruvligaste som människoögon skådat - jag är tillräckligt beläst för att veta att så icke är fallet. Jag tror icke heller att min smärta, och mina tankar, egentligen kommer att göra någon skillnad för människan såsom ras, för vår framtid är alldeles för oviss för att kunna sia om.
Mängder av människor världen över delar säkert mina tankar och erfarenheter, men skillnaden är denna; att jag vågar stå för dem, och bekläda dem i ord för att visa alla där ute att de faktiskt inte alls är ensamma. Men samtidigt som jag sorgset, förtvivlat, elegiskt försöker att klä mina känslor och tankar i ord, så frågar en liten del av mig, varför jag egentligen gör detta.
Svaret är enkelt, men ändå är det ack så svårt att finna dess egentligen mening. Svaret är detta; Jag tror på mänskligheten.
Tommy Nilsson sjöng en gång "Jag tror på människan" i Sveriges största och mest omdebatterade musiktävling. Rätt, Melodifestivalen.
Och de orden, har inspirerat mig till att ta upp kampen mot alla de avigsidor som livet obönhörligen för med sig. Smärta och lidande verkar tyvärr vara den mörka sida som har absolut störst övertag, och därför har jag tagit det som min uppgift att genom små, enkla medel försöka att råda bot på något av dessa känslor som bosatt sig hos människor.
Så för att sammanfatta denna första del utav mitt inledande inlägg;
Jag tror på mänskligheten, men jag är dock inte given förmågan att blunda för alla dess brister och svagheter. Istället gör jag mitt bästa för att råda bot på dem.
Nu bör vi återgå till min situation, och mitt liv i en av världens ytterkanter, eftersom att senare inlägg kommer att behandla ämnena världsproblem, mänsklighet och alla de andra ämnen jag nu endast vidlyftigt berört med mina ord.
Jag har alltså ett liv som närmast tåls att förklaras med orden "ett kaosfyllt vågspel vars horisont är dold i mörka dimmor". Jag vet inte vart jag först har uppfattat den där frasen, men den stämmer såväl in på mitt känsloliv, så att jag inte kan låta bli att förundras över ordens makt.
Upplysningsvis, så innebär det att starka, irrationella känslor har bosatt sig inom mig, och de vägrar att ge vika. Om jag hade trott på mirakel hade jag för länge sedan bönat och bett om ett, men enligt en vida utbredd tankegång är tillflykten att be till så luddigt utformade makter ingen lösning, och i detta enda fall kan jag hålla med dem, dessa ateister av vår tid.
Men vad lägger då jag in i uttrycket "starka, irrationella känslor"?
Ja, denna förklaring är ett långt inlägg i sig, men som en grund att stå på kan vi säga att dessa känslor framför allt karaktirseras av två saker; en obändig styrka och en oförmåga att uttalas i solljuset.
Sammanfattningsvis; Jag mår inte alls bra, och denna sida är till för att jag skall kunna skriva ur mig alla dessa ord som samlas inom mig i stora högar.
Och två rent praktiska informationsnotiser;
Ja, det är jag på bilden.
Ja, du kan kontakta mig om du behöver någon att prata med. Det är säkert, jag lyssnar, jag tar till mig allting jag kan. Och kanske viktigast av allt; jag dömer dig inte.
Annons
Comment the photo
nooiise
Thu 18 Nov 2010 23:30
jag förstår verkligen hur du känner, har gått igenom de och går fortfarande igenom de. Känner inte dig, men har läst alla dina texter som du skrivit, och jag finns ifall du vill snacka, bara så du vet de :)
Anonymous
Thu 18 Nov 2010 22:06
<3 det e kul att du har en "egen bdb" nu :) finns oxå om du vill <3
Nathalie Victorsson
Thu 18 Nov 2010 20:31
finns alltid <3
du kan lita på mejj gmn <3
och jag vet att jag kan lita på dejj gmn <3
du kan lita på mejj gmn <3
och jag vet att jag kan lita på dejj gmn <3
Anonymous
Thu 18 Nov 2010 20:25
fint skriver, håller med där nere, :D
du vet att du kan prata med mej ,
och jag vet att jag kan prata med dej om det är ngt :)♥
du vet att du kan prata med mej ,
och jag vet att jag kan prata med dej om det är ngt :)♥
ყօմ ƈმղ ƈმll ოε ოɾʂ roвerт pαттιɴѕoɴ
Thu 18 Nov 2010 20:18
:) naw så söt skriver <3 Du kan vända dig till mig med o jag dömer dig inte <3 :) LOVAR!
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/unordinarygirl/477807322/
Visa toppen
Show footer