Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan försvann Emil Krantz efter att ha besökt Lussevakan på Kårpuben i Halmstad.
Idag hittades han av polisen i Nissan.

Jag träffade aldrig Emil och pratade med honom, såg honom bara på puben den kvällen och lade av någon anledning märke till honom lite mer än vad jag gjorde med de andra gästerna. Kan ha berott på det utmärkande skägget.
Det är flera faktorer som däremot gör att jag känner mig lite ledsen när jag hör om olyckan. Dels att jag som sagt lade märke till honom kvällen vid försvinnandet, del för att ett par av mina vänner kände honom och som hjälpte till mycket i sökandet efter honom. Med hjälp av Missing People Sweden, en fantastisk grupp, anordnades skallgångskedjor under fredagen och lördagen. Igår anordnade Emils vänner på egen hand, och med stöd av MPS, en skallgång i Halmstad.
Jag blir lycklig i hjärtat när jag ser hur flera hundra människor kan engagera sig för att hitta en försvunnen person, och mitt hopp för mänskligheten växer lite. Förutom de människor som hjälpte till med sökandet så var det flertalet människor som igår bidrog med fika, vatten, dricka, kaffe och annat till dem.
Jag är lite bitter över att jag var sjuk både fredag och lördag, samt att jag sedan var i Trollhättan så att jag inte kunde hjälpa till. Men jag försökte sprida informationen om skallgångar och allt möjligt så mycket jag kunde, via olika sociala medier. Förhoppningsvis var det kanske någon som såg det och kunde hjälpa.

Det är hemskt att en sån här sak ska hända så nära jul, och tände ljusen för Emil, hans familj och hans vänner. Hoppas att det ändå känns "bättre" för familj och vänner nu när det får ett avslut, istället för att leva i ovisshet om vad som hänt.
Jag är glad för att det var polisen, och inte hans vänner och familj, som hittade honom.

Vila i frid nu, Emil Krantz, 18 december 2012 <3

Men var han inte student någon annanstans då?