Försökte pumpa cykeln idag.
Gick dåligt.
Fick hjälp av en snäll utbytesstudent som lånade ut sin egen cykelpump.

Igår kväll mådde jag riktigt skit.
Ångesten för att jobba som vikarie växte sig bara större. Jag vet inte alls vad den ångesten berodde på. Nu känner jag mig mycket mer... meh. Jag ska absolut inte säga "pepp på att jobba som vikarie" för det är jag verkligen inte. Men det känns lite lugnare. Hade jag jobbat extra i till exempel en butik eller två, så hade det varit lugnt. Det är just hela den här biten att inte veta var jag eventuellt kommer att jobba under morgondagen som känns jobbig.

Någonting annat som gjorde att allt kändes skit var tanken på pengar och uppsatsen. Mest pengar.
Uppsatsen innebär dock att spendera pengar. Jag kommer inte att kunna jobba på de två dagarna och det kostar pengar att ta sig till och från Halmstad. Det innebär utgifter och förhindrade inkomster.
Jag räknade även på månadens utgifter. Då vi kommer att ha dubbel hyra så innebär det närmare 10 000 kronor i utgifter om jag räknar med resan till och från Trollhättan/Halmstad. Niclas sa att jag inte behöver betala hyran, vilket både känns bra och dåligt. Jag vill ju inte att han ska behöva stå för den helt själv!
Han föreslog att jag skulle söka jobb i en annan stad, men det vill jag inte. Jag vill bo med honom.
Nu när uppsatsen är klar får jag verkligen gaska upp mig och börja rycka i det här med jobb med energiskt. Jag väntar fortfarande på svar från stället jag var på intervju hos, men ska vänta tills slutet av veckan innan jag hör av mig då de pysslar med förhandlingar osv denna vecka.

Så ja, jag mådde verkligen bajs igår.
Jag mår lite bajsigt nu också, men det är bättre.
Ännu bättre blev det att jag dessutom fick en ny uppsats att opponera på, som hanterar ett ämne som jag känner mig mer bekväm med än affärssystem.
Allting kommer väl att lösa sig på något sätt i slutändan, men just då kunde jag bara se allting braka samman. Det är inte alltid lätt att komma ur det när tankarna bara går i en nedåtspiral.

Nej, nu får jag skärpa till mig och släppa det. Att göra någonting som jag inte tycker om för att kunna leva säger ju lite om mig som person.
Jag är väl mest bara orolig för att jobba som vikarie igen. Och att eventuellt få en skolklass.
Alltså, på en förskola kan jag lätt hitta någon att fråga om jag inte skulle hitta exempelvis rätt avdelning till en början. Sedan är det liksom bara att hänga med. Rutinerna ser ganska likadana ut och barnen är på sätt och vis lätta att hantera. Blir det bråk kan man liksom lyfta undan den ena parten. Med stora barn är det lite svårare.

Nej, sluta var det jag skulle göra, ja. Åter till uppsatsen!
Sen ska jag ringa och beklaga mig smått för mamma och se om det hjälper.

Annons

The photo has no tags

Camera GT-I9300

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter 1/1600 s

ISO 80

Date

October 2015