Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Forgotten password?
  • Logga in med
Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Annons
Sign up!

December 2014

M
T
W
T
F
S
S
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
 
 
 
 
 

January 2015

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
1
2
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
 
 

Monday 14 October 2013   photo 1/1

(Ber om ursäkt om någon finner bilden stötande. Jag gör dock inte det då inget syns. Söker inte uppmärksamhet, mina ärr är mitt bevis på att min historia inte ständigt varit en romantisk komedi utan nedgångar.)
14 oktober 2013
Det är höst, måndag och jag mår som jag alltid gör. Mörkret lägger sig över humöret och måendet tar också en del utav den smällen. Orangea, gula, bruna och ett fåtal gröna löv täcker backen jag sitter på, färgar av sig ytterst lite och tillbringar lite lycka. Aptiten är borta till hundra, kaffe och cigaretter ersätter varenda måltid. Benen borde ju börja visa sig lite snart, fast just nu blir huden mest gråaktig och ärren framhävs mer och mer. Sömnen har flyttat iväg, jag ligger fortfarande kvar och väntar på den. Borde kanske försöka ropa lite på den, så kanske den söker sig tillbaka.
Gräsmattan vid familjeläkaren börjar försvinna, men jag sitter där ändå och försöker koppla bort ljudet av lövblåsaren med fantasier och musik. Hjärtat sitter i halsen och dunkar så pass hårt att det förvandlas till det enda som jag hör. Andningen blir svårare och tårarna trycker emot ögonen men fan, jag får ju inte gråta. Jag får inte vara svag nu. För många cigaretter möter sitt öde som brända cigarettfimpar. De borde känna sig rätt utnyttjade, som offer. Men utan att tänka mer på det slänger jag ju iväg dem och börjar på någon ny
’’Blir du arg om jag inte vinner idag?’’ Sms:et skickas till mor, och med ett nedsänkt huvud vandrar jag hem. Det blir som någon slags ’’walk of shame’’ fast utan dagen efter- lukten, de trasiga kläderna och den skyldiga men nöjda blicken.
Det slutar nästan alltid här. I sängen som står i ett hörn, med bilder över väggarna och lukten utav brända doftljus. Med någon slags musik i bakgrunden som ska lugna, men mest stressar upp mig.
Sms som frågar hur jag mår idag, blir besvarade med vita lögner.
’’Det är okej.’’ ’’Jag överlever nog!’’ ’’Har knappt sovit så är bara så jävla sliten, haha.’’
Sanningen borde ju bli sagd.
’’Jag är så jävla trött på allt, hade jag varit någon i The Sims hade diamanten över huvudet varit vinröd, jag hade varit för trött/stressad/anything för att göra något allt, sen hade nog liemannen hämtat upp mig rätt snart.’’

(Ber om ursäkt om någon finner bilden stötande. Jag gör dock inte det då inget syns. Söker inte uppmärksamhet, mina ärr är mitt bevis på att min historia inte ständigt varit en romantisk komedi utan nedgångar.)
14 oktober 2013
Det är höst, måndag och jag mår som jag alltid gör. Mörkret lägger sig över humöret och måendet tar också en del utav den smällen. Orangea, gula, bruna och ett fåtal gröna löv täcker backen jag sitter på, färgar av sig ytterst lite och tillbringar lite lycka. Aptiten är borta till hundra, kaffe och cigaretter ersätter varenda måltid. Benen borde ju börja visa sig lite snart, fast just nu blir huden mest gråaktig och ärren framhävs mer och mer. Sömnen har flyttat iväg, jag ligger fortfarande kvar och väntar på den. Borde kanske försöka ropa lite på den, så kanske den söker sig tillbaka.
Gräsmattan vid familjeläkaren börjar försvinna, men jag sitter där ändå och försöker koppla bort ljudet av lövblåsaren med fantasier och musik. Hjärtat sitter i halsen och dunkar så pass hårt att det förvandlas till det enda som jag hör. Andningen blir svårare och tårarna trycker emot ögonen men fan, jag får ju inte gråta. Jag får inte vara svag nu. För många cigaretter möter sitt öde som brända cigarettfimpar. De borde känna sig rätt utnyttjade, som offer. Men utan att tänka mer på det slänger jag ju iväg dem och börjar på någon ny
’’Blir du arg om jag inte vinner idag?’’ Sms:et skickas till mor, och med ett nedsänkt huvud vandrar jag hem. Det blir som någon slags ’’walk of shame’’ fast utan dagen efter- lukten, de trasiga kläderna och den skyldiga men nöjda blicken.
Det slutar nästan alltid här. I sängen som står i ett hörn, med bilder över väggarna och lukten utav brända doftljus. Med någon slags musik i bakgrunden som ska lugna, men mest stressar upp mig.
Sms som frågar hur jag mår idag, blir besvarade med vita lögner.
’’Det är okej.’’ ’’Jag överlever nog!’’ ’’Har knappt sovit så är bara så jävla sliten, haha.’’
Sanningen borde ju bli sagd.
’’Jag är så jävla trött på allt, hade jag varit någon i The Sims hade diamanten över huvudet varit vinröd, jag hade varit för trött/stressad/anything för att göra något allt, sen hade nog liemannen hämtat upp mig rätt snart.’’

Annons

Uploader

Camera info

Camera NIKON D3000
Focal length 18 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/30 s
ISO 1000
Anonymous Tue 12 Nov 2013 16:58
åh du är så jävla fin, glöm aldrig bort det! <3
Tess Manson Mon 21 Oct 2013 09:10 - group moderator
Ge inte upp, kämpa vidare! <3
Miranda Amico Schüler Tue 15 Oct 2013 21:26
respekt <3
M0Nk3YMAN Tue 15 Oct 2013 18:00
kärlek och respekt för dig <3
Anonymous Tue 15 Oct 2013 20:16
<3
Ylva Estvall Tue 15 Oct 2013 11:48
du är så fin så, både med eller utan ärr. va den du vill vara, du är bra som du är. puss på dig. <3
Anonymous Tue 15 Oct 2013 12:02
Åh vad fint sagt, pussar i massor & styrkekramar! <3
Anonymous Mon 14 Oct 2013 22:16
jag älskar dig raring
Anonymous Tue 15 Oct 2013 12:02
och jag älskar dig
elin svensson Mon 14 Oct 2013 11:39
jag älskar dig från djupet av mitt hjärta. du ÄR mitt hjärta.
Anonymous Mon 14 Oct 2013 13:29
Bästa du. Jag älskar dig.

11 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/utangarderob/516381300/