November
Sunday 19 December 2010 photo 1/1
|
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukade slå, i ett ensamt rum, en sekund blir tusen år, för ljus att nå. Så djupa sår sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om, men jag vänder om, än en gång. Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt. Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt. Jag har gått så långt, nästan blivit van. Historien upprepar sig och slutar alltid likadant. Sidan som går vidare har någon redan rivit av, så jag griper tag i vita blad och får skriva med egna ord. Jag vet inte hur du ska reagera, jag vet inte hur jag ska säga det till dig. Ibland kommer rädslan krypande fram, och den försvinner inte förrän du gått din väg och jag inte ser dig längre.
Annons
Visa toppen
Show footer