till en speciell person ibland kan jag inte förklara vad det va som hände.
jag tyckte om dig på ett sätt som jag inte kan tycka om dig nu när jag är i ett förhållande.
jag visste inte allt det skulle bli så hära svårt, jag hade velat förklara allting men inte allting går att sätta ord på. och detta är en av det saker. jag tycker om dig och det borde du få veta. men jag är rädd, rädd för vad som kan hända om jag råkar göra fel.
jag har inte hållit kontakt med dig för att min tjej har trott att jag ha kunnat lämna henne för nån bättre, du är en skit bra tjej men jag vill inte såra den jag älskar.
jag vet du kanske tycker att jag är en idiot men så är det.
du borde förstå hur mkt jag tycker om dig.
för mig är du en av det bästa jag lärde känna.
/ alex

,
hur ska jag tolka det?
ska jag tro på allt det du sagt?
om hur mycket jag betydde och hur mycket du älskade mej.
snart ett år sen & du har inte hört av dej.
sen plötsligt kommer detta?
jag fattar inte, jag som tyckte allt va så bra.
jag saknar verkligen den personen som jag kände då...för ett år sen.
du skrev massa gulliga texter om mej, gjorde om bilder på dej & mej, ringde för du saknade mej. Du sa allt till mej.
hur har du blivit nu?
du beter dej som vi aldrig kännt varandra, du är osocial när jag ringer.
jag pallar inte.
men du ska veta att jag fortfarande älskar dej, väldigt mycket.
du var en person som behövdes.
/ dana

shit hur kunde jag inte se.. inte så att jag var blind utan en total idiot...

jag skulle fan aldrig låtigt mitt förhållade på den tiden ta upp hela mitt liv och låta vännerna försvinna.

nu förtiden sitter jag mest bara och ångrar de personer som jag förlorat.

men du är nog den jag ångar att jag förlorade mest...

att inte ta kontakt och inte lyssna när du behövde nån vid din sida.

verkar som vi aldrig fick chansen att se om vi hade nått mer... när jag för första gången fick kännslor för dig så hade du inga såna känslor för mig, men när du ville ha mig hade jag nån annan

jag förlora inte bara en vän, utan en prinsessa som var den bäst

du fanns där när jag grät over jobbiga studner.

det har gått så lång tid sen vi hade kontakt och då lite mer än bara småprat utan nån betydelse..

minns du vart vi lärde känna varandra?

du blev mer än en kamrat för vi hade alltid lätt för prat, vi kunde ha träffast men tog aldrig chansen.
hur kunde du tycka om mig innan? inte ens jag gillade mig..
självförtroende hade jag inget av men kanske det var bättre det jag har idag?

hoppade du så hoppade jag, det var så det var.

/ alex

Annons

The photo has no tags

September 2015