Okej, vi börjar här. Jag har inte skrivit på ett tag, och det börjar kännas dåligt, för det är ju det jag vill göra. Jag måste ju börja någonstans och då är väl Nyårsdagen ett av de bättre tillfällena känns det som. Jag har alltid varit lite dramatisk av mig när det gäller sånt där. Dagar och datum alltså. Jag försöker alltid att minnas viktiga datum i mitt liv och på något sätt skänka en tanke till dem när de kommer åter. Det känns som om sådana dagar har sina föregångare i luften och viktiga händelser tenderar att dras till de dagarna. Visst, det är väl en självuppfyllande profetia i många fall, men det är ändå något jag respekterar. Det är den magi jag tillåter i min vardag. Så idag är det alltså Nyårsdagen och 2007 har lämnat kvar en känsla efter sig jag inte riktigt kan släppa. Jag har haft den i några dagar nu. Det påminner om när man fick ett svårt problem i matten i skolan. Jag kan tydligt se att jag har alla delarna jag behöver för att räkna ut svaret finns där, men hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte få någon rätsida på det. 2007 var ett väldigt annorlunda år. Troligtvis det mest omvälvande i mitt liv. På gott eller ont låter jag vara osagt men jag är både ivrig och rädd för att se vad som kommer härnäst. Nyårsdagen. För exakt ett år sedan idag förändrades mitt liv. Då lades grunden till det som skulle prägla hela mitt år. Det finns så mycket som växer upp inom mig bara jag tänker på det. För mycket för att skriva allt. För mycket för att ett år ska räcka för att ta in det. För ett år sedan började förloppet som ledde till så mycket glädje och tårar att jag inte vet fram eller bak längre. Det som gör att hälften av min mp3 lista innehåller låtar jag aldrig lyssnar på men aldrig tar bort. Det som ledde till att jag fick uppleva något så smärtsamt att jag inte skulle önska det till någon. Att tvingas se på när man försvinner ur någons ögon. Nej, detta var inte mycket till Shakespeare men det känns bra att ha sysselsatt händerna framför tangentbordet lite. År 2007 inleddes med att jag kastades in i ett äventyr där jag bara följde med så länge jag kunde hålla mig fast, så det är väl inte mer än rätt att jag försöker inleda 2008 genom att välja väg för äventyret själv. Farväl 2007, det har varit en rejäl åktur och jag ångrar inte en sekund. Soundtrack: Loke och blandad nostalgi

Annons

The photo has no tags

January 2010