we have this circle of trust thing going on, me and Xmirny.
Tristan is obviously not in the circle.

För övrigt igàr skitsent när ja skulle hem fràn tàgstationen till huset var jag medveten om en man som gick bakom mig och skulle samma vâg som jag. han hostade lite dà och dà, som nàgot slags försök till uppmärksamhet. jag ökade takten och gick de fortaste jag kunde utan att de skulle se ansträngt ut, de va fett jobbigt och mina benmuskler jobbade som aldrig förr.

jag svangde av till en mindre gata pà väg hel till huset. han svängde ocksà av. jag gick fort som fan och bytte till trottoaren pà andra sidan gatan. jag vek av pà ännu en gata och dit skulle tydligen inte han.

sà häor jag hur han lite oskyldigt, alltsà inte vàldsamt, ropar "mademoiselle! ", "mademoiselle! "........"mademoiselle....? "

jag svarar inte utan öppnar grinden till gàrden sà snabbt jag förmàr.

han tillägger "vous êtes vraiment charmante!...." (du är verkligen charmant)

dà är fràgan;
1 hur kunde han tycka att jag var sà jävla charmant när jag inte gjorde mer än gick, med ryggen mot honom
2 vad trodde han att jag skulle gÖra när han ropade efter mig; stanna upp, le och ta hans nr? eller kanske bjuda med han in?

man vet aldrig vad killar vill, dom är oftast ganska mystiska.