Monday 1 June 2009 photo 1/3
|
"Jag lever igen", känns det som.
Gårdagen var en mardröm, trodde aldrig jag skulle palla det...
Åkte ut till farmor för att fira morsdagg, som alltid så bjuds det på fika när man befinner sig där. Kaka efter kaka och kaka efter NÖTkaka, jag hade helt plötsligt utan aning käkat en hel nötkaka som nästan enbarn var bakad av nötter. PANIK! Halsen svullnade på några få sekunder och fruktansvärd klåda över hela kroppen. Fick sätta oss i bilen och rusa till svenljunga-ambulans. När jag väl var framme, "kändes som evigheter!", så fick jag genast adrenalin spruta in i benet, en spruta i armvecket och 3 starka tabletter som skulle lugna mig och
min tjocka hals. Ambulans gubbarna beslutade väldigt fort att det var snabba ryck till akuten på borås sjukhus som gällde. När jag var i ambulansen fick jag plötsligt väldigt ont i magen och mådde illa. Tog mitt blodtryck och puls hela tiden, och blodtrycket hade börjat sjunka. Jag grät och var panikslagen till 1000. Väl framme på akuten blev jag mottagen av 3 st doktorer, alla kom från varsitt håll med varsin spruta, Tre sprutor i ena armvecket och två i andra, en spruta i magen som gjorde nått så äckligt ont och sedan 2 liter dropp på det. Vid detta tillståndet var jag helt groggy, varken såg eller hörde nått vidare. En medicin hade gjort så jag studsade till varje gång mitt hjärta slog. Hela jag skakade, kunde inte längre stå upp själv. Det var först då, som jag fick reda på att jag var i ostabilt tillstånd och livshotande situation. Jag kände mig försvunnen, men kom tillbaka efter ett tag av att folk stod och drog i mig. Jag såg svagt min underbara pappa som satt och höll min hand hårt och vakade över mig. Hamnade efter hand uppe på sjukhusrum, jag var helt slut. Jag blev kontrollerad en gång varje kvart, att mitt blodtryck inte sjunkit ännu mer och att jag fick mitt dropp som jag skulle. Senare kom mamma, hon skulle vara med mig övernatten och vaka över mig. Jag låg i sängen, orkade knappt öppna ögonen, och lyssdade på "see you in heaven" som gick på radion och tänkte på vad som skulle hända med mig egentligen, det var ingen som riktigt visste. Det blev en lång natt med bevakning ca 6-7 gånger, sjuksköterskorna kom in med en ficklampa och körde upp i ögonen på mig för att kolla så jag var ok. När jag vaknade imorse så fick jag börja dagen med ytterligare 8 tabletter. Mitt blodtryck hade ökat, jag hade fått tillbaka lite färg i ansiktet och jag kunde se min mamma le igen.
Det sista doktorerna sa innan jag länmade sjukhuset idag var; lek aldrig med ditt liv någon mer gång, lilla flicka.
Och det är nog det absolut sista jag skulle göra igen, för detta är det värsta jag har vart med om i hela mitt liv.
Tack alla som brytt sig, ringt stup i kvarten och bombat med sms. Ni är guldvärda!<3
Gårdagen var en mardröm, trodde aldrig jag skulle palla det...
Åkte ut till farmor för att fira morsdagg, som alltid så bjuds det på fika när man befinner sig där. Kaka efter kaka och kaka efter NÖTkaka, jag hade helt plötsligt utan aning käkat en hel nötkaka som nästan enbarn var bakad av nötter. PANIK! Halsen svullnade på några få sekunder och fruktansvärd klåda över hela kroppen. Fick sätta oss i bilen och rusa till svenljunga-ambulans. När jag väl var framme, "kändes som evigheter!", så fick jag genast adrenalin spruta in i benet, en spruta i armvecket och 3 starka tabletter som skulle lugna mig och
min tjocka hals. Ambulans gubbarna beslutade väldigt fort att det var snabba ryck till akuten på borås sjukhus som gällde. När jag var i ambulansen fick jag plötsligt väldigt ont i magen och mådde illa. Tog mitt blodtryck och puls hela tiden, och blodtrycket hade börjat sjunka. Jag grät och var panikslagen till 1000. Väl framme på akuten blev jag mottagen av 3 st doktorer, alla kom från varsitt håll med varsin spruta, Tre sprutor i ena armvecket och två i andra, en spruta i magen som gjorde nått så äckligt ont och sedan 2 liter dropp på det. Vid detta tillståndet var jag helt groggy, varken såg eller hörde nått vidare. En medicin hade gjort så jag studsade till varje gång mitt hjärta slog. Hela jag skakade, kunde inte längre stå upp själv. Det var först då, som jag fick reda på att jag var i ostabilt tillstånd och livshotande situation. Jag kände mig försvunnen, men kom tillbaka efter ett tag av att folk stod och drog i mig. Jag såg svagt min underbara pappa som satt och höll min hand hårt och vakade över mig. Hamnade efter hand uppe på sjukhusrum, jag var helt slut. Jag blev kontrollerad en gång varje kvart, att mitt blodtryck inte sjunkit ännu mer och att jag fick mitt dropp som jag skulle. Senare kom mamma, hon skulle vara med mig övernatten och vaka över mig. Jag låg i sängen, orkade knappt öppna ögonen, och lyssdade på "see you in heaven" som gick på radion och tänkte på vad som skulle hända med mig egentligen, det var ingen som riktigt visste. Det blev en lång natt med bevakning ca 6-7 gånger, sjuksköterskorna kom in med en ficklampa och körde upp i ögonen på mig för att kolla så jag var ok. När jag vaknade imorse så fick jag börja dagen med ytterligare 8 tabletter. Mitt blodtryck hade ökat, jag hade fått tillbaka lite färg i ansiktet och jag kunde se min mamma le igen.
Det sista doktorerna sa innan jag länmade sjukhuset idag var; lek aldrig med ditt liv någon mer gång, lilla flicka.
Och det är nog det absolut sista jag skulle göra igen, för detta är det värsta jag har vart med om i hela mitt liv.
Tack alla som brytt sig, ringt stup i kvarten och bombat med sms. Ni är guldvärda!<3
Comment the photo
jag ska läsa på varenda liten innhållsförteckning innan jag käkar nått igen!
Krya iaf och ta hand om dig :) <3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vbengtsson/374148158/