14 May 2007
I en plats som är så mörk att man glömt hur solljus känns
faller jag
Omringad av vilsna själar som förlorat sitt hopp
faller jag
Istället bortom tid och rum, bortom stress och lugn
faller jag
I världen utan soluppgång och solnedgång, utan vinden i mitt hår
och tårar i mina ögon, där känslor endast existerar i form av minnen
faller jag
Inuti mig själv drunknar jag i tomhet
Utan känslor är jag som ett löv
Ett löv som faller förevigt
//Max
Får bli jätte mycket ego bilder nu, det är så jag står ut med mig själv
vill ha kritik nu. snyggt eller inte? mitt hår då
Direct link:
http://dayviews.com/veskamedprickar/2007/5/14/