April
Tuesday 25 June 2013 photo 1/1
|
Det här blir ett långt inlägg ^^. Kakor utlovas om ni orkar läsa haha!
Hittade en bok som gav mig den största "Aha!"-känslan jag någonsin fått.
Den heter "Quiet- The power of introverts in a world that can't stop talking" av Susan Cain.
Den beskrev mig mer eller mindre till punkt och pricka, och trots att begreppet introvert inte är nytt för mig så är det en så klockren beskrivning av min personlighet att jag undrat vad jag pysslat med under alla år av självtvivlan och osäkerhet.
Det handlar inte om att man är antisocial (något jag länge beskrivit mig som, helt felaktigt), blyg, ointresserad eller bara tråkig.
En introvert person är en sån som jobbar bra ensam, trivs bland andra men inte under för lång tid (vissa gillar ju inte alls att umgås med andra men det är kanske lite ovanligare?), att diskutera med andra går oftast lätt över nätet men det går bra i mindre grupper osv. Socialt umgänge är bra, men ensamhet och andrum får inte komma bort.
Enligt Cain så är introverta personer oftast inte framfusiga, de behöver inte få beröm eller uppmärksamhet för sina bidrag i arbeten/forskning/skolan/vad man nu kan tänkas pyssla med, utan ser ett problem, kommer på en lösning och är nöjd så, de behöver inte höras och synas utan är nöjda med att jobba i bakgrunden.
Det är alltså inte frågan om autism eller något utav det jag skrev därovan, det är helt enkelt ett personlighetsdrag som dagens samhälle inte känner något behov utav.
Ta t.ex. det här med att många företag kör med "öppna kontorslandskap". Studier visar att man presterar sämre i såna miljöer (enligt boken då, som hade en massa källhänvisningar), skolorna kör små "bänk-öar" där fyra bord är satta så man sitter 2 mot 2, allt för att utvidga de sociala förmågorna vårt samhälle värdesätter så högt.
Hur är då jag om jag jämför med Cain's beskrivningar?
Jag är inte en person som gillar stora grupper under för lång tid, jag gillar sociala tillställningar, men inte att stanna för länge (vilket lett till att jag åker hem från krogen runt 00-01.00 under höga burop om att jag är tråkig t.ex.) osv.
Jag har svårt för att komma på småprat, jävligt svårt, vilket lätt leder till antingen jobbiga tystnader eller att den jag pratar med helt enkelt ger upp och bestämmer sig för att jag inte är värd att slösa tid på. Eller ja, det är fel av mig att säga så, vissa är ju rena pratmaskiner och pratar på så att man inte behöver säga ett ord, de hör inte ändå haha!
Jag diskuterar gärna "djupare" saker som politik, filosofi, litteratur och liknande saker, men kan inte komma på vettiga saker att säga om annat som de flesta andra tycker om.
Och det stämmer säkert att det är mer värdefullt att vara extrovert, i vårt samhälle ska man vara social, man ska vara lätt att tycka om, man ska kunna sälja sig själv (inte fysiskt nu alltså ^^) och ju snabbare och fler ju fler ord du slungar ur dig desto bättre tycks du bli i andras ögon. Generellt sett givetvis.
Om jag tänker tillbaks till skoltiden så fick jag alltid höra "gör bra ifrån sig i skolarbetet men han måste ta för sig mer, han måste höras bättre!", och när det gällde gymnastiken som mer eller mindre alltid handlade om lagsporter så var jag den som "glömde kläderna" eller hade "ont i magen" just för att jag inte uppskattade gruppsporter (läraren tyckte dock att jag bara var lat och engagerade sig inte mer i det ^^). I högstadiet blev gymmet en stor fristad för mig, där fick jag vara ifred med bara några få andra som tränade samtidigt. Det var bra, det blev samtal med några få personer, inte 20+ som alltid annars.
Som liten, och ptja ända upp i början av 20årsåldern ärligt talat, undrade jag ofta om det var något fel på mig. Varför kunde inte jag snacka om fiskmåsar och stenar, tåg och Olles fräsiga motorcykel när alla andra kunde prata om de mest vardagliga saker i timmar?
Varför var mina intressen så konstiga jämfört med mina jämnårigas?
Varför är det så svårt för mig att (fejk)skratta åt andras skämt där jag vet att jag Borde skratta?
Jag trodde länge att jag hade någon diagnos mina föräldrar bara glömt att berätta för mig om, men jag har idag insett att det faktiskt är helt normalt och okej att inte låta käften glappa 24/7 om allt mellan himmel och jord.
Jag önskar fortfarande att jag var en sån person, som bara agerar, pratar och får alla på festen att samlas runt mig och känna att "den där snubben är skön". Det hade varit mycket enklare så, socialt, karriärsmässigt och rent privat, men nu är jag inte en sån person och jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli det heller.
Jag är jag, och det får jag väl lov att vara nöjd med ^^
Jag är introvert!
Annons
Comment the photo
Arrowthree
Tue 25 Jun 2013 20:54
Kan relatera mycket till det du skriver, vi är allt ganska lika du och jag ^^ Go introverts, eller något :D
Viina2
Tue 25 Jun 2013 21:30
Jaa vi är nog väldigt mycket i samma situation vad gäller den här biten ^^
Indeed! Gooo, us!
Indeed! Gooo, us!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/viina2/514980012/
Visa toppen
Show footer