Sötaste tavlan ovanför sängen som hon fick av pappas mormor (vad det nu blir för nått för vilda var en bra fråga...gammelfarmor?). "Krama och älska mig när jag är liten så blir jag en som kan krama och älska när jag blir stor". Mamma visste inte att sänghimmeln täckte gaveln med men tavlan syns ju ändå.

Ahh, citatet kan man knyta till Bowlbys anknytningsteori som baseras på närhet och utforskande. Vid utforskande kan barnet bli skrämt och söka sig tillbaka till anknytningsobjeket som då bildar en trygg hamn en sk "saftey of haven" Men man måste låta barnet att själv utforska världen. Ett exempel på hur Vilda vid möte med en främling då och då söker ögonkontakt med modern för att få en emotionell bekräftelse att det är okej. Eller när hon börjar krypa för att stanna upp och kontroller er plats i rummet. Ibörjan är oftast barnet starkt egocentriskt med mycket omnipotens, allt kretsar kring denne. Exempel är hur barnet skriker om modern försvinner. Detta ego mönster suddas sakta ut. Vid 3 årsålder är anknytningsprocessen klar. Vid 5 år börjar man använda sina färdiggheter. Vid latensåldern kan man knyta an till egna kamrater. Vid en otrygg anknytning skapas desorganiserade anknytningsmönster. Att själv vara ett gott anknytningsobjekt relatera oftast från omedvetna erfarenheter från barndomen. Mary Ainsworth utvecklade anknytningsteorin och såg på skillnad i trygg respektive otrygg. Eftersom anknytning är genom hela livet ett genomsyrande tema på utvecklingslinjen kan man se det som ett livstema. Tex en tonåring som ringer hem till mamma och frågar om det finns nåt att äta tankar på så sett ny emotionell närhet från föräldern. Inte att förknippa med en smärre regression.