Wednesday 1 October 2008 photo 3/3
|
Som alla vet, som har ett litet humm om vad jag är för en (framför allt alla kära musikesteter) vet att jag kan vara lite av en tidsoptimist., , , Ibland.
Men oftast brukar de inte leda till att någon annan får lida illa av detta, utom mi9 själv.
Jag försöker ständigt bli bättre och de blir jag, fast många stunder så är jag fortfarande ett hopplöst fall.
Allt har sin baksida. . . dom som ser mig som en högljud vrålapa som en gång i tiden, för länge sedan när jag va väldigt lite måste ha trillat i en kokande kittel med Joltcola blandad med myntad dextrosol, känner inte mig.
Visst, alla som bara ser mig i skolan förstår jag att ni inte kan ha någon annan bild av Robert Ljungqvist 100% aktiv materia.
Men de är inte allt för ofta som ja är det: lugn, tystlåten och sansad. När jag väl är det så gör inte människor i min omgivning så stor grej av de av de, vilket jag är otroligt tacksam över. Då kanke många rent av undermedvetet finner en harmoni i sig själva. Landar å känner att stillhet är nogot som jag har behövt under en lång tid nu, Sublime.
Jag känner själv av att,
- okej nu är jag bara lite för mycket för de här personerna.
Ja är fullt medveten och ja hinner oftast känna av de innan ni börjar tänka tanken att,
- nää, nu fan! kan han inte bara hålla käften eller åtminstone sitta still i en halv min. Klart ja känner de eftersom det är nogonting som jag gör dagligen mot "vissa" personer. Vet precis va gränsen går när du är på just de humöret;)
Ibland så slutar jag med avsikt för att jag absolut inte vill störa eller att de inte ens är meningen att jävlas. . . För det är de jag gör och så länge som jag känner att människor reagerar på ett speciellt vis så ser jag ingen anledning att sluta.
Men just idag så ser ja inte den där anledningen, fast jag har ändå bestämt mig för att inte göra det. Idag är ja den där qvisten som kanske ger er den där lilla gnuttan sinnerso som ni så länge har längtat efter, just eftersom jag själv känner den.
Amen
Men oftast brukar de inte leda till att någon annan får lida illa av detta, utom mi9 själv.
Jag försöker ständigt bli bättre och de blir jag, fast många stunder så är jag fortfarande ett hopplöst fall.
Allt har sin baksida. . . dom som ser mig som en högljud vrålapa som en gång i tiden, för länge sedan när jag va väldigt lite måste ha trillat i en kokande kittel med Joltcola blandad med myntad dextrosol, känner inte mig.
Visst, alla som bara ser mig i skolan förstår jag att ni inte kan ha någon annan bild av Robert Ljungqvist 100% aktiv materia.
Men de är inte allt för ofta som ja är det: lugn, tystlåten och sansad. När jag väl är det så gör inte människor i min omgivning så stor grej av de av de, vilket jag är otroligt tacksam över. Då kanke många rent av undermedvetet finner en harmoni i sig själva. Landar å känner att stillhet är nogot som jag har behövt under en lång tid nu, Sublime.
Jag känner själv av att,
- okej nu är jag bara lite för mycket för de här personerna.
Ja är fullt medveten och ja hinner oftast känna av de innan ni börjar tänka tanken att,
- nää, nu fan! kan han inte bara hålla käften eller åtminstone sitta still i en halv min. Klart ja känner de eftersom det är nogonting som jag gör dagligen mot "vissa" personer. Vet precis va gränsen går när du är på just de humöret;)
Ibland så slutar jag med avsikt för att jag absolut inte vill störa eller att de inte ens är meningen att jävlas. . . För det är de jag gör och så länge som jag känner att människor reagerar på ett speciellt vis så ser jag ingen anledning att sluta.
Men just idag så ser ja inte den där anledningen, fast jag har ändå bestämt mig för att inte göra det. Idag är ja den där qvisten som kanske ger er den där lilla gnuttan sinnerso som ni så länge har längtat efter, just eftersom jag själv känner den.
Amen
Comment the photo
Hade bara ingenting att göra. Du vet hur jag kan bli när ja är rastlös:)
Men tack för komplimangen.
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/villevalle27/274163466/