October
Sunday 30 May 2010 photo 1/1
|
jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss,
när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss.
men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.
jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt.
att det var du och jag mot världen, att vi kämpa till döds.
du högg mig i ryggen, vad var det som hände?
jag menar du och jag, vi skulle alltid vara bästa vänner.
du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är.
vart tog den personen vägen, som alltid fanns där?
du förlorade min tillit när du släppte min hand.
och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen.
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt, men allt jag gjorde var fel,
löften om att bry sig som inte längre finns mer.
var ärlig mot dig själv, var det så här det skulle bli?
isåfall trodde jag fel, om hela dig och ditt liv.
du var en ängel för mig, så varför hände det här?
ett misstag som förändrade allt, hela min värld.
varje gång jag ser dig river du upp mina sår.
ett förlåt hjälper inte längre,
allt skit som jag fick, du är fan inte värd det.
vill du ha mig vid din sida för du börja med en sak,
ge tillbaka mitt liv, för det var det som försvann med dig.
alla minnen som stannar kvar och alla stunder som vi skrattat,
det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan.
när livet sviker är det bra att vara två,
men ena halvan av mig slutade förstå.
att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar,
och jag glömmer dig mer för varje dag.
när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss.
men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.
jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt.
att det var du och jag mot världen, att vi kämpa till döds.
du högg mig i ryggen, vad var det som hände?
jag menar du och jag, vi skulle alltid vara bästa vänner.
du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är.
vart tog den personen vägen, som alltid fanns där?
du förlorade min tillit när du släppte min hand.
och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen.
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt, men allt jag gjorde var fel,
löften om att bry sig som inte längre finns mer.
var ärlig mot dig själv, var det så här det skulle bli?
isåfall trodde jag fel, om hela dig och ditt liv.
du var en ängel för mig, så varför hände det här?
ett misstag som förändrade allt, hela min värld.
varje gång jag ser dig river du upp mina sår.
ett förlåt hjälper inte längre,
allt skit som jag fick, du är fan inte värd det.
vill du ha mig vid din sida för du börja med en sak,
ge tillbaka mitt liv, för det var det som försvann med dig.
alla minnen som stannar kvar och alla stunder som vi skrattat,
det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan.
när livet sviker är det bra att vara två,
men ena halvan av mig slutade förstå.
att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar,
och jag glömmer dig mer för varje dag.
Comment the photo
men en dag så kmr det lösa sej
jag lovar!
det löste sej med anja
och det här kmr oxå lösa sej!
finns alltid för dej johanna :)
<33333333333
du betyder något otroligt rebecka.
jag älskar dig!
<3333333333333
<3333333
måste prata nån dag gumman!
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vindentogminaiq/459583226/
Visa toppen
Show footer