Vi arbetade först stillastående och det kändes mjukt och följsamt, Compadre var hur underbart lugn som helst och det värmde SÅÅ i kroppen på mig. Elise såg hur väl han var med mig så jag fick ta igenom halvhalter böjd som om han inte varit annat än avspänd. Visst kom det aningens spänningar i kroppen, men då gjorde vi bara om och bad honom att slappa av igen - vilket blev fint :)

Så länge hästen inte är spänd - alltså avslappnad - talar dem om för oss att det är okej, och att den är med oss. Då är det ett godkännande till det vi ber om. Är man bara uppmärksam för detta kan vi inte skada våra hästar. Hur sedan den känslan känns och vem som vet hur, är en helt annan femma, det är därför det är så underbart att ha någon som står över ens huvud och hjälper till!

Vi gick tillbaka till stallet där han fick vila medan vi åt lunch. När jag sedan kom tillbaka för att ta ut honom för det andra passet kände jag att det fanns aningens mer spänning i hans kropp men vad var det att tänka på - nu var det träning hur som helst..

Fortsättning på nästa bild..

Annons

The photo has no tags

January 2012