November
Tuesday 9 November 2010 photo 2/4
|
Blogginlägg
http://compadre.naturligtvisabella.se
Jag har en helt underbar häst - han heter Compadre. Compadre betyder vän och han är en sann vän verkligen den här hjälten!
Hos equiterapeuten hade vi en laddad stund av känslor i kropp och själ. Första besöket var otroligt spänd och jag väntade mig att bli stammis hos Mia med tanke på allt hon "fick till sig" och kände i/på hans kropp. Eftersom hon verkade nå honom på ett djupt plan började jag fundera på om hon kunde känna mer än de fysiska muskelspänningarna och dra slutsatser om dessa.
Jag tror !!
Andra gången, nu senast, när vi kom till Mia var Compadre självklart mer till ro, dock spänd men lite mer avspänd än förra gången. Jag hade med mig kära moster Louise och kusin Jessica, detta kändes bra då jag förra gången var nära till gråt flera gånger. Den där nedrans hästen skär i mitt hjärta varje gång jag ser på honom och det enda jag ser är förvirring och nya känslouttryck i varje rörelse.
Mia fick Compadre till fullkomlig utmattning förra gången, han stod och hängde i slutet och var verkligen slut. Ett slut som var en början på något nytt, helt fantastiskt underbart!
Den här gången skulle komma att bli så mycket bättre. Kära lilla häst vars energier inte alls samspelade med mina den där första tiden. Trött, utmattad, mager och tom på tillit kom han till mig och alla test jag visade av olika erfarna hästmänniskor och individkännare gav mer enbart svaret - tid! Den här hästen behöver finna sig själv, finna sin kropp. De ord som jag uttryck - han behöver hitta hem!
När då Mia, på första besöket, bad mig att enbart gå på promenader i skogen och massera hans kropp - släppa på spänningar och göra honom medveten om sitt jag.. och även om mig. Vad jag ville honom, att jag inte ville honom något speciellt, inte något särskilt - bara väl!
Vi var helt ozynkade när vi var hos Mia första gången, ändå brände tårarna bakom ögonlocken på mig för varje känsla han förmedlade, nästan som om jag fick känna en del av vad han just nu kände.
Han är en känslohäst min vän, han uttrycker sig så tydligt att det nästan blir övertydligt. Han förmedlar en känsla och han vill bli förstådd - och han vill själv förstå. Jag sade det innan jag kände honom, jag vet inte var jag fann orden men jag döpte honom till min alldeles egna lilla healinghäst.
Mitt i behandlingen hos Mia, nu på senaste besöket, talade vi en hel del. Jag, Louise, Jessica och Mia kom in i något sort samförstånd och Mia berättade att hon kände så starkt för dessa typer av hästar. De hästar som kommer till henne med ett förflutet, att hon än idag efter alla dessa år av arbetserfarenhet fortfarande är helt mentalt utmattad efteråt.
När vi stod och talade kunde jag tillåta de där tårarna att tränga sig på, men idag kom de inte längre än till att fukta mina lysande ögon - för jag riktigt lös av att få uppleva denna helande stund tillsammans med min häst. Jag kan inte förklara vad det var som hände, men helt plötsligt kunde jag bara väsa fram "- Titta på honom..!!"
För medan vi stod där och samtalade stod Compadre totalt avslappnad, avdomnad, avtrubbad i behandlingspiltan med huvudet helt hängande och öronen åt var sitt håll. Han dåsade och flåsade som om han sov djupt och ögonen såg rakt ut i tomma intet. Mestadels stod han bara såhär, länge länge och vi lät honom bara ta itu med den känslan han just nu befann sig i. Men flera gånger klippte hans öron rakt bakåt, slickade utmed halsen - arg! För att sedan återgå till total avslappning. Vi gjorde honom ingenting, vi höll oss utanför.
Compadre gjorde upp med sitt förflutna. Jag kunde inte låta bli att tänka på boken jag läst "Alla kungens hästar" där författaren Emelie Cajsdotter noga berättar om hur en häst behöver gå igenom situationer de behöver betarbeta i detalj - varje känsla, varje upplevelse - och uppleva dem igen. Det är den enda förklaringen jag kan på den långa stund som vi bara stod där och såg detta otroliga ske.
Sedan, var det som om han vaknat upp, vaknat upp ur sin dvala, ur sin bubbla, ur sin dröm - mardröm (?!). Han blev mer vaken i blicken samtidigt som han ställde upp sig som vanligt. Sträckte på sig, synligt och hörbart så som en häst väcker sin kropp på.
Det var bara att avrunda och åka hem, tom på mer att tänka över men samtidigt full av ny styrka.
Det här var verkligen en början på något nytt - för efter den dagen har jag en helt ny häst. Visst finns flera beteendemönster kvar, trollstavar finns inte i känslornas värld. Men inställningen och balansen är helt annorlunda.
Det känns som han äntligen funnit tillbaka till den han är, orkat och VÅGAT ta itu med det som ska bort och sedan är redo att fylla på med nytt.
Idag
Kära lilla STORA duu! Du är störst för mig och idag var en jobbig dag. Ändå vågade du låta dig tro på mig. 5 minuter av underbar halvt sönderspänd häst rent psykiskt men som verkligen ansträngde sig för att slappna av rent fysiskt. 5 minuter, för sedan avslutade jag - när det gick som bäst!
Du är bäst! *kärlek*
Annons
xMyDeadx
Tue 9 Nov 2010 19:52
jag ryser. er resa måste vara helt otrolig, positivt som negativ! du verkar verkligen ha funnit en fantastisk vän.
visabella
Tue 9 Nov 2010 19:58
:) <3 Ja, han är såå svår och alltid rätt. Även om känslan inte är bra. Jag lär mig så mycket och jag vill bara visa honom hur underbart modig han är!!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/visabella/477060800/
Visa toppen
Show footer