Saturday 30 April 2011 photo 5/20
|
Bildtext: Lilla taniga Pottan med de stora hovarna (juli 2006)
Historien om Lady Potter
Del 3
Sedan blev det jag och "Pottan" resten av sommaren, vår första sommar – 2006.
Efter vårt första möte var det som om ett speciellt band infann sig emellan oss. Hon var inte längre så där lömsk i blicken, utan ganska neutral. Hennes blick var väldigt ledsen och tom eller ängslig eftersom hon som sagt inte gjort någonting i sitt liv.. och det märktes!
Hon var väldigt ny för allting jag gjorde med henne och för att inte tala om dessa bakben! Hon var så känslig över hela kroppen om man nuddade henne och var det på bakbenen skickade hon gång på gång. Så jag arbetade mycket med att bara kunna röra henne successivt och hon var väldigt duktig på att "lära mig" vad lagom mycket var i olika etapper. Jag tog hjälp av grimskaft som jag lade runt karleden för att sedan lyfta i det och låta henne kicka av sig och sedan när hon slutade så satte jag ned hoven igen. Detta gjorde underverk och snart kunde jag lyfta säkert med händerna, dock väldigt viktigt att jag strök utmed hela benet innan jag lyfte för om jag nuddade lite längre ned eller typ mitt på benet ryckte hela hon till och kastade upp benet. Hon kickade inte längre nu men hon skuttade till väldigt stort.
Jag höll mig ganska mycket för mig själv när jag tränade med Pottan eftersom jag ville ha lugn och ro och testa lite olika saker utan massa blickar och åsikter. Jag kom på idén om att vattenträna henne eftersom hon fortfarande var så känslig på sina ben och med hjälp av en vattenstråle kunde jag med lätthet följa med om hon skulle skutte omkring, samt reglera hur mycket "obehag" det skulle ge och sedan öka successivt när hon blev tryggare.
Det var verkligen en mirakelkur med vattnet! Jag ställde henne vid en husvägg och reglerade lagom mycket i taget med vattenstrålen för att hon skulle tycka det var okej. Hon var väldigt duktig och höll sig på avstånd från mig (jag höll ena handen i grimskaftet och andra i vattenslangen) men så som hon studsade när hon första gången kände vattnet mot ena bakbenet. Här började hon även slå massor, hur sakta jag än tränade men eftersom det inte försvann och jag bara lugnt och stillsamt fortsatte så lärde hon sig själv att det inte var någon fara men att vara blöt om fossingarna var inte helt kul tyckte hon inte ändå, hehe.
Detta fortsatte jag med varje dag i flera veckor och tillslut kunde jag stå med henne helt avslappnat och skölja hela henne, inklusive huvudet J
Jag fick några kommenterar om hur korkad jag var som gjorde detta på en häst som redan var så känslig över sina bakben, men eftersom jag sett så positiva resultat brydde jag mig inte om kommentarerna eftersom jag visste vad jag gjorde och litade på detta. Jag kan ju förstå att folk kan tycka det ser taskigt ut, om man gör som många gör – bara GÖR! Men jag tog det hela tiden bit för bit och därför blev det inte något obehagligt eller stressigt för henne.
Tiden gick och jag testade att arbeta henne i lina, kommunicera i allmänhet med mig och använde mycket röstkommandon så hon skulle känna igen när man talade till henne. Jag tog med mig filtar, paraply och andra saker som kunde tänkas vara läskiga i en hästs ögon och tränade med dessa. För varje gång jag kom med en ny sak blev hon coolare och coolare och snart hade jag helt glömt av den galna hästen som kom i början av sommaren.
Stallägaren skulle sedan börja med inridningen eftersom det var det huvudsakliga målet och hon var mycket tacksam och glad över mitt arbete med Pottan. Dagen kom då hon första gången skulle få ha på sig en sadel och jag stod bara vid sidan om och tittade på eftersom detta var stallägarens sak att göra.
Pottan stod uppställd i stallgången och sadeln lades på utan någon som helst reaktion och jag kunde inte annat än att fyllas av stolthet. Sadelgjorden spändes och stallägaren såg minst sagt förvånad ut över att arbeta med en så cool häst. Trodde hon..
..för mitt i våra glada kommentarer ser jag i ögonvrån hur Pottan sackar ihop, viker sig och kollapsar bakåt som i en bugning fast med båda frambenen framför sig! Stallägaren reagerade snabbt och rucklade hastigt i grimskaften som Pottan fullkomligen hängde i och hon vaknade till lite, fortfarande vek i kroppen och såg groggy på oss.
Jaha, sadeltvång!
Historien om Lady Potter
Del 3
Sedan blev det jag och "Pottan" resten av sommaren, vår första sommar – 2006.
Efter vårt första möte var det som om ett speciellt band infann sig emellan oss. Hon var inte längre så där lömsk i blicken, utan ganska neutral. Hennes blick var väldigt ledsen och tom eller ängslig eftersom hon som sagt inte gjort någonting i sitt liv.. och det märktes!
Hon var väldigt ny för allting jag gjorde med henne och för att inte tala om dessa bakben! Hon var så känslig över hela kroppen om man nuddade henne och var det på bakbenen skickade hon gång på gång. Så jag arbetade mycket med att bara kunna röra henne successivt och hon var väldigt duktig på att "lära mig" vad lagom mycket var i olika etapper. Jag tog hjälp av grimskaft som jag lade runt karleden för att sedan lyfta i det och låta henne kicka av sig och sedan när hon slutade så satte jag ned hoven igen. Detta gjorde underverk och snart kunde jag lyfta säkert med händerna, dock väldigt viktigt att jag strök utmed hela benet innan jag lyfte för om jag nuddade lite längre ned eller typ mitt på benet ryckte hela hon till och kastade upp benet. Hon kickade inte längre nu men hon skuttade till väldigt stort.
Jag höll mig ganska mycket för mig själv när jag tränade med Pottan eftersom jag ville ha lugn och ro och testa lite olika saker utan massa blickar och åsikter. Jag kom på idén om att vattenträna henne eftersom hon fortfarande var så känslig på sina ben och med hjälp av en vattenstråle kunde jag med lätthet följa med om hon skulle skutte omkring, samt reglera hur mycket "obehag" det skulle ge och sedan öka successivt när hon blev tryggare.
Det var verkligen en mirakelkur med vattnet! Jag ställde henne vid en husvägg och reglerade lagom mycket i taget med vattenstrålen för att hon skulle tycka det var okej. Hon var väldigt duktig och höll sig på avstånd från mig (jag höll ena handen i grimskaftet och andra i vattenslangen) men så som hon studsade när hon första gången kände vattnet mot ena bakbenet. Här började hon även slå massor, hur sakta jag än tränade men eftersom det inte försvann och jag bara lugnt och stillsamt fortsatte så lärde hon sig själv att det inte var någon fara men att vara blöt om fossingarna var inte helt kul tyckte hon inte ändå, hehe.
Detta fortsatte jag med varje dag i flera veckor och tillslut kunde jag stå med henne helt avslappnat och skölja hela henne, inklusive huvudet J
Jag fick några kommenterar om hur korkad jag var som gjorde detta på en häst som redan var så känslig över sina bakben, men eftersom jag sett så positiva resultat brydde jag mig inte om kommentarerna eftersom jag visste vad jag gjorde och litade på detta. Jag kan ju förstå att folk kan tycka det ser taskigt ut, om man gör som många gör – bara GÖR! Men jag tog det hela tiden bit för bit och därför blev det inte något obehagligt eller stressigt för henne.
Tiden gick och jag testade att arbeta henne i lina, kommunicera i allmänhet med mig och använde mycket röstkommandon så hon skulle känna igen när man talade till henne. Jag tog med mig filtar, paraply och andra saker som kunde tänkas vara läskiga i en hästs ögon och tränade med dessa. För varje gång jag kom med en ny sak blev hon coolare och coolare och snart hade jag helt glömt av den galna hästen som kom i början av sommaren.
Stallägaren skulle sedan börja med inridningen eftersom det var det huvudsakliga målet och hon var mycket tacksam och glad över mitt arbete med Pottan. Dagen kom då hon första gången skulle få ha på sig en sadel och jag stod bara vid sidan om och tittade på eftersom detta var stallägarens sak att göra.
Pottan stod uppställd i stallgången och sadeln lades på utan någon som helst reaktion och jag kunde inte annat än att fyllas av stolthet. Sadelgjorden spändes och stallägaren såg minst sagt förvånad ut över att arbeta med en så cool häst. Trodde hon..
..för mitt i våra glada kommentarer ser jag i ögonvrån hur Pottan sackar ihop, viker sig och kollapsar bakåt som i en bugning fast med båda frambenen framför sig! Stallägaren reagerade snabbt och rucklade hastigt i grimskaften som Pottan fullkomligen hängde i och hon vaknade till lite, fortfarande vek i kroppen och såg groggy på oss.
Jaha, sadeltvång!
Annons
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/visabella/477954573/