Tänkte att jag skulle sitta upp idag igen och bara upprepa gårdagens skrittarbete. Lite kaos..

Ett utbrott fick han innan uppsittningen som vanligt. Speciellt ofokuserad eftersom Fredrik var med och skulle fota, och då var han väldigt spänd när han stod där och bara såg allmänt skräckinjagande ut. När han fått sitt ubrott coolade han ned..

Jag satt upp och han drog iväg i "sken"-skritt direkt. Efter några varv stannade han, fick morot. Sedan försökte jag styra, stanna och sedan morot. Upprepa detta och nöja mig med det lilla eftersom det minsta som Fredrik rörde på sig i andra ändan av ridhuset distraherade Compadre.. suck

Ibland är det bara så jobbigt att han en krävande pålle. Hade inte riktigt tålamodet idag. Men jag beslutade mig ändå för att fullfölja så det skulle bli positivt och sedan sitta av.

Det enda jag koncentrerade mig på var att med så små hjälper som möjligt få honom att följa tygeln, svänga, gå på volt. Inga avancerade grejer alls men nog så svårt för oss för tillfället.

Så fort det började gå bra råkade Fredrik prassla med sin jacka och Compadre tappade fokus och lyssnade ingenting på mig, blev samtidigt rädd och allt för vaken för allt och inget.. Kaos!

Till slut fick jag sitta av och visa från marken, vilket resulterade i lite mer kaos, för att hastigt vända i totalt lugn. (Compadre är en speciell pålle eller?! haha) ..och så kunde jag åter sitta upp. Då gick det jättefint för det mesta.

Problemet var högervarvet - som vanligt - där han bara inte kan gå på volt, tycker inte Compadre. Men så fort han lyssnade och verkligen försökte, fortfarande med ett öra mot Fredrik, så fick han mycket beröm och jag satt av.

Då gjorde jag lite lek och träning fritt från marken eftersom han kan det väl, känner igen sig och då stärker sig för att få ett skönt och avslappnad avslut på dagens lilla pass. Men inte idag..

Han gjorde inte det han i vanliga fall så väl (nu mera) vet om, att han ska följa mina rörelser istället för att motarbeta dem.

Efter några svordomar ur i luften och Compadre nonchalant gått raka vägen ifrån mig tog jag hjälp av repgrimman för att visa vägen (folk stod även på kö in till ridhuset, som vi behöver boka tider till) och då funkade det kanonbra och han attitud ändrades.

Han är så speciell kludden! Han vägrar tro på sig själv, blir likgiltig och nonchalant, rädd eller stor i sina rörelser. Detta kunde förstöra för oss i flera dagar/veckor innan, som om jag krossade hans hjärta när han eller jag missförstod. Men nu, som underbart är, tar det några sekunder/minuter och så kommer det som ett brus genom hela hans kropp. Han tuggar belåtet och bara vänder på en 25-öring :)

Skillnad, absolut! Men ibland är det lätt att se dagsformen och ha förväntningar på en lugn, stillsam och lätt träning - och så blir det en nivå som snarare verkar som omöjlig.

Glad dock att det vände så fint!

Dumma lilla häst vi lär oss båda två puss

Annons

The photo has no tags

January 2012