November
Thursday 10 February 2011 photo 1/1
|
Prinsen & prinsessan!
(inlägg från http//blogg.naturligtvisabella.se)
Idag hade jag och Karin taggat igång för att förhoppningsvis kunna hoppträna med Prinsen. Jag kände att jag hade lite dålig koll på läget eftersom det nu var snart två månader sedan de tränade för mig då vinter, snö och planering inte riktigt gått ihop i vardagen.
Men idag var vi alla på G igen – härligt!
Karin fick först visa mig hur de låg till i sina energier så hon började med att visa ställning och böjning för hand från marken – vilket satt helt klockrent, wow! Karin som haft mycket prestationsångest då Prinsen blir väldigt stum när hon ber om ställning till vänster. Det har då blivit mer krävande och så har de tappat effekten av att lyssna av varandra och istället blir det stora hjälper som Prinsen blir spänd över när Karin sedan sitter upp. Men inte idag – kanon!
När Karin kontrollerade ställning åt båda hållen uppsuttet stod Prinsen avslappnat och lyssnade av helt annorlunda än jag sett honom göra. Samma sak har det här varit för mycket prestation och större hjälpgivning så Prinsen blivit spänd och börjat steppa fram och tillbaka istället för att de väntar på varandra och tar det i den takten som båda är redo.
Det som var så imponerande var Karins självlysande självkänsla som strålade lång väg. Lugn och metodisk, som Karin förvissa alltid är men ibland speglar paniken igenom och det behöver inte synas så väl om man inte känner henne, men av Prinsen och döma syns det jätteväl :)
Det är ju kanonbra när häst och människa speglar varandra så man lätt kan se när den andre gör något galet. Dessvärre är det ofta tvärt om detta uppfattas, så när hästen försöker visa någonting som den vill lära människan tar vi detta som en olat och ska försöka "rätta till det", när det egentligen är oss själva vi ska se över. Det är precis det här som jag talar om, som Karin gjort! Speglat tillbaka sin häst beteende mot sig själv och tagit det som en chans till utveckling istället för någonting jobbigt. Är SÅ STOLT över de båda och stoltare skulle jag bli under träningspassets gång.
När Karin och Prinsen skrittade runt i ridhuset för att börja värma upp kunde jag inte låta bli att le och fråga hur det kändes!? Karin undrade nog vad som flugit i hennes tränare och svarade att det kändes okej. Men det jag syftade på var bara den underbara helheten i hur detta ekipage tog sig fram – jag menar, trots att det var en uns av undertempo i skritten så var det taktfast och balanserat som aldrig förr :)
Sedan fortsatte lektionen precis i den här andan, i balans, i takt och samspel. Karin löste allt jag bad henne om på egen hand och Prinsen lyssnade till henne. Ibland blev det en för stor hjälp och då sade han ifrån och när det var lagom flöt de fram i en jämn ström.
Eftersom Prinsen lätt blockerar sig och blir stark tränade vi över bommar på böjt spår, först i trav och sedan i galopp. I galoppen blir han väldigt platt och klumpig över bommarna, han tar sig över men hur det bryr han sig inte om. När jag lade bommarna så de kom några centimeter ovan marken började han förstå galoppen över hindrena som nu blev en liten studs. Tillslut kunde Karin och Prins skutta över tre studshinder i jättefin balans i precis lagom böjning och ställning för den vinkeln som hindrena stod i.
När Karin från början tog galopp på Prinsen, innan vi ens började med hinder stod jag med hakan i backen – imponerande bärighet och lugn och inte alls lika hög form som han annars får för att kunna hålla galoppen. Över hindrena blev han lite för hög i formen fortfarande men det var en jättebra övning för att få honom att anpassa sin galopp och sin steglängd.
Kontentan av detta ridpass blir – personlig utveckling! Karin vågar säga ifrån när Prinsen inte lyssnar på vad hon har att säga. Hon håller sig till sin plan trots att han försöker få henne ur balans och hon lyssnar på mig SAMTIDIGT som hon själv känner in hur faktiskt Prinsen känns. För mig handlar det inte om att "lyda" mig utan att ta emot tips och känna efter själv :)
Men idag var vi alla på G igen – härligt!
Karin fick först visa mig hur de låg till i sina energier så hon började med att visa ställning och böjning för hand från marken – vilket satt helt klockrent, wow! Karin som haft mycket prestationsångest då Prinsen blir väldigt stum när hon ber om ställning till vänster. Det har då blivit mer krävande och så har de tappat effekten av att lyssna av varandra och istället blir det stora hjälper som Prinsen blir spänd över när Karin sedan sitter upp. Men inte idag – kanon!
När Karin kontrollerade ställning åt båda hållen uppsuttet stod Prinsen avslappnat och lyssnade av helt annorlunda än jag sett honom göra. Samma sak har det här varit för mycket prestation och större hjälpgivning så Prinsen blivit spänd och börjat steppa fram och tillbaka istället för att de väntar på varandra och tar det i den takten som båda är redo.
Det som var så imponerande var Karins självlysande självkänsla som strålade lång väg. Lugn och metodisk, som Karin förvissa alltid är men ibland speglar paniken igenom och det behöver inte synas så väl om man inte känner henne, men av Prinsen och döma syns det jätteväl :)
Det är ju kanonbra när häst och människa speglar varandra så man lätt kan se när den andre gör något galet. Dessvärre är det ofta tvärt om detta uppfattas, så när hästen försöker visa någonting som den vill lära människan tar vi detta som en olat och ska försöka "rätta till det", när det egentligen är oss själva vi ska se över. Det är precis det här som jag talar om, som Karin gjort! Speglat tillbaka sin häst beteende mot sig själv och tagit det som en chans till utveckling istället för någonting jobbigt. Är SÅ STOLT över de båda och stoltare skulle jag bli under träningspassets gång.
När Karin och Prinsen skrittade runt i ridhuset för att börja värma upp kunde jag inte låta bli att le och fråga hur det kändes!? Karin undrade nog vad som flugit i hennes tränare och svarade att det kändes okej. Men det jag syftade på var bara den underbara helheten i hur detta ekipage tog sig fram – jag menar, trots att det var en uns av undertempo i skritten så var det taktfast och balanserat som aldrig förr :)
Sedan fortsatte lektionen precis i den här andan, i balans, i takt och samspel. Karin löste allt jag bad henne om på egen hand och Prinsen lyssnade till henne. Ibland blev det en för stor hjälp och då sade han ifrån och när det var lagom flöt de fram i en jämn ström.
Eftersom Prinsen lätt blockerar sig och blir stark tränade vi över bommar på böjt spår, först i trav och sedan i galopp. I galoppen blir han väldigt platt och klumpig över bommarna, han tar sig över men hur det bryr han sig inte om. När jag lade bommarna så de kom några centimeter ovan marken började han förstå galoppen över hindrena som nu blev en liten studs. Tillslut kunde Karin och Prins skutta över tre studshinder i jättefin balans i precis lagom böjning och ställning för den vinkeln som hindrena stod i.
När Karin från början tog galopp på Prinsen, innan vi ens började med hinder stod jag med hakan i backen – imponerande bärighet och lugn och inte alls lika hög form som han annars får för att kunna hålla galoppen. Över hindrena blev han lite för hög i formen fortfarande men det var en jättebra övning för att få honom att anpassa sin galopp och sin steglängd.
Kontentan av detta ridpass blir – personlig utveckling! Karin vågar säga ifrån när Prinsen inte lyssnar på vad hon har att säga. Hon håller sig till sin plan trots att han försöker få henne ur balans och hon lyssnar på mig SAMTIDIGT som hon själv känner in hur faktiskt Prinsen känns. För mig handlar det inte om att "lyda" mig utan att ta emot tips och känna efter själv :)
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/visabella/484592875/
Visa toppen
Show footer