Spontan kvälls/natt-träning igen! (del 2 av 2)

Efter en liten paus och prat med Angelica (och Ida, som också var med som sällskap nyfiken i en strut, hihi) upprepade jag samma saker fast utan inhägnaden.

Det funkade jättefint i skritt och trav men i galoppen tog galenskapen vid. Han skuttade och sparkade och visade en otroligt fin spänst, fast vid lite fel tillfälle hehe. Detta ignorerade jag enbart eftersom han gjorde detta för att försöka komma från ämnet, som var galopp. Så fort han slutade med skutt och sparkar rann all energi av honom. Han tappade helt bjudning och hållning, som om hela hästen rasade itu och samman.

Nielegro, den stolta herren som minsann visat sin matte var skåpet skulle stå bland sparkar, utfall, hopp och skutt visade nu en helt annan sida av sig själv. Han verkade känna sig blottad, men ändå förstådd, svag men ändå stark som vågar visa sina svagheter. Det var precis vad jag misstänkt, att det bara var en fasad och när den fasaden inte längre håller blottar sig en liten pålle bakom allt.

Jag mutade med kärlek, gos och mumsiga morötter som piggade upp den lilla pållen i den stora fina hästkroppen och med hjälp av en "förlängd arm" kunde jag visa de där bakbenen vad de var till för.. och äntligen lossade det för fina Nielegro som tog galopp och galopp igen och för varje gång han gjorde detta växte han sig starkare och gladare.

När några mentala spärrar nu lösts upp var det dags för Angelicas tur att börja blandas in i trolldegen ;)

Kommunikation från hästryggen med Angelica och Nielegro
Angelica fick sitta upp på Nielegro och jag berättade lite om hennes inverkan på hästens rygg. Vi längde bland annat hennes stigläder och jag bad henne lägga tyngden i sadeln och på den bredaste delen av foten istället för i hälen som gör att hennes ben åker framåt, hon tappar balansen och sätter sig för tungt bak i sadeln och här blir hennes inverkan lite tokig.

Efter att ha rätat ut Angelicas balanspunkt i sadeln kunde vi sätta igång i skritt. Kraftfulla, spänstiga Nielegro såg faktiskt ganska tung och ansträngd ut i sin framdel men så fort Angelica fann balansen som vi gått igenom även i skritten syntes en väsentlig skillnad.

När jag bad Nielegro om trav lade han åter över balanspunkten på framdelen och ett flertal gånger missförstod han Angelica och trodde han skulle stanna. Detta var någonting som brukar hända förklarade Angelica. Snart fann de balansen bättre och det blev ett mycket bättre flyt i traven och det syntes tydligt hur han lättade i sin framdel och fann sin balans mer och mer korrekt på bakdelen.

Sedan kom vi till galoppen. Idag var inte tanken på något vis att vi skulle lösa problemet med att ta högergaloppen eftersom vi löst upp flera mentala låsningar och nu visste orsaken till problemet men jag ville ändå se det med egna ögon.

Vänstergaloppen som jag inte trodde skulle vara några problem egentligen blev jättejobbig med en ryttare på ryggen, trots att Angelica bara satt där och inte fick göra någonting mer än att bara vara.

Nielegro tappade återigen självförtroendet och så fort jag såg detta bad jag Angelica sitta av för att lösa detta utan något som kan tänkas försvåra för honom. Han fick återigen jättesvårt för att bära korrekt in under sig och jag tog hjälp av den förlängda armen igen så han skulle få hjälp att förstå vad jag verkligen menade.

Det satt långt inne och han var trött i sin lilla hjärna men så kom det där galoppsteget och jag avbröd direkt och gav morotsmums - duktig! När Angelica sedan fick sitta upp igen var det en helt annan häst som bar sig mycket bättre och tog galopp flera gånger av sig själv för att få gottgott :) Så himla härligt när de blir så positiva och inser att det inte är så mycket man ber om.

Högergaloppen sedan, kom aldrig uppsuttet men det var såå nära ska ni veta. Eftersom han nu var så taggad på att galoppera och självsäker med sin vänstergalopp tog han den hela tiden . Jag bad Angelica hjälpa till och be om ställning i nacken samt enbart framåtbjud i ren travtakt för att få en ren och ärlig avslappning genom hela kroppen. För att komma in i den rätta galoppen (höger) så skulle de bara rulla in i den.. - och som sagt, han rullade halvvägs in i galoppen men tappade balans och takt så det förblev trav. Självklart fick han morot att mumsa på när han var så nära :)

Åh, med detta sade vi tack och godnatt för idag. En mycket mör men nöjd och glad pålle åkte med Angelica hem.. och gissa angående lastningen?! Det gick jättebra! Angelica hade kanonattityd, självsäker, värderade sig själv och sin känsla högre än hon gjort innan och lämnade stort utrymme för Nielegro att känna efter.

Han knallade på transporten efter bara ett par tvekningar och sedan kunde Angelica stänga bakom honom utan problem. Han stod helt avslappnat och mysig och väntade på henne :)

GLAD när man ser den harmonin som växer sig större mellan två indiviver!

Annons

The photo has no tags

Cru-Burken Sun 20 Feb 2011 21:56

Klart jag är nyfiken hihi. Hoppas jag får följa med nästa gång med ^^

visabella Mon 21 Feb 2011 09:44

Klart :)

2 comments on this photo

January 2012