Bildtext: Testade tom. lite trav och kors i taket det gick helt OKEJ!! (23 feb 2011)

För att verkligen befästa detta moment bad jag honom om några travsteg också. Absolut inte för att pressa eller inte nöja mig, tvärt om. För att verkligen hjälpa honom att komma över sin fobi och bara tänka framåt mer utan att tappa kroppskontrollen. Så fort traven skulle komma korrekt skulle han få sakta av DIREKT.

OCH - traven kom som ni ser, med (till och med) helt okej vinklade bakben, inte helt galet hög form men fortfarande större delen av balansen på framdelen. Allt kommer när det kommer och på den goda vägen vi var på idag kan jag verkligen blicka framåt.

Ridningen som vi ägnat oss åt har verkligen hjälpt oss att komma varandra närmre. Fysisk kontakt, hjälp från både håll men nu är det verkligen dags för mer markarbete - när ridningen nu blir en svårighet istället för att underlätta som jag tyckte den gjort nu ett tag.

Det som är så stort med denna dag är att det är precis detta han flippar för i ridningen, från marken i kapsonen, vid sidan om honom - alltid alltid! Detta har förföljt honom från början och det är idag första gången han verkligen kommer förbi det. Det förklarar ju hur pass spänd och rädd han har varit för att lösa den knuten. Självklart hade man säkert kunna lösa det innan men jag har inte känt att det varit snällt när han mått så dåligt över det. Så fort vi börjar med att mjuka upp honom blir han ledsen och osäker och har därför inte velat utsätta honom för det.

Idag var det han som valde att det var okej och det känns så stort! Så glad :)

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D90

Focal length 35 mm

Aperture f/1.8

Shutter 1/50 s

ISO

Date

January 2012