February
Friday 13 March 2009 photo 1/1
|
Fredagen den trettonde. Jag har aldrig varit vidskeplig, förrän i dag. Varför denna drastiska ändring? Svaret får du nedan, i en berättelse fylld av självömkan.
Klockan är 07.00. Väckarklockan ringer och Victoria stiger upp med en extrem huvudvärk. Det känns som att hennes huvud ska vridas 175.43 grader, hennes tankar ska segla jorden runt och hennes näsa snart kommer att förvändlas till Niagarafallen. Hon tittar sig i spegeln och ser ett spöklikt ansikte. Victoria låter sig inte besegras av självömkan och beger sig ner för att äta frukost. Stegen är tunga och det känns som om hon inte kommer någon vart. När hon sätter sig ner för att äta kommer hon plötsligt på att hon mår illa och blir äcklad av sin portion havregryn med russin och laktosfri mjölk. Ögonen är nästa offer för den hänsynslösa Operation Self-pity. Allt blir svart. Mission accomplished.
Epilog
Nu har det snart gått fyra timmar sedan Victorias liv förvändlades till en enda stor patetisk självömkan. Om självömkan hade varit en sjukdom hade hon varit död för länge sedan.
Okej, jag dramatiserade väl lite grann. Men hur ofta är det att man är sjuk och inte vet vad man felar? Och att det är fredagen den trettonde gör bara allt ännu läskigare. Nu väntar jag på att mitt hus ska invaderas av fågelspindlar och att husets vattenledningar ska gå sönder. När jag sedan ringer för hjälp visar det sig att alla rörmokare är lediga i dag.
Klockan är 07.00. Väckarklockan ringer och Victoria stiger upp med en extrem huvudvärk. Det känns som att hennes huvud ska vridas 175.43 grader, hennes tankar ska segla jorden runt och hennes näsa snart kommer att förvändlas till Niagarafallen. Hon tittar sig i spegeln och ser ett spöklikt ansikte. Victoria låter sig inte besegras av självömkan och beger sig ner för att äta frukost. Stegen är tunga och det känns som om hon inte kommer någon vart. När hon sätter sig ner för att äta kommer hon plötsligt på att hon mår illa och blir äcklad av sin portion havregryn med russin och laktosfri mjölk. Ögonen är nästa offer för den hänsynslösa Operation Self-pity. Allt blir svart. Mission accomplished.
Epilog
Nu har det snart gått fyra timmar sedan Victorias liv förvändlades till en enda stor patetisk självömkan. Om självömkan hade varit en sjukdom hade hon varit död för länge sedan.
Okej, jag dramatiserade väl lite grann. Men hur ofta är det att man är sjuk och inte vet vad man felar? Och att det är fredagen den trettonde gör bara allt ännu läskigare. Nu väntar jag på att mitt hus ska invaderas av fågelspindlar och att husets vattenledningar ska gå sönder. När jag sedan ringer för hjälp visar det sig att alla rörmokare är lediga i dag.
Comment the photo
trösta ska jag dig
och säga att min rygg
är också lika stygg.
den värker, jag lider.
din näsa, den svider.
hej lilla vickie hej lilla vickie.
hoppas du mår bra.
hoppas du mår bättre
och bättre da' för da'!
Du är en mes.
Lite huvudvärk/förkylning/niagara-näsor/blindhet har väl ingen dött av?
Det vill säga, såvida man i sin blindhet inte korsar en tolv-filig motorväg av misstag.
Då är man kanske lite pyrt på det.
Mes-vickie.
Det är ditt nya namn.
Puss. <3
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vixvax/342516163/
Visa toppen
Show footer