December
Monday 3 December 2007 photo 3/7
|
hon står vid badrums skåpet & hon sväljer allt som finns där tårarna rinner ner för hennes bleka kinder allt för mkt minnen, hon vill inte finnas längre och om hon tar sitt liv så skulle ingen minnas henne hon har ju inga vänner så vad spelar det för roll!? sina piller och sitt rakblad, hon kan inte leva utan dom hon öppnar luckan, tar ut en burk skruvar av lockat och sväljer innehållet på en sekund för en liten stund ser hon hela sitt liv bara blåsa förbi, jao pasera indevid hon vaklar till och faller handlös ner på golvet hon vill inte resa sig upp, hon har aldrig haft den orken flickan ler hennes önskan har blivit uppfyld men efter ett tag så känner hon hur hon blir upplyft, han får henne att spy upp allting som hon svalt, nu lever hon fortfarande och hatar det hon har och allting känns så fel och hon undrar farför just hon skulle få dessa problem hon tar tag i kniven och drar den sakta längs sin arm och hon hatar det faktum att hon måste finnas denna kvinna drar sig inte från det hon har bestämt att dra kniven längs pulsådern tills den när hennes skellet hon börjar sakt låta kniven skära genom hennes hud. gråter som aldrig och kan inte beskriva det hon känner nu blodet rinner, men hon njuter av det hon ser tårarna faller, men sen faller ner och ber hon vänder blicken bort från det mörka som hon sett innan och hon ler med glädjetårar från hennes grön/blåa ögon kroppen börja sväva och armen börja domna och hon ligger skrattandes tills hon somnar nu är det slut på all sorg och det är slut på allt sånnt men hon vaknar nästa morgon på sitt blodiga golv nu står hon där på klippan med huvet fullt av tankar inga piller kvar i skåpet men med sår i sina armar hon andas häftigt, denna gången ska hon lyckas sen styrs hon av rösten som får henne att lyssna en ekande stämma ger henne ingen vila men nu är sista chansen för henne att sluta lida ett liv utan knivar ett liv utan alla sår domedagens steg, vinden tar tag i hennes hår hon öppnar sina ögon och hon känner att hon finns på denna sjukhusdörr sexton med både vänner och familj ett leende på läpparna för nu har hon förstått att hon inte är meningslös utan att hon betyder nått hennes självmordsförsök har fått henne att förstå att ett liv är värdefult och inget att slösa på hennes liv var värdefult men det är svårt och se det och hon gråter av den glädjen att hon slutligen lever.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 10 Dec 2007 20:52
ja för guuuuuuuud vad synd det är om lilla fjortis dig..
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vkimberly/129593682/
Visa toppen
Show footer