March
Show more 
Sunday 30 May 2010 photo 21/37
|
när jag började vara med dig för första gången kände jag att "dehär är någon jag kommer ha askul med hela livet"
jag tänkte på dig varje dag, tog dig förgivet
varje gång du blev missnöjd på mig skyllde jag ifrån mig
men när jag mognade till fattade jag hur du hade krypt efter mig under vårann vänskap (förutom dina jävla mobbingar)
sen kom de orubbliga,roliga tiderna, vi gjorde allt, tyckte allt var roligt, fick
nya kompisar och nya intressen tillsammans.. inget kunde stoppa våran fantasi
sen kom bråken krypandes bakom våra hälar
fyfan vad småsaker kunde störa oss
periodvis försvann det, men kom tillbaka
vi kunde diskutera i timmar
mina föräldrar tyckte inte om dig, de tyckte att du bestämde över våran
vänskap och att jag kysste dina tår hela tiden..
men jag fucking sket i det! varför i hela helvete skulle jag bry mig tänkte jag
sen blev det bättre tider
vi började dela allt.. vi var med varann varje dag, och vi älskade det.
ingen hemlighet stannade utanför våra kretsar och storbråk blev småbråk,
men i längre stunder
jag började anklaga mig själv, varje gång vi bråkade/ nån blev sur
jag tänkte att jag kanske var en dålig kompis eftersom jag alltid lyckades göra dig sur
jag vågade inte säga vad jag tyckte mer, eftersom jag alltid trott att du
skulle börja anklaga mig
dock vet jag inte hur du kände, om du kände samma sak
Du fick lite svåra tider och jag bestämde mig för att göra allt jag kunde
jag grät fan med dig!
du hade verkligen blivit insatt i din situation och jag ville verkligen inte se dig på det humöret
du själv ville skita i det och bara leva livet, men när det väl kom gåendes brevid dig blev det alltid pratstunder, vilket jag inte ångrar
jag mådde verkligen bra över att få vara vid din sida och kalla Dig min
närmsta vän
jag var jättestolt över mig själv som lyckats fått dig att kalla Mig din
närmsta vän
(Eller hur du nu ville ha mig som)
Det Var Vi Två, Varje Dag.
tills vi/jag upptäckte att vi helt glömt bort alla andra..
då förändrades allt helt plötsligt
problemen kom, (uknow)
dissarna tog över
allt som jag ville säga till dig - var helt omöjligt att säga
från början varu helt ba; "ooojj sorryyy" osvosv
men sen.
mitt liv blev fuckat..jag började vara med andra
du tog fan ingen skada av det
när det var över ville jag inte tänka på det - för liksom gjort var gjort
jag vill inte ta upp det nu heller
det är inget jag vill tänka på, för det är glömt
jag har gjort de flesta "första" sakerna med dig
och fyfan, de bästa sakerna nånsin säkert
men så helt plötsligt har allt förändrats
Du är inte den du brukar vara
jag kan inte vara med den person som utger sig för nått hon inte är -
jag kan bara vara med den person som utger sig för Den Hon Är
den personen som jag älskade..det var du, inte ditt "alter ego" eller vad man ska säga
det finns inte ord för hur sårad jag känner mig
men jag har insett att allt inte håller för evigt
om du verkligen kommer och Kan be om förlåtelse, eller be mig att be dig om förlåtelse- asså om du verkligen menar det, kanske jag inser att jag har skrivit allt detta skit i onödan.
om allt som hänt kanske äntligen löser upp sig, och alla fucking löften som inte höll, kanske kan hållas
vänskapen jag trodde att detta skulle bli - försvann.
och det är på grund av att jag inte pallade nått mer
jag kan seriöst inte mer, ja pallar inte
Denhär vänskapen betydde mitt liv typ..kunde bara inte gråta varje fucking dag för att jag trodde den var slut.
Förlåt för denhär texten..den kanske bara är full av anklagelser. hoppas du kan förlåta mig för offentligheten..men
.. du kan ju ta & komma till mig när du vill visa att jag är värd mer än vad jag i denhär texten uttrycker mig för att vara..
jag älskar dig oavsett..det bandet kan jag faktiskt inte bryta ner..
när jag började vara med dig för första gången kände jag att "dehär är någon jag kommer ha askul med hela livet"
jag tänkte på dig varje dag, tog dig förgivet
varje gång du blev missnöjd på mig skyllde jag ifrån mig
men när jag mognade till fattade jag hur du hade krypt efter mig under vårann vänskap (förutom dina jävla mobbingar)
sen kom de orubbliga,roliga tiderna, vi gjorde allt, tyckte allt var roligt, fick
nya kompisar och nya intressen tillsammans.. inget kunde stoppa våran fantasi
sen kom bråken krypandes bakom våra hälar
fyfan vad småsaker kunde störa oss
periodvis försvann det, men kom tillbaka
vi kunde diskutera i timmar
mina föräldrar tyckte inte om dig, de tyckte att du bestämde över våran
vänskap och att jag kysste dina tår hela tiden..
men jag fucking sket i det! varför i hela helvete skulle jag bry mig tänkte jag
sen blev det bättre tider
vi började dela allt.. vi var med varann varje dag, och vi älskade det.
ingen hemlighet stannade utanför våra kretsar och storbråk blev småbråk,
men i längre stunder
jag började anklaga mig själv, varje gång vi bråkade/ nån blev sur
jag tänkte att jag kanske var en dålig kompis eftersom jag alltid lyckades göra dig sur
jag vågade inte säga vad jag tyckte mer, eftersom jag alltid trott att du
skulle börja anklaga mig
dock vet jag inte hur du kände, om du kände samma sak
Du fick lite svåra tider och jag bestämde mig för att göra allt jag kunde
jag grät fan med dig!
du hade verkligen blivit insatt i din situation och jag ville verkligen inte se dig på det humöret
du själv ville skita i det och bara leva livet, men när det väl kom gåendes brevid dig blev det alltid pratstunder, vilket jag inte ångrar
jag mådde verkligen bra över att få vara vid din sida och kalla Dig min
närmsta vän
jag var jättestolt över mig själv som lyckats fått dig att kalla Mig din
närmsta vän
Det Var Vi Två, Varje Dag.
tills vi/jag upptäckte att vi helt glömt bort alla andra..
då förändrades allt helt plötsligt
problemen kom, (uknow)
dissarna tog över
allt som jag ville säga till dig - var helt omöjligt att säga
från början varu helt ba; "ooojj sorryyy" osvosv
men sen.
mitt liv blev fuckat..jag började vara med andra
du tog fan ingen skada av det
när det var över ville jag inte tänka på det - för liksom gjort var gjort
jag vill inte ta upp det nu heller
det är inget jag vill tänka på, för det är glömt
jag har gjort de flesta "första" sakerna med dig
och fyfan, de bästa sakerna nånsin säkert
men så helt plötsligt har allt förändrats
Du är inte den du brukar vara
jag kan inte vara med den person som utger sig för nått hon inte är -
jag kan bara vara med den person som utger sig för Den Hon Är
den personen som jag älskade..det var du, inte ditt "alter ego" eller vad man ska säga
det finns inte ord för hur sårad jag känner mig
men jag har insett att allt inte håller för evigt
om du verkligen kommer och Kan be om förlåtelse, eller be mig att be dig om förlåtelse- asså om du verkligen menar det, kanske jag inser att jag har skrivit allt detta skit i onödan.
om allt som hänt kanske äntligen löser upp sig, och alla fucking löften som inte höll, kanske kan hållas
vänskapen jag trodde att detta skulle bli - försvann.
och det är på grund av att jag inte pallade nått mer
jag kan seriöst inte mer, ja pallar inte
Denhär vänskapen betydde mitt liv typ..kunde bara inte gråta varje fucking dag för att jag trodde den var slut.
Förlåt för denhär texten..den kanske bara är full av anklagelser. hoppas du kan förlåta mig för offentligheten..men
.. du kan ju ta & komma till mig när du vill visa att jag är värd mer än vad jag i denhär texten uttrycker mig för att vara..
jag älskar dig oavsett..det bandet kan jag faktiskt inte bryta ner..
Comment the photo
5 comments on this photo
Visa toppen
Show footer