Friday 23 October 2009 photo 1/1
|
det fallar droppar från himeln.
himeln är svart.
du står framför mig
du står för kärleken, hoppet.... och oron.
något i ditt sätt att se på mig får mig att förstå,
vad det är du vill säga.
du famlar efter de rätta orden, talar i gåror.
sedan kommer allt på en gång.
som en explotion mot himeln,
likt ett slag mot ansiktet.
du finner de rätta orden till sist,
du säger att du och jag inte längre är vi.
det regnar men himelns droppar kan inte dölja
tårarna som rinner ner för dina våta kinder.
du vill att jag ska förlåta.
du säger att det inta var meningen att göra illa,
en sån fin människa som jag.
du vet inte om du gör rätt,
kanske kommer du att sakna mig säger du.
du är så vacker där du står
och det gör så ont i mitt hjärta at se hur ledsen du är.
du är livrädd för att såra mig,
det älskar jag dig för.
jag borde egentligen behöva tröst just nu
men jag känner ingenting.
bara tomhet.
och maktlöshet, jag kan inte hindra dina tårar att falla.
jag lovar dig att jag inte ska hata dig,
jag försöker göra mitt bästa för att trösta dig.
du ger mig en snabb kram och jag torkar dina tårar från dina kinder.
du tar ett stort steg ifrån mig,
och ser mig djupt in ögonen.
jag ser i dem att du saknat mig, redan.
du vänder din om och går ut ur mitt liv.
det är slut.
jag vänder sakta hem i mörkret.
jag grät aldrig för din skull.
det går ju fler tåg . . .
himeln är svart.
du står framför mig
du står för kärleken, hoppet.... och oron.
något i ditt sätt att se på mig får mig att förstå,
vad det är du vill säga.
du famlar efter de rätta orden, talar i gåror.
sedan kommer allt på en gång.
som en explotion mot himeln,
likt ett slag mot ansiktet.
du finner de rätta orden till sist,
du säger att du och jag inte längre är vi.
det regnar men himelns droppar kan inte dölja
tårarna som rinner ner för dina våta kinder.
du vill att jag ska förlåta.
du säger att det inta var meningen att göra illa,
en sån fin människa som jag.
du vet inte om du gör rätt,
kanske kommer du att sakna mig säger du.
du är så vacker där du står
och det gör så ont i mitt hjärta at se hur ledsen du är.
du är livrädd för att såra mig,
det älskar jag dig för.
jag borde egentligen behöva tröst just nu
men jag känner ingenting.
bara tomhet.
och maktlöshet, jag kan inte hindra dina tårar att falla.
jag lovar dig att jag inte ska hata dig,
jag försöker göra mitt bästa för att trösta dig.
du ger mig en snabb kram och jag torkar dina tårar från dina kinder.
du tar ett stort steg ifrån mig,
och ser mig djupt in ögonen.
jag ser i dem att du saknat mig, redan.
du vänder din om och går ut ur mitt liv.
det är slut.
jag vänder sakta hem i mörkret.
jag grät aldrig för din skull.
det går ju fler tåg . . .