December
Saturday 5 January 2013 photo 1/1
|
Sprickar gräver sig djupare och djupare in. Djupare tills djupet inte längre är ett djup utan en hålighet. Håligheten växer sig bredare och bredare till ravinen är en avgrund där horisonten är bortom synhåll. Mitt i tomrummet finns Jag.
Vem är då Jag? Är Jag den som alla andra ser, den som är trevlig och utåtriktad. Social och talför. Är Jag en konstruktion för att hålla ätten Homo Sapiens Sapiens vid liv. Är Jag ett medvetande eller är Jag rentav den Jag ser Jag för?
Jag är mitt inre barn, det barnet som just nu är så oerhört ensamt att det verker i hela kroppen. Från märgen ut till fingerspetsarna. Det barnet som gråter, inte av hunger eller törst för det lider få i vårt land av, utan för att den inte blir berörd. Ingen omfamnar den, ingen vill ha den. Utom jag.
Annons
Visa toppen
Show footer