Just nu är jag i en period där jag tycker allting känns så otroligt fjantigt och onaturligt. Burkar få en sån period minst en gång per år. Allt det som är runt oss, olika typer av jobb, bilar, hus..att man ska ha rätt frisyr, slimmad kropp.. allt har ju vi själva skapat. Och när man tänker efter känns allt så otroligt fjantigt, iaf för mig. T.ex den 7:e ska jag klippa mig.. jag ska gå en hårstylingskurs och lära mig styla håret på rätt sett, hon som klipper mig ska berätta vilken typ av hår jag har och vilka frisyrer som passar till mitt ansikte och hår.. är inte det fjantigt? För ett tag sen var jag riktigt nära att boka en konsultation vid en plastik kirurg för att prata om näsoperation och silikon tuttar, hur sjukt är inte det? Jag behöver inga silikontuttar och egentligen är det väll inget större fel på min näsa heller, men man är så påverkad av reklam och skit att man börjar se det som en verklighet. Man börjar tro på riktigt att idealet är att se ut som de på "top model". Om regeringen verkligen ville att vi skulle leva ett sunt liv, varför finns det då en massa onyttig mat, cigg, alkohol att köpa? Varför finns det inte mer anti reklamer? Varför får man inte lära sig mer om hur onyttigt det är? Varför måste vi köpa och ha en massa prylar? Vi blir ju inte lyckligare av det, bara för en kort stund, ett kort distraktionsmoment. Vi behöver ju egentligen inget mer än mat, vatten,natur (jag tror starkt på att natur ger "lugn" till själen och att det är livsviktigt) kläder då vi fryser, tak över huvudet och gemenskap. Men det är så lite gemenskap nu för tiden, iaf tycker jag det. Visst låter jag flummig? Men ligger det inte lite sanning i det? Hur tar man sig ur teaterpjäsen??

Annons

The photo has no tags

April 2010